Jaha, så var sommaren här. Ja, skolavslutning i morgon. Tokblå himmel, värme och sol har utlovats. Kall vår, denna 2025. Blåst har det gjort. Den varma solen och den kalla luften har stridit likt David och Goliath.
Och tänk, i morgon står jag inte på en av dessa asfaltsgårdar med tårar rinnande ända ner på hakan. Barnen sköter sina avslutningar själva. Ja, de har båda klivit in i tonåren och skolan har stängda dörrar för skälvande, jobbiga föräldrar.
Lite konstig känsla…
Jag gråter förresten för alla sådana här vackra, svulstiga tillställningar.
Själva startskottet är ju förstås ”Den blomstertid nu kommer”…
Kroppen börjat krampa, rycka, streta och dra. Nerverna kittlar och retar.
Tårar, snor och avsaknad av näsdukar.
Det är så vackert. Rörande.
Stort, pirrigt, allvarligt, fnittrigt.
All träning, alla omtagningar. Engagerade lärare. Viljestarka elever.
Grand Final med nya kläder, skor som klämmer, hår som lockar, frisyr, bestyr, smycken… Och så, precis mitt i allt det vita, ljuvliga, skira tar ett par svarta Converse plats. En dito tischa med världens bästa band och älsklingsjeansen. Dansar en punk. Spretar en hårtest. I ögonvrån en perfekt, med van hand lagd kajalvinge. Vackra starka varelse. Trygg i själen i det vita virvlande. Ett viktigt avtryck. Ett finger mot normen.

Och tillsammans springer vi ut, vidare i livet med eller utan skoskav.

Tänk va’!
Nu har pojken varit iväg på ännu en tävling med sitt gymnastiklag…och VUNNIT !!
Det blev guldmedalj i trampett och brons i tumbling.
Det härligaste är att det är som lag de tävlar.
Att tillsammans kämpa, heja på och stötta.
Glädje OCH besvikelse.
Feltramp, missar men även en ett perfekt nedslag och den där volten som fick så fin höjd, just i dag!

Och tävla, det ville han ju absolut inte…aldeles nyss.
Men som vanligt behövdes det lite övertalning.
Envis, blyg och rädd för nytt. Ja, sån är han. Finaste Norton.
Men så duktig.
Så fokuserad.
Snabblärd.
Klok.
Ja, det kan ju vara korkat att inte klara volten…
att dra ner poäng för hela laget.
Sådan är han, pojken!
Det är svårt att ändra en personlighet.
Men lättare när man sin egen svaghet i sitt barn.

Syster yster är på läger hela helgen.
Utan föräldrar.
Ett riktigt äventyr med sina kompisar från Cheerleadingen.
Då trivs hon som allra bäst.
När det händer något.
Något nytt och oförutsett.
Kastar sig handlöst in.
Äger.
Ger sig hän.
Hur svårt kan det va’ som pappan alltid mantrar.

Hon har sin telefon med sig.
Abonnemang och laddare.
Men hon ringer inte.
Hinner inte sakna och längta.
Livet rusar i 180 för EllaBellaBus.
Social, öppen och orädd.
Gör först tänker sen.
Nortons raka motsats.

Motpoler är bra.
Ta hand om varandra.
Respektera olikheterna. Ta lärdom av dem.
Inget är rätt, inget fel. Vi gör bara på olika sätt.

Sov gott nu älskade ungar.
En här hemma i trygga sängen.
En på ett gympagolv i Värnamo. Trygg på rygg!

Bästis, lekpark, lördag, läsk, sol. 

Efter en dag på jobbet, med många små röster surrandes i huvudet är det så  tacksamt att få komma ut till  det här. 

Slingan runt Backasjön är nästgårds och magiskt vacker.

Att bygga på jobbet!


Lunchpromenaden i skogen på jobbet. Fortfarande grönt.

Plockade nyss ner en riklig skörd äpplen från mycket gamla träd i vår trädgård. I dag blev det äppelkaka till kvälllis, tack mannen!

Malte trivs hos morfar på spontanbesök.

Filur med älskade husse Norton.

Sista solen. Djulö allé.

En vän tog en bild.
Mannen och jag.
Tack för att du bad oss se kärleksfulla ut,
det behövde vi.
Behöver.
För kärleken finns där.
Alltid.
Men vardagen tar så mycket plats…
Det där tjatiga.
Rutinerna
…och orutinerna!
Tack för att du finns vid min sida efter 21 år.

I dag lämnade vi bort barnen en stund och tog hojjen till Strängnäs Bike Show.
Alltid tokblå himmel och sommarvärme just denna dag varje år!!
Det är just därför vi alltid åker dit.
Man vet att hösten ligger och lurar runt hörnet.
Mörker, kyla, lite mer osocialt liv…
Men just i dag kändes det mycket avlägset.

Vi åkte karavan med 10 andra Bikers.
Det är lite mäktigt att tillhöra ett sådant gäng på vägen.
Kaffe och lite snack innan på en av klubbarna innan vi drog.
Lite rart att några av barnen blivit stora och köpt eget åk och följer med.
Lite fränare, lite nytänk, nytt stuk fast ändå gammalt och nån gång gjort.

Hemma igen lockade ett bad med minstingen i Duveholmssjön.

Kan vara ett av sommarens sista dopp.

Jag njuter till fullo och låter det svala vattnet rensa kropp och själ. Stänga av, stressa ner och pånyttföddas.

Tänk att få ha det så här bra, va’ !? 

Tänk att få skapa sandlådekonst på jobbet…. varje dag!
Det får min själ att må bra och min inre blomma att frodas.
Barnen är bästa läromedlen, ursäkta högskolan…

Tänk om alla dagar vore som denna. 
Efter en dag på härligt jobb, lägger jag till ytterligare en trevlighet i min minnesbank.
En fantastisk Ella, (som i sig ÄR ett mirakel) och mamman vid ett nästan helt öde Duveholm.
Storebror hänger hos en kompis, så då stör jag inte med tjat om bad… ; )

Ella simmar denna sommar med mig på djupt vatten. Hon doppar huvudet och fixar en kallsup eller två emellanåt. Men armpuffarna vill hon inte ta av sig.
Vi provar utan dem innanför bryggan, och hon är nyfiken och intresserad av att lära sig simma.
Det bådar gott inför gympalektionerna i simhallen framåt hösten!

 

En par dagar med familjen i tält med sol, bad, lite regn och grymt vackra vyer vid Herrfallets Camping /Hjälmaren. 
Helt klart grymmaste sättet att stänga av vardagsbruset. Repris tack!

Älskade Malmen-badet!
Här kan vi vara en handfull människor, ja ibland även helt själva.
Det är rätt så unikt och alldeles fantastiskt underbart.
Efter en dag på jobbet blir det här vi hänger en stund, barnen och jag innan kvällsmat och vardagsrutiner hemma. Det är sommar för mig och jag önskar mig inget annat än just detta.

I dag var det sista dagen på förskolan för de barn som skall börja skolan.
En flicka bjöd på glass till alla barn och fröknar. Två barn bjöd på varma kramar…
Hyllor tömdes på regnkläder, teckningar och pärlplattor.
Vi sa hej då, och jag funderar på om de alla verkligen förstod att detta var ett avslut på ett kapitel. Nu väntar något nytt, stort, pirrigt, spännande och allvarligt runt hörnet.
-Vi ses igen, sa vi.
-Jag kommer och hälsar på sa någon.
-Nästa lördag får alla komma hem till mig och äta glass, sa pojken med mest bus och det största hjärtat…

Lycka till med skolan, det nya, alla kompisar, fröknar, fritids, läxor.
Vi är kvar här under tiden. Det blir nya namn på hyllorna i hallen och en annan ryggsäck på kroken…men ni finns kvar!
Tack för allt ni lärt mig.

 

Efter en helblå, varm dag vid badet med barn, gamla vänner och kaffe i termos kom så bakslaget…
Regntjurigt och fånigt kallt i luften.
Innesittarväder, eller ja, innegöraväder i dag.

Stort och litet barn fick kompisar på besök.
Mannen snickrar trädäck till växthus med ”häng”.
Mamman sätter en deg…
Frukotbrödet är slut i skrinet och i frysen bara köperostat.
I butiken finns långa, många metrar med bröd av ALLA de slag, men tänk inget smakar riktigt gott. Eller ens ”på riktigt”.

Det blev hålkakor. Fast utan hålet… hellre än tugga till!
…Och doften! Den dröjde sig kvar hela dagen i hemmet, ja till och med i mitt hår!
Så till eftermiddagsfikat blev det ljummet bröd, så där så att smöret smälter och en ostskiva på toppen!
Det roligaste och mest förvånande är att barnen åt flera skivor var…
Vilken tur att jag inte bakade rulltårta som jag tänkt från början.

Det där med att göra själv, det är så förbaskat bra för själen.