Tänk va’!
Nu har pojken varit iväg på ännu en tävling med sitt gymnastiklag…och VUNNIT !!
Det blev guldmedalj i trampett och brons i tumbling.
Det härligaste är att det är som lag de tävlar.
Att tillsammans kämpa, heja på och stötta.
Glädje OCH besvikelse.
Feltramp, missar men även en ett perfekt nedslag och den där volten som fick så fin höjd, just i dag!
Och tävla, det ville han ju absolut inte…aldeles nyss.
Men som vanligt behövdes det lite övertalning.
Envis, blyg och rädd för nytt. Ja, sån är han. Finaste Norton.
Men så duktig.
Så fokuserad.
Snabblärd.
Klok.
Ja, det kan ju vara korkat att inte klara volten…
att dra ner poäng för hela laget.
Sådan är han, pojken!
Det är svårt att ändra en personlighet.
Men lättare när man sin egen svaghet i sitt barn.
Syster yster är på läger hela helgen.
Utan föräldrar.
Ett riktigt äventyr med sina kompisar från Cheerleadingen.
Då trivs hon som allra bäst.
När det händer något.
Något nytt och oförutsett.
Kastar sig handlöst in.
Äger.
Ger sig hän.
Hur svårt kan det va’ som pappan alltid mantrar.
Hon har sin telefon med sig.
Abonnemang och laddare.
Men hon ringer inte.
Hinner inte sakna och längta.
Livet rusar i 180 för EllaBellaBus.
Social, öppen och orädd.
Gör först tänker sen.
Nortons raka motsats.
Motpoler är bra.
Ta hand om varandra.
Respektera olikheterna. Ta lärdom av dem.
Inget är rätt, inget fel. Vi gör bara på olika sätt.
Sov gott nu älskade ungar.
En här hemma i trygga sängen.
En på ett gympagolv i Värnamo. Trygg på rygg!
Lämna ett svar