Har varit och vinat på lokal! En skön mamma ringde och ville ha mig med.
Oj, javisst, vad skoj, kul att du ringde och frågade. Klart jag kommer, i alla fall en kort.
Ammar ju fortfarande. Rätt ofta och allra helst. Det är ömsesidigt.
Så efter avslutad god middag ute i trädgården med man och barn, drog jag på mig en klänning och smet iväg. Ja, för så känns det ju. Sonen ville absolut med…
Kvällen var ljummen, solen närvarande och jag frånvarande. Konstigt med egentid. Skönt förstås och mycket annorlunda.
Vi blev fem mammor vid bordet. Mycket olika, men förstås lika. En mamma så långväga som Nya Zeeland. Där visade det sig att det var vanligt att vara ”hemmafru”. Kanske beroende på att en dagisplats där kostar 6000:- per månad och fritids 3000:-
Jag fick dra Ellas historia för tjejerna och fick faktiskt en klump i halsen. Minnena bubblade upp och jag kände återigen hur Sparvels armar och ben slog i panik och livskraft mot mina lår i det gula rummet på Uppsala stora sjukhus.
Det blev ett glas vitt på en solig, sorlig, skrattig, snyggt uppklädd veranda i härlig svensk sommarkväll.
Sedan längtade jag efter livet. Det lilla stora med öm, varm famn.
Men ring gärna igen. Kanske det blir två glas då.
Skål och glad, skön, varm och rar sommar!
Ja, den andra Harry bjuder på kladdiga, ivriga barnfingrar. Vill kramas och klappa Ella-tjej.
Hos honom njuter vi kaffe och glass i det bohemiska, härliga växthuset. En annan sorts skål! Faktiskt festligare och mycket frodigare.
Lämna ett svar