Tänk att jag fick en sådan födelsedag i dag, ja precis alldeles en sån som jag önskat!
Ledig dag. Frulle med faktiskt! glada barn som inte bråkar.
Morgontidning.
Kaffe.
Jordgubbar.
Molningt men ändå varmt.
Men visst glimtar solen fram emellanåt?!

Jag kollar i fönstren åt alla vädersträck.
Äsch, vi packar väl en fikakorg och badkläder!?
Är det kallt och tjurigt så smakar ju allt så mycket godare vid en sjö i skogen..

Väl framme drar snabbt lånebarnet av sig kläderna och ropar:
-Ja, jag ska illa fall bada!

Det är bara vi på badplatsen.
Det kan ju faktiskt hända här i lilla Sverige.
Särskilt vid en mindre pöl mitt ute på landsbygden
Åååh, vad jag älskart!

Vi andra apar efter.
Tårna smakar det bruna, järnhaltiga vattnet. Sanden är som sammet. Fotmassage på riktigt, OCH balsam för knopp och kropp!
Ljummet ju!
Vi doppar oss.
Simmar ut en bit och schamponerar håret.
Det är lyx som slår alla fina salonger med hästlängder!
Håret blir liksom barnsligt efteråt.
Och mänskan vackrare.

Bryggan är varm.
Precis lagom till fikat tittar solen fram och frotterar våra törstande kroppar.

Åååh, det här är livet!

Vägen mot bilen på öde parkering, efter en kiss i skogen, går på lätta sommarfötter. Vi njuter blåbär från kvist och jag önskar att sommaren aldrig skall ta slut!
Hoppas jag har massor av sådana här födelsedagar att se fram emot.
Nästa sommar har vi ännu längre hår och är om möjligt vackrare…

Tackar som ödmjukast!

 

Fick en lust, en ingivelse, en längtan, en saknad.
Till stunden i ensamhet vid det gamla Perstorps-köksbordet.
Så nu sitter jag åter vid tangenterna. Försommaren har färgat mina händer och från balkongen doftar husknutens Jasminebuske.
Det är sommar. Ja, äntligen!!

Och i morgon knackar midsommar på dörren.
Vi är bjudna ut till två olika paradis.
Själva aftonen firas på en loge tillsammans med våra förra hyresgäster.
De har nytt hus nu. Ja, en gård!
Här samsas vi av tradition, ja, fast stället är ju nytt förstås.
Bebisar, små barn, lite större. Tonåringar, unga föräldrar, lite äldre. Unga morf/far-föräldrar och di äldste.

Logen är lövad om regnet sveper in. Utanför går hästarna i hagen och betar och ja, idyllen är total!
Jimmy grillar framåt kvällen med jägaren till råvaran.
Flickorna smuttar Rose’ och bakar jordgubbstårtor.
Tack för inbjudan, Klart vi får sol ändå, som vi brukar!

Dagen efter bär det av till våra skateboardkamrater och skönt häng vid Sandvik Zoo.
Här blir det bad, bira, brädor och en hundvalp som tuggar på allt.
Mycket musik, skönt prat och chill på generös veranda.
Tusen tack, återigen!

Och jag har redan fått tre ”fröken-presenter” på jobbet.
Chokladask, godis, doftljus, vackra nedpräntade ord och ett blomskott med det mystiska namnet ; Pilea Moon Valley. Klart jag är stolt OCH rörd.

I dag firades det midsommar på förskolan och jag hade mycket svårt att hålla tårarna tillbaka.
De blivande 6-åringarna hade fått i uppgift att bära fram midsommarstången till  ”Du gamla du fria”:
Solen sken från en tokblå himmel och vinden lekte i vackra sommarklänningar.
Vi dansade grodor, Jungfru skär, och drog av ett par sprakande raketer. Hej sommarlov, välkommen!
På filtar i gräset intogs kakor nästa lika söta som barnen och nog var det väl ändå konstigt att mammor, pappor och en generation över dessa var på förskolans gård…
Vi hissade flagga och fröken höll tal.
Vi roddade med ljudanläggimg och fixade fika till de barn som kom utan.
Tack alla fröknar som gjorde denna dag! För det är bara ni som kan ta åt er äran. Och jag får hänga med detta härliga gäng en termin till, som läget är just i dag!

Namaste.

 

 

 

Nästan alltid de dagar när det biter till rejält i kinderna är solen närvarande.
Så även denna galet vackra torsdag.
Och tänk; jag hann ta en väl påpälsad Djulörunda innan jobb i Forssjö.
Barnen på avdelning Kotten väntade på den ganska så nya vikarien…

 

Tänk att liten Ella är så stor…
Nu moster åt Julia och Johans alldeles nya Malte.

 

Den där pojken han kan han.

Slöjdat i skolan med eftertanke.
Flower Power och VW-buss.
Till pappan så klart!
Bästaste julklappen, ever!

Och liten syster kan också sin konst.
En skön tur med lite bakåtlut.
Ja, livet på en pinne!

 

 

 

Ett knytt
alldeles nytt.
Så liten
Den skiten.
Och nu har jag en man som också är morfar.
Som han längtat.
Oroat väntat.
Nu har de tu mötts.
Ögon blinkats och blötts.
En ny resa börjar här, där och kanske allra mest i hjärtat.
Välkommen, ett nytt mirakel.
Välkommen liten vän.
Men vad ska du heta?
…Äsch det reder sig sen!

…Och Ella blev stor och Moster!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dimman låg runt Djulö Alle* denna första vardag efter jul. 
En skön promenad med några plus i luften.
Tänk att ha möjlighet att njuta av nästan total tystnad, ensamhet och frihet.
*Sverige är förbannat fantastiskt ändå!

 

Lampan är nyss och alldeles precis släckt. Rummet svart, Sakta anas konturer. Din lilla hand sträcks upp, knyts och du säger:
-så här stort är mitt hjärta.
-Och här är mitt, säger jag och knyter min hand alldeles bredvid din.

Så snurrar tankarna tillbaka i tiden, ca 7 år alldeles nästan och precist.
Du lilla knyte ligger nära. V.26 och och hur litet hjärta hade du då.
Kanske en tumnagel.
Men så starkt.

Go natt du livets mirakel.
Att få ligga sked med dig, kloka, starka unge i mörkret är nog det bästa jag vet.
Ja, 11-åringen är inte heller otäck… ; )

 

 

 

 

 

Så sitter man här. Igen! Mitt i natten. Dan före dopparedan.
Endast mamman är vaken.
Tiden rusar.
Eller sölar sig segt fram om man är liten.
Visst minns vi den långa julaftonen som barn. Visarnas varv på klockan var så många fram till Kalle Anka. Sedan, ÄNTLIGEN var det julklappsutdelning!

Ikväll har jag klappat och klistrat med David Bowie som sällskap. En dokumentär på Netflix.
Vilken snubbe! Ja, en ikon!
Han skulle ha spelat på Roskildefestivalen ett av åren Jimmy och jag var där, men ställde in i sista sekund… Konserten hade garanterat varit makalös…

I morgon bitti när vi vaknar börjar dagen med oss, lilla familjen.
Sista avsnittet av en riktigt bra julkalender. Frukost sedan.
Norton har önskat tomtegröt och ägghalvor med räkor.
Mamman en kopp starkt kaffe och en bit av mannens Barbecue-skinka på kavring.
Sedan snälla barn förstås och en glad man!
Under dagen ramlar det sedan in större syskon. Klara är hemma från Norge och vill fira julaftonskväll här med lillskitarna. Oskar hänger på. Men mest spända och längtiga är vi nog denna jul över att få träffa en ny familjemedlem. Julia och Johans lilla pojk. En alldeles nyföding. Han kom för bara några dagar sedan. Helt galet konstigt! Och fantastiskt förstås.
Och underbart, rörande, rart, roligt. Ett barn till krubban denna jul.
Paket till grabben är inslagna. Så klart.
Ella har gjort i ordning så rart vid vårt gamla skötbord.
-Men vi har inga blöjor… så hon lite snopet när allt var klart.
Och pappan, ja morfar är stolt som en tupp. Med en tår i ögonvrån och vördnad inför det lilla, storslagna i livet. Ja, själva livet!
Go natt och välkommen! Jul, barn, och glädje.
Nu kryper jag ner hos min familj och gosar in mig i vår lukt.
Bästa på hela dagen.

Kärlek till er alla och en god, skön och vördnadsfull jul!

 

 

 

 

 

 

 

På väg till jobbet i morse såg jag detta sköna gäng stå och blicka ut över isen vid Backavallen   

Hemma väntar gosingarna på att få komma ut i vinterland. 

Hemstickat från topp till tå.
Endast det bästa är gott nog…
Bästa vardagsflykten går runt Duveholmssjön. En dryg mil i total stillhet. 
Allra helst tar jag den på språng. Men det är lite motigt att ge sig hän när det är minusgrader. Jag är en bekväm löpare…

Likaså krattar jag bara löv när solen är närvarande… en sån där krispig höstdag med högt i tak.
…och klipper gräsmattan i toksol, och rensar ogräs under löjligt blå himmel,
och njuter kaffe med trädgård i vindstilla sommardag.
När det är skitväder finns det skitgöra på annat håll…
…Till och med soptippen är vacker en solig novemberdag!
Mannen river tak och gammal dålig isolering på hela övervåningen i vårt hus.
Jag assisterar med att roa barn och packa bilflak (plural) med förödelsen ut till tippen.

Funderar på hur många människor som har en sådan vacker väg till sina jobb…!?
Ja, kanske inte den allra rakaste, men alltid den mäktigaste. Den slingrar lite vid sidan av morgontrafikens larm. Helt klart en värdig omväg!

Fick en flaska Chablis av hyresgästerna för en tid sedan för kattvaktsbestyr… 
Den har legat och väntat på att bli omhändertagen vid ”rätt tillfälle”.
Njöt faktiskt av den vid flera tillfällen, mannen hade sorgligt nog jour ; )
Faktiskt det godaste vita vin jag druckit!
Nu blir det svårt att dricka fyrkantig-låda-vin igen…

En kärlekspotatis blev till gött mos och en fiskgratäng i kväll. 

Kärlek till er alla, kram!