Solen tittar åter fram bakom grannens björk. Det återstår en stund av dagen. Middagen är uppäten, vin kvar i glasen. Liten somnar äntligen mot blöt axel. Tungt huvud, tunga andetag. Pojken studsar med bästisen tillika grannflickan på en av trädgårdarnas studsmattor. Överflöd i I-land.
En sorts tystnad och stillhet sveper förbi. Stannar upp och fångar in oss. Jag vänder ansiktet mot solen och säger till min älskade:
-Det räcker så här. En god middag, något gott i glaset, sol mot törstande hud, och lyckliga barn en bit ifrån. Då är jag fullkomligt nöjd. Jag säger som sonen: Det här är livet!
Sedan mullrar det till. En hoj glider in och parkerar framför huset. Klubbkamrat med minsta barnet tittar förbi. Spontanbesök i sommartid. Alltid välkommet!
Lite prat, lite glass till barnen, en bit av det goda köttet till pappan.
Sonen får åka en vända runt kvarteret.
-Jag vij inte ha hjäm, mamma.
Envis outlaw…?
Men hjälmen åker på och resan pirrar lite.
Ytterligare en klubbkamrat går förbi. Morsar, kollar hojen, kollar bebis.
Ja, det är sommar. Vi lever upp igen. Äntligen.
Gå ut och ta för dej, skynda!
Vi ses i livet!
Lämna ett svar