-Ja taj skejtbåjden tij backen,mamma säger den snart 5-åriga.
Klockan är strax 21.00 och jag är sen med disken. Mannen firade in semestern med att tillaga en tvårätters. (Efterrätten kom av sig, då det dök upp kär hojvän. Ella  hänger i selet strax ovanför diskbaljan. Nu har hon blivit så lång, så jag måste stå en bit ifrån, annars blandas de ljuvliga, ännu ej trampade fötterna med skitig disk.
Tusen scenarion i mitt huvud, men jag säger ändå o.k..
Han är för klok och för mammakär för att dra iväg någon längre bit. Och backen är precis utanför huset.
En långhårig, ung yngling går med snabba, beslutsamma steg, brädan på ena axeln, rakt ut i den ljumma sommarkvällen.
Jag tjuvkikar på pojken bakom vardagsrumsgardinen.
Tänk när han inte är så mammakär längre….
Tänk när backen kanske är en del av sanningen och inte ligger nästgårds…
Tröstar mig med att mannens tre stora barn, rätt ofta och mer än gärna kommer hit och bara hänger en stund. Det kan va’ över en fika, men lika gärna över ett glas vin en lördagskväll.
Då har man lyckats som förälder.
Då är man accepterad och respekterad.
Och älskad…
Hojvännen som fick käk och vin här ikväll är ett år äldre än mannens stora dotter…

Kvällen blev sen och mycket trevlig på glasverandan. Den har den inverkan. Fick faktiskt tända ljuskronan därute.
Svägerskan med man kom förbi på spontanbesök med vacker bukett från makalös trädgård.
-Grattis lite i efterskott, vi missade…
Men detta blev ju så mycket bättre!
Yngsta storasyster kom hem från jobb. Tappade upp lite rött, greppade gitarren och slog ut i full blom!
Och mitt i allt detta, härliga, varma, känsliga och kärliga myste Ella i olika famnar. Somnade sedan, trygg hos faster.
Tack alla för en skön kväll.
Vi gör det igen väl?! Gärna snart! På återseende!

Fick en stund med bästisen sedan barnsben på glasverandan. Hon ville fira mig i dag.
I går hade det målats falurött på torpet och barnvakt hade funnits. Då är det bara att kavla upp ärmarna!
Och vi hade ju en skvätt tårta över… faktiskt ännu godare i dag. Kaffet smakade dessutom extra gott i ny födelsedagskopp, tack farmor!
Vännen hade med sig alldeles nyplockade kantareller och en pava äkta champagne. Snacka om lyx med guldkant!
Svampen njöt mannen, jag och stora storebrorsan av till kvällsmiddagen. Passade super med färskpotatis, lammkorv, kall klick och en pilsner.
Grabben gillar inte födelsedagar, vill inte bli firad, men tackar gärna ja till en schysst middag hemma hos sin far.
-Äter ni alltid så här gott, undrade han?
Ja, tänk att vi gör det! Varför bemöda sig med matlagning om det inte blir njutbart? Det behöver ju inte vara lika med dyrt och krångligt! Bra råvaror, samvaro och närvaro. Krydda med en generös nypa kärlek.

Champagnen tror jag vi bryter i morgon kväll. Då startar mannens semester. Hoppas på en solig kväll, ljum i luften med glada, kvittrande barn i bakgrunden. Så att man får koncentrerad tid till att känna hur goda och dyra dropparna är. Skål för sommaren!

Jaha, 40 någonting, typ…
Är det nu man ska glömma hur många någonting.
Men det blev en trevlig dag. Festlig, god, glad, kramig.
Lite besviken dock att inte välkomnas av en ”grattis på födelsedagen-hälsnings-lapp” på köksbordet i morse, men fick lite senare ett mms från den morgontrötte mannen och hjärterara ord som överglänste!
Ella fick följa med minsta storasyster på centrumpromenad och jag fick tyst tid. (Sonen på dagis en dag denna vecka) Eller ja, tid till att stressa runt med dammsugaren, golvmopp, diskborste, toadito och ett varv ner till tvättstugan. Och tänk, jag hann även med kafferast! Egentid är supereffektiv! Det är tur att man har kalas emellanåt, när skulle det annars bli städat?
När syster och Ella kom hem grattade hon mig med en pava rött Italienskt. Jag var tvungen att lova att dricka upp den alldeles själv, därav skruvkorken.
-Jag vet ju att du gärna njuter ett glas ibland, skrattade hon.
Tack ängel!
Ja, det är ju så man njuter av livets goda. Lite men gärna och rätt ofta!
Ella hade skött sig i vagnen. Det är ju lite roligare när man ser världen från rätt perspektiv!

När det var dags att dra för dagishämt, erbjöd sig storasyster att även ta denna unge under sina vingar.
Så jag blev typ klar! Det händer ju inte så ofta.
Väl hemma blev jag bjuden på middag strax innan kaffegästerna ramlade in.
Vi fick en skön, solig kväll på glasverandan med både fik och vin.
Ella trivdes som vanligt i olika famnar, fast somnar allra helst hos trygga, varma farmor.
Tack alla för att ni kom och firade en 40 någonting-dag!
I morgon tar jag frukostkaffe i ny fin mugg. Kanske drar en presentkortsrepa i city.
Det blev en bit av mannens bakade tårta kvar. Välkommen om du har vägarna förbi!

Sommaren har inte presenterat sig om det inte varit badpremiär! Så är det enligt mig.
Får jag bara njuta av sol, bad någon god matsäck och ev. lite läsning, (svårt med småbarn) så är jag fullkomligt nöjd. Det är semester! Dessutom makalöst billig. Kräver heller ingen större planering.
I dag var det så äntligen dags.
Pappan jobbar sin sista vecka innan semestern, så jag gör vad jag vill med tiden.
Dessutom är han inte något större fan av badlivet. Det allra enkla vid en pöl nästgårds. Det kryper liksom i honom. Likt ett barn på en fin middagsbjudning.

I dag blev lilla rara Duveholmsbadet. Där har man som förälder bra koll över viken.
Grunt vatten innanför bryggan skärmar av mot det djupa. Ingen kiosk, ingen lekpark.
Bara bad!
Ella fick förstås följa med. Har klurat en tid fram och tillbaka på hur det skulle gå och funka.
Jag vill ju förstås inte sitta i skuggan, och Ella ska inte vara i solen. (Vem ska det egentligen?, men vi längtar ju så efter lite snygg bränna.)
Solkrämer litar jag inte på. Heltäckande kläder känns svettigt…
Dessutom vill sonen bada med mamman.

Jag tog med ett paraply som fick fungera som solavskärmare. Det funkade! …den lilla korta tid som litet knytt kunde nöja sig med att ligga still på filten utan gråt och tandagnisslan.

Men vi tre fick en skön dag vid sjön, äntligen!
Lite amning på en sten under en ek. Lite vanka bredvid anka på stranden med Ella Bella Bus nyfiket betraktandes allt mycket levande liv.
Lite matsäcksintag med huttrande son. Lite korta sovpromenader med vagn längs handduken.
När Ella sov lekte sonen och jag haj, hoppade från bryggan, jagade fiskar och njöt av tid tillsammans, utan skrikig bebis. Minns att vi var här en bit in i september förra året. Det blev en varm, solig helg och vi hade ännu inte stuvat undan sommaren i garderoben. Då var det fortfarande bara han och jag, men min mage skvallrade om att ett nytt liv var på väg ut och in i vårt… men det var lång tid kvar, trodde jag då! 1/2 år i alla fall enligt tidsplanen.

Tack Tessan för att du höll ett öga på den långhåriga vildingen medan jag uppsökte dass.
Det är det som är så bäst att bo i liten håla. Man träffar alltid några man känner och gillar. Så även idag. Flera fantastiska firande fina föräldrar. Som jag känner, som känner mig. Känner igen varandra. Vet om. Har en aning.
Ses igen, när solen öser och det är lite för varmt för att kunna göra något annat än att just bada.
Skönt!

Mamman funderar
Bebis funderar på?
Mamman tittar
Bebisen tittar på?
Mamman snusar mot litet öra
pratar sött mot sötare kind.
Bebis svarar
river ivrigt hår, näsa, mun.
Ögon möts
bekräftar, pratar.
Livet står till medan tid rusar.
Du lilla knytt.
vad nytt?
Ja, allt.
Så härligt, farligt oroande, roande lockande stort.
Mycket att göra, en del att få ogjort.
Rusa du.
Jag finns här.
Har gjort, en del ogjort.
Längtar nu bara det lilla livet.
Lever det nu och du är här.

Lägger litet knytt på fårskinnsfällen i köket. Hon gnyr lite. Vill inte bli lämnad själv. Jag går ut i trädgården, trots hennes protester och hämtar in avslutad middag.
På vägen uppför trappan hör jag bara tystnad från köket. Tusen snabba tankar i 180 genom mitt huvud. Stod en stol lite för nära? Katterna? Sonen? Det tunga fårskinnet?
Väl uppe ser jag henne inte. Jo, där borta. Hon har rullat från ryggläge till mage. Nu ligger liten, stor Ella förvånad utanför fällen på mage och stödjer sig på sina små underbara armar. Jag lägger mig framför henne så att hon ser mig på lagom avstånd. Det strålar lycka från hennes ögon och hon ser nästan lite mallig ut, typ; titta mamma vad jag kan!
Snart är det 8 månader sedan hon föddes. Klart det är dags att vända blad och se livet från en annan sida! Bra jobbat tjejen, du har ju fattat grejen.

Tog sablarn ut till barndomsvännen, min allra bästa sedan 37 år tillbaka. (Oj, vad gammal jag blev helt plötsligt!)
Det är sjukt vackert ute nu. Överallt så grönt, blommigt och frodigt. Allt inramat med söta, lätta dofter. Sommar i guldram.
Lite extra vackert och skönt ute på landet. En tupp som gal, en hund som skäller. Det susar kraftfullt i stora träd. Fast ändå tystnad.
Hembakt i lager, kaffe och vit trädgårdsmöbel. Dessutom min andra bästa vän sedan 33 år tillbaka på spontanbesök. Hennes dotter leker bra med min son. Just idag gick de på upptäcksfärd med förstoringsglas i den torpiga trädgården.
Ella-knytt var trygg i alla väninnefamnar.
Många samtal påbörjades. Lika många fick aldrig punkt. Men vad gör väl det? Det är njutning att bara få ses en stund, alla tre. Vila ögonen på varandra, ”ta in”. Mitt i livet, med småbarn. Alla tre lite sena med mammarollen. Vi skrattar åt det hela och säger som vanligt när vi skiljs åt: det vore kul att ses nå’n gång utan barn…

Kvällen avslutades med att vi nästan tvingade över staketgrannarna. Men öl lockar alltid en pappa.  Whiskeyn åkte senare fram och mammorna drog sig tillbaka med de små.
Det sorlades med mörka röster bra länge från verandan. Ett regn drog förbi. Bordet drogs in under tak. Det löstes några världsproblem, snackades jobb, chefsroller och alldeles säkert inte papparoller. För där finns inga frågetecken från dessa väl erfarna män och pappor. Båda skulle lätt kunna vara morfar och farfar för länge sedan.
Men nu jäklar är det nära, skvallrades det. Grannens dotter var nu gravid.
Grattis och vad kul! Kanske en bästis till Ella Bella Bus!

Ett stenkast från rara dagiset bor en av familjerna i ett rosa hus. Mamman har två spontana grabbar och jobbar även själv lite emellanåt på dagiset. Trivs bäst i köket, men är även en klippa med barnen.
Häromdagen var de få barnen som ännu inte gått på semester bjudna till det rosa med härlig, generös lekvänlig trädgård.
Tänk att ett helt dagis kan få vara så litet som fem barn. Två fröknar, två dubbelvagnar och en kotte på släp.
Sonen är nu egentligen hemma med sin mamma, eftersom det är ”så smått” på dagiset. Men korvgrillning, bus med knaskillar och att ”få se huj han boj” lockade.

Ella sov ovanligt sött och länge just denna morgon. Ville inte väcka en prinsessa ur sin skönhetssömn, så morfar tog cykeln genom den lilla och mycket behändiga, nära staden.
Klart han kunde vakta en liten karamell. Klart han vill hjälpa till när det funkar. Hans sista barnbarn, nummer fyra. En liten tjej efter tre grabbar. Så söt, så skör, så fin piggelin.

Mamman tog cykeln med pojken på pakethållaren och drog iväg till dagiset. Det var länge sedan det bara var vi två. Oj, vad vi cyklat mycket tillsammans. Det var allt lite mysigt att återigen sitta på mammans pakethållare. Trygg bakom rygg.
Väl framme förstod han att jag skulle ta cykeln hem igen ensam. Att det bara var barnen som skulle busa. En tår trängde då snabbt fram i ögat. Åååh dessa tårar som kommer så fort. Så känslig i allt det vilda med ett stort hjärta.

Det blev en kul dag.
Ella sov och morfar återvände till älskad fru och väntande frukost.

Mamman hämtade en svettig, snart 5 -årig son nästgård dagiset.
-Dom har verkligen haft det kul, sa rar fröken.
Promenaden hem blev rätt lång. Trötta, små ben som helt plötsligt hade ont både här och där. Trots glasspaus halvvägs fick mamman vara häst sista biten.
Tur att vagnen har så bra rull i sina stora hjul!
Och att liten tjej är söt och just rätt liten.
Hörs igen om det blir mer lek och bus utanför ramarna.
Tack familjen för öppen dörr! Skön, glad, kul och busig sommar. Ses nå’n dag!

Helt plötsligt studsar tre långhåriga stora buspojkar högt på sonens studsmatta. Själv kommer han huttrande i badrock från bästisens nyss fyllda pool. Lycklig, uppspelt, kanske lite trött. Det är jobbigt att ha enormt kul.
Han skiner upp när han får se grabbarna. Det var mycket länge sedan han träffade sina kusiner. Det är pappans älskade bror som är skyldig till trion, + att han även har en stor dotter, utflugen.
-Ja kommej inte ihåg huj dom sej ut, mamma, sa sonen när jag berättade att vi skulle få kul besök till kvällen.
Snabbt är han i sina kläder och uppe på studsmattan.
Tänk att det finns fler pojkar med lika mycket bus och rus i knopp och kropp och dessutom med vackra, långa, blonda hår!
Härliga familjen bor nu på Åland, men Flen dunkar i deras hjärtan, eller kanske Sverige!
Snart spelar pappan åter teater i kvarnen med visor och fin gitarr i pausen. Frun säljer biljetter och barnen finular. Besök! Det är fantastiskt, makalöst, vackert, och alldeles alldeles underbart.
Vi fick en skön, kul och god kväll tillsammans. Synd att klockan rusar. Men nu vet vi ju att vi ses snart igen och att grabbarna, kusinerna med oerhört glada miner trivs tillsammans.
Musikkväll på knascampen, nästa!
Så länge: sköt om er, kramas och fortsätt att njuta livet!

Har varit och vinat på lokal! En skön mamma ringde och ville ha mig med.
Oj, javisst, vad skoj, kul att du ringde och frågade. Klart jag kommer, i alla fall en kort.
Ammar ju fortfarande. Rätt ofta och allra helst. Det är ömsesidigt.
Så efter avslutad god middag ute i trädgården med man och barn, drog jag på mig en klänning och smet iväg. Ja, för så känns det ju. Sonen ville absolut med…

Kvällen var ljummen, solen närvarande och jag frånvarande. Konstigt med egentid. Skönt förstås och mycket annorlunda.
Vi blev fem mammor vid bordet. Mycket olika, men förstås lika. En mamma så långväga som Nya Zeeland. Där visade det sig att det var vanligt att vara ”hemmafru”. Kanske beroende på att en dagisplats där kostar 6000:- per månad och fritids 3000:-
Jag fick dra Ellas historia för tjejerna och fick faktiskt en klump i halsen. Minnena bubblade upp och jag kände återigen hur Sparvels armar och ben slog i panik och livskraft mot mina lår i det gula rummet på Uppsala stora sjukhus.

Det blev ett glas vitt på en solig, sorlig, skrattig, snyggt uppklädd veranda i härlig svensk sommarkväll.
Sedan längtade jag efter livet. Det lilla stora med öm, varm famn.
Men ring gärna igen. Kanske det blir två glas då.
Skål och glad, skön, varm och rar sommar!

Ja, den andra Harry bjuder på kladdiga, ivriga barnfingrar. Vill kramas  och klappa Ella-tjej.
Hos honom njuter vi kaffe och glass i det bohemiska, härliga växthuset. En annan sorts skål! Faktiskt festligare och mycket frodigare.