Rätt trist att ligga och stirra upp i en i och för sig rätt ofta blå himmel. Det händer ju inte sådär jättemycket. Ja, mer än att det ibland dyker upp ett stort ansikte, skuggar, och säger typ: ååååh vad söt, så liten, hur gammal?
Det finns så mycket kul därute, det har jag minsann förstått. Ser ju en hel del av det när jag hänger i selet. Det är spännande! Så nu vill jag sitta i vagnen.
Tack, pappa för att du ”custade om” bebisvagnen till en sittvagn ikväll! Samma som brorsan hade.
Nu ser jag allt. Första parkett mot världen, wow!
Premiärturen gick snabbt och lätt Djulö allé söderut med allsången som kuliss. Mötte flera  sommarklädda, glada, pratiga människor i varierande åldrar. Ja, och en och annan hund också!
I skogen bakom Furuliden, som turligt nog fortfarande är ett allmänt promenadstråk, såg mamma och jag redan blåbär.
Vi får ut och plocka med brorsan nå’n dag och lägga i frysen. Ett måste i frukostsmoothisarna.
Med bär och bullar i frysen, räddar man många kul och spontana fikabesök!

Kram från Ella på ställ i racervagnen

Drar ur proppen ur diskbaljan, sneglar på uret, 21.40…
Ute är det ljust. Fortfarande ljummet i luften.
Prinsen och prinsessan sover i sina sängar. Mannen sträcker ut öm arbetarrygg på sofflocket.
-Jag tar en snabb kvällspromenad, hojtar jag och kliver snabbt i skorna.
Går genom villakvarteren i liten stad. Tittar avundsjukt på allt som prunkar, knakar, brister.
Det doftar jasmin, rosor, pion.
Det har ansats, grävts, häckats, murats, växthusats, plattsats, såtts, krukats, svettats, sneglats… Det är färdigt. Tur, vi hann! Nu när sommaren äntligen är här.
Trädgårdarna är makalösa, fabulösa, överösta och människolösa…
Går Åsgatan nummer 77 ungefär och räknar nedåt. Passerar 1:an och har inte sett något mer levande än en vilsen hare på min väg genom sommaren.
Var är surret?… och då inte av bin. Var är mötena, samtalen, de sena fnittret, ruset och buset.
För inte är det media som brusar högst när det är som vackrast?
Hallå! Snart vänder det. Det enda som är statiskt är en fyrkantig, fulladdad, men tom plastdoftande vän.
Kanske är det måndagen.
Det lite sena klockslaget.
Småstaden.
Men vad faan, lust känner inte, vet inte, planerar ej. Lust är ett skönt tvång. Det sliter, river, drar, vill ut, rinner över, frodas. Precis som alla vackra trädgårdar.
Ut och rulla runt i lustgården! Gräsa ner en ren tröja.
Vi ses en annan kväll!

Nu är även Ella invigd i hojsvängen. På Iron Horse årliga MC-utställning i Nyköping gjorde hon beundrad entré. Det blev många ”grattis”, ”vad kul” och ”skönt att allt gått bra”, blandat med sol,  blå himmel, skönt muller och fantastiska hojar. Hur ska man kunna utse en av dessa skönheter som  favorit?
Men jag gillar egenhet, mycket själ, lite humor och knas. Så då fanns det faktiskt bara ett sådant bygge. Dessutom från Katne. Hoppas det gick bra och att korken höll tätt!
I hamnen bland lika vackra båtar såg vi även en av E-types magnifika vikingaskepp.

Dagen avrundades  i Kjesäter. Födelsedagsfest lite i efterskott för klurig 4-åring.
Vi var sena men ändå varmt välkomna fast kalaset var slut. Blev då bjudna på både grillat och fika därpå! Alltid lika schysst och trevligt. Tack, kram och vi ses snart igen!

Solen tittar åter fram bakom grannens björk. Det återstår en stund av dagen. Middagen är uppäten,  vin kvar i glasen. Liten somnar äntligen mot blöt axel. Tungt huvud, tunga andetag. Pojken studsar med bästisen tillika grannflickan på en av trädgårdarnas studsmattor. Överflöd i I-land.
En sorts tystnad och stillhet sveper förbi. Stannar upp och fångar in oss. Jag vänder ansiktet mot solen och säger till min älskade:
-Det räcker så här. En god middag, något gott i glaset, sol mot törstande hud, och lyckliga barn en bit ifrån. Då är jag fullkomligt nöjd. Jag säger som sonen: Det här är livet!

Sedan mullrar det till. En hoj glider in och parkerar framför huset. Klubbkamrat med minsta barnet tittar förbi. Spontanbesök i sommartid. Alltid välkommet!
Lite prat, lite glass till barnen, en bit av det goda köttet till pappan.
Sonen får åka en vända runt kvarteret.
-Jag vij inte ha hjäm, mamma.
Envis outlaw…?
Men hjälmen åker på och resan pirrar lite.
Ytterligare en klubbkamrat går förbi. Morsar, kollar hojen, kollar bebis.
Ja, det är sommar. Vi lever upp igen. Äntligen.
Gå ut och ta för dej, skynda!

Vi ses i livet!

Kommer till dagis med andan i halsen. Sonen och jag har rejsat dit. Jag vann 10 gånger och fick lika många medaljer. Ibland kommer vi lika. Inte så ofta vinner sonen, trots att det är han som är domare. Snäll vilding!

Parkerar hans racer vid staketet och låser ordentligt. Min kärra ska strax rulla vidare. Mot nya äventyr, i alla fall ett kort. Med sovande liten passagerare.
Sol i dag! Hurra. Barnen är redan ute på rara gården. Blir glada när vi kommer. Sonen klänger på grinden, vill in. Sedan hör vi alla ett flygplan. Oj vad lågt det måste flyga, jäklar vad det mullrar. Nej, det är en helikopter. Alla stirrar och letar upp i himlen. Svårt med alla frodiga träd och höga hus.
-Ååh, ja sej inte, mamma.
Så kommer tårarna. Han gnuggar hårt och gömmer sig bakom min rygg. Dessa salta droppar som kommer så lätt.
-Jag såg inte heller, ljuger jag. Det flög ovanför alla moln. Inga barn såg.
Mitt i röran med tårar, grind och gömma sig bakom mamma, så hörs en liten röst:
-Vad fin du är i dag! Och så en gång till. Jag vänder mig om och där står underbara, underfundiga urknasiga A och strålar mot mig eller kanske mot solen med sitt lilla ansikte.
Åååh, tack, vad snäll du är, får jag fram. Nu är det nära till mina tårar också.
Vi öppnar raskt grinden och gör snygg entré med nyvackra ögon.
Dagen kunde inte ha börjat bättre.
Jag lämnar fantastiska ungar och rara fröknar och går vidare. I dag Ella, tar vi en glidarrunda genom staden, när jag är så fin.

Diskar med Ella i selet. Det börjar bli tungt nu. Axlarna gör sig påminda. Det drar och stretar.  Får stretcha lite emellanåt. Långa ben slår mot diskbänken. Hon tar spjärn och skjuter ifrån. Var tog den lilla Sparveln vägen? Minns hur stort selet var när jag köpte det på Myrorna i Eskilstuna. Hur hon hamnade som en fågelunge i sitt bo längst ner.
Ett nyfiket huvud följer nu alla rörelser. Vill bra gärna vara med i baljan, skölja, glöta…
Ja, snart står hon där bredvid mig på en pall. Med sonens blåa förkläde och ”hjälper till”.
Ännu en gång får den tråkiga disken vingar och flyger upp och iväg ur bubbligt vatten. Vad bra det blev. Vad kul vi hade. Vad duktiga vi var. Fika nu?!
Hoppas hon gillar det lika mycket som sonen. Vilken stilig diskare han var! Bar överkropp, det långa vita håret en bra bit ner på ryggen, snabb, sprudlande, lycklig.
Ja, jäklar vad kul det är att diska när man är två! Kanske tre… då kan mamman torka och betrakta.

Sitter vid middagsbordet och pratar om dagiset.
En av fröknarna, en vikarie som jobbat mycket under en längre tid har tyvärr slutat. En jätterar ung tjej, mamma och så även fröken. Hon gillade musik jättemycket, spelade gitarr och sjöng med barnen.
-Men hon va inte från våt jand, säger sonen.
-Jo, hon är född här i Sverige, men hennes mamma och pappa kanske är födda i ett annat land, förklarar jag. Eller hennes mormor och morfar. Precis som flera andra barn på dagiset.
-Ja, fortsätter sonen snabbt. D är inte gjord i Kina!
Pappan och jag delar blixtsnabbt samma tanke och kan hur vi än kniper inte hålla oss utan  spricker.
Made in China. Ja, så står det under alla sonens dinosaurier.
Och in Kina gör man väl inga barn… Ja, kanske i plast då!

Trots att det var 25 år som firades fick sonen fiska fiskdamm. Vilken tur att du fortfarande gillar så mycket att vara barn!  Fast samtidigt så vuxlig och duktig på en massa. Precis som din pappa. En tusenkonstnär med en axelryckning – hur svår kan det va’?
Det var därför din makalöst och avundsvärt vackra tårta var så jäkla god.  Inget fusk eller halvfabrikat. Lika fin inuti som utanpå. Precis som du!

Grannflickan firade också födsleda´ i dag.
Hon vinkade ”kom ut” åt sonen, som just då råkade titta ut genom sitt fönster.
Hur fort kan ett par smala ben egentligen springa nerför en trapp?
Söndagskvällen kunde inte ha slutat bättre! Jag hade laddat med ett paket i fall att…
En modern sagobok med prinsessor. Söta men kaxiga. Som spelar Tv-spel, jagar monster, går i skolan, och sån’t som ni prinsessor gör i dag. En av dessa fyllde alltså 7 år i dag. En annan 25… och båda har lika stor plats i en 4-årig pojkes hjärta.

Märkligt. En hel midsommarafton i klänning, med blå himmel och sol därtill. Inte minsta antydan till regn och dessutom varmt! Har detta ens förekommit tidigare?

Vi fick alltså njuta midsommar en gång till denna vecka. Ikväll hos barnens kusiner i Kjesäter.
Klassisk midsommarmat på buffén. Vällagad med intresse och kärlek. Blå/gult i stor stolt stil, den allra vackraste högtid.
Skål för den vackra, svenska sommaren. Skål vänner för guldkant i livet, skål och tack för att vi fick fira allt det ljuva med er, hos er i en fantastisk trädgård. Skål för livet, det som varit, det som väntar. Skål och kram. Ja, skål tamejfan!

I kön i mataffären:
-Så häj haj snoppen vajit heja dan, fniss….!
Sonen drar upp tröjan och visar hur snoppen är ovanför kalsongkanten.
Svårt att låta bli att skratta. Kollar kön bakom oss, men ingen verkar ha sett något.
Barn berikar verkligen. Ofta när vi köar och liksom är fast i tillvaron kommer något underfundigt.
Tack älskade ungar! Bli aldrig vuxna!