Rätt trist att ligga och stirra upp i en i och för sig rätt ofta blå himmel. Det händer ju inte sådär jättemycket. Ja, mer än att det ibland dyker upp ett stort ansikte, skuggar, och säger typ: ååååh vad söt, så liten, hur gammal?
Det finns så mycket kul därute, det har jag minsann förstått. Ser ju en hel del av det när jag hänger i selet. Det är spännande! Så nu vill jag sitta i vagnen.
Tack, pappa för att du ”custade om” bebisvagnen till en sittvagn ikväll! Samma som brorsan hade.
Nu ser jag allt. Första parkett mot världen, wow!
Premiärturen gick snabbt och lätt Djulö allé söderut med allsången som kuliss. Mötte flera sommarklädda, glada, pratiga människor i varierande åldrar. Ja, och en och annan hund också!
I skogen bakom Furuliden, som turligt nog fortfarande är ett allmänt promenadstråk, såg mamma och jag redan blåbär.
Vi får ut och plocka med brorsan nå’n dag och lägga i frysen. Ett måste i frukostsmoothisarna.
Med bär och bullar i frysen, räddar man många kul och spontana fikabesök!
Kram från Ella på ställ i racervagnen
Lämna ett svar