År: 2012

I dag kom två starka män och hämtade Skivställets gamla köpmandisk. Kommunens överskott fick den av mig. Den har stått och väntat i flera på att något kul ska hända igen.
Beslutade mig i dag för att låta den leva vidare.
Men så trevligt som det var där på Köpmangatan 14 blir det förstås aldrig igen… )
Eller kanske!
Hoppas att någon annan 20-åring med stora drömmar köper den för en spottstyver och gör något riktigt bra.

Lycka till och tack för 14 fantastiska år tillsammans. Jäklars va’ kul vi hade!

I dag skjutsade morfar sonen till dagiset. Jag skulle med Ella Bella Bus tidigt till BVC.
-Ja vij va hos mojmoj och mojfaj etej dagis, sa han när morfar kom. Så klart han fick.
Det blev utflykt med fikakorg till Ericsbergs slott. Där finns en spännande labyrint i trädgården. Jag minns den från barndomen. Lite läskigt var det allt att gå därinne bland all grönska. Jag var liten, klen och rädd. Tur att då ha med sig en alldeles för snäll storebror.
Jag tror vi hade ficklampor med oss.
Efter utflykten blev det film hos mormor och morfar.
Tänk vad härligt att få bli bortskämd en stund. Storebröder och storasystrar behöver det ibland. Det kan vara jobbigt att vara klok och duktig hela tiden.

Ella skötte sig utmärkt på föräldrakursen hos rara BVC. I dag var där en tant från civilförsvaret och pratade om olycksfall. Bebisarna satt på en stor filt på golvet, käkade leksaker och pratade med höga stämmor i mun på varandra.  Ella är minst men ändå störst.
Hade tänkt väga och mäta i dag, men civilförsvarstanten pratade så mycket och länge att litet knytt somnade vid tutten.

Ella vaknade till alldeles nyss. Jätteledsen och nästan otröstlig mitt i natten. Tutten brukar lugna. Ammar henne fortfarande flera gånger varje natt. Men nu ville hon absolut inte. Det verkar som hon har ont någonstans. Det är nog tänder på väg.
Hon var lika otröstlig i går kväll.
Efter en lång stund med sång mot litet öra lugnade hon sig och blev tung mot min axel.
Nu sover hon så trygg, nära sin snarkande pappa.

Rätt som det är stannar pojken cykeln, fäller ut det lite besvärliga stödet och sätter sig ner på huk. Det är alltid så spännande att se vad det är han ser. Det lilla livet. Kryp, pinnar, en fin sten, en kärna att plantera, en fin blomma till mamman, en slemmig snigel, och en större, kanske pappa-snigeln?
-Åååh, vad fint jöv, ajdejes jött, nästan som ett hjätta. Tij dej mamma!
Ett klarrött litet lönn-löv har singlat ner på cykelbanan, alldeles mellan hemma och dagis.
Små barn ser allt det som vi vuxna glömmer bort att se.
En liten längre bit bort stannar han cykeln igen. På marken ligger en pinne som fått svans, ben och lång nos. En hund, såklart! Precis som den i Barna Hedenhös-sagan.
Det är inte så konstigt att jag ofta får springa sista biten till dagis med vagnen…  men det gör jag så gärna!

Går till lekparken. I dag följde pappan med samt kaffe, Pucko och kakor med klet emellan som bara måste delas på innan intagande.
Inte en kotte eller jo en hel del på marken. Tallkottar.
Dessa lägger vi i skålen till ”lyftkranen”.Hissar upp, fyller röret. Sedan är det så kul att öppna luckan och låta alla skramla ut med väldig fart.
Många kottar blir det.
Sedan kommer det faktiskt en liten pojke springande. Det är något bekant över honom. Kan först inte placera in honom i rätt familjefack.
Strax efter en mindre pojke, sedan pappan och mamman.
Kompisar från förr. Kul!
Tur att  vi hade två termosar kaffe med.
Då, för sådär en 20 år sedan satt vi på Sultans och fikade. Många slöa timmar ibland. Var det lördag, hände det att vi fortsatte till ”Loket”, minns att en liten Martini kostade 12:- och ett glas vin en tia.
Nu ses vi i lekparken. Tycker faktiskt att ”vår bästa tid är nu”.
Men det är kul att dela samma historia med minnen, anekdoter och kompisar från förr.

Sedan dyker en annan familj upp.
Och sedan en mamma med son.
Det är i lekparken ”det händer”.
Ärligt, skrattigt, spontant. Under bar himmel.
Hoppas vi ses snart igen!
Var rädd om kottarna. De är diamanter och värda hundratriljoners biljoner.

I dag har Ella fått smaka på sandlådan! Det blev även en svängom i bebisgungan.

Sonen smet in till bibliotekets lilla lekpark när vi var på sta’n i några ärenden. Vi hade en ledig och lat fredag framför oss, så det var helt o.k. Dessutom var solen framme med bara blått bakom. Bäst att passa på med uteliv så länge det är skönt!
Koftan blev till och med för varm!

Ella fick sitta med nakna tår i sanden. Oj, vad skönt och rysligt!
Undrar om den smakar bra också?
Ja, hur ska man veta om man inte provar.
Vi gav upp sandlådan. Hon lyssnade inte på mina och sonens förmaningar.
Vi testade gungorna i stället. Det var kul, särskilt när man kom så nära mamman att det nästan blev en krock. Då skrattade Ella stort. Överraskande och direkt.
Precis lika kul var det att ge fart på brorsan. Det långa, ljusa håret fladdrade i vinden. Fram och tillbaka. Ibland ett ”bu” alldeles nära sin syster.
Bullar, saft och sol på varm träbänk smakade sedan extra bra.

Skön eftermiddag/kväll. Njuter på verandan. Pojken är lycklig med granntjejen/bästisen. Just nu i höga hopp, tillsammans på studsmattan, nästa stund en brottningsmatch. Vi stör inte med tjat om mat. Fyller en tallrik som får stå på lut.
Minns ni hur skrattigt livet var? Ibland hade man nästan ont i kinderna när kvällen kom.

Bror min kommer och morsar en snabbis. Alltid på språng. Alltid i ett ärende. Men verandan är inbjudande och han skitar faktiskt ner en tallrik. Ett skönt uttryck som svärmor myntat.
Ella är också med. Njuter av det rofyllda, ljuset, lugnet, kärleksheten.
Läget mellan lust och fägring stor. Kvällen närmar sig, dagen till ända.
Vi fyller rött i glasen, passar perfekt till peston som hånglar med pastan.
Sjunger sedan för litet knytt, nå’n gammal Thåström som sitter som klistrad i skallarna. Tänk så mycket onödigt bra som ryms där inne. Helt plötsligt är jag 18 igen och lyckligt berusad på Hultsfred 1988…
Vad mannen spelar för film har jag ingen aning om, men jag hoppas den också är glad!

Ella är stilla i min famn. Njuter stort av sång och musik. Betraktar, tar in med öppna sinnen.
Vi dansar på vacker veranda. Vår alldeles egna. Här skriver vi historia. Binder med  allra mjukaste fina band.
Lilla knytt, allt så nytt, varje dag ett äventyr.

Svärmor ringer och undrar om hon får komma förbi med nykokt äppelmos?!
Hon rörde i stora grytan i lördags! kväll.
Det är alltså det man ska göra på helgen. Inte löka med film och flott…

Jag slår på kaffepannan och välkomnar med solig veranda. Det är till och med ljummet i luften! På solsidan alltså…

De morgnar vi är på väg till dagis, passar det utmärkt med grötfrukost. Vi toppar med kanel och äppelmos. Både prins och prinsessa gillar denna kombo. Nu blir den både nyttigare och godare med hemlagat fullt ut!

Nya hyresgästen med son knackar på dörren.
-Här kommer vi med efterrätten! Det blev tårta över från kalaset, informerar mamman.
Pojken blev 6 år i går.
Ja, det är helt okej att smöra lite för hyresvärden. Repris tack!

Tänk vad kul att ha en lekkamrat en trappa ner och en trappa upp i samma hus!
Killarna känner varandra sedan tidigare, då de gått på det rara lilla dagiset tillsammans.
Ella har redan godkänt de nya hyresgästerna. Hon skrattar sitt tandlösa mot både pojken och mamman. Det är en sann bekräftelse. Hon är nästan alltid annars neutral i sitt uttryck. Larvar inte i onödan och absolut inte åt vem som helst! Varför hålla på, liksom? Så korkat!
Och blåbärstårtan var söt och god. Behövdes inte några tänder till den.

Drar iväg ett snabbt sms i biomörkret. Vill kolla med mannen om allt går bra. Om Ella klarar sig utan tutte en stund.
Väninnan ler och säger att hon ser att det inte är den nya telefonen…
-Nej, den ligger fortfarande kvar i sin bruna kartong hemma på bänken i köket, skrattar jag.
Ska ta tag i det projektet när Ella inte är hungrig, sällskapssjuk och kanske klarar sig ensam några snabba minutrar på golvet. Kanske att jag väntar tills hon blir 1, svarar jag.

Mannen kommenterar förstås detta varje dag med ett typ: är den bra, din nya telefon?

Jag skaffade den för att jag fick reda på att det går att filma en hel del med den. Bilderna blir också helt o.k. har jag hört.
Ja, en helt ny värld finns i den, faktiskt!
Skrämmande.
Måste bara lära mig språket först..
Klart det är svårt när man är 42 och inte 15…
Finns det någon kurs? AFFO (Aj Fån För Ointresserade)

Det är något visst med att gå på bio. Förväntningarna är höga. Likaså priset…
Har velat sett Pixars nya Modig ända sedan jag såg reklamen.
Sonen och jag, grannflickan (bästisen) med mamma och så rara familjen med dottern , kompis och mamma. Ett stort gäng tjejer. Och så en film med en tjej i huvudrollen. En vikingaflicka med så mycket klokt i huvudet och mod förstås. Mod att göra något stort och bra av allt.
Revolt. Punk! Punkt.
Fantastisk film för både stor och liten. Budskapet når fram ändå till alla. Vi återberättar bara på lite olika vis.
Njuter också stort av egentid med sonen. Nära i mörkret delar vi chokladkakan och en härochnustund i livet. Ibland vänder han sig mot mig och känner lite.

Ella får hänga på backyard-fest. Tyvärr inte på vår gård…
Pappan tar en öl eller två med grannflickans pappa. Han har nyss fått snyggt och i ordning där. När vi drar iväg på våra cyklar, sitter de tre där på baksidan i sköna fåtöljer och med en strimma sol som matta.
En del ljug och drömmar klaras säkert av. Nya projekt startas upp. Alla fall i huvudet.

Ella gillar grannpappan. Och han henne.
-De hade en riktig djup och lång konversation medan jag var på toa, skvallrar mannen när vi kommer hem.
Det är verkligen lyx att ha så schyssta och braiga grannar som vi är/har   😉

När sonen och jag läst go’nattsaga och släckt lampan, fnular vi som vanligt lite innan tystnaden.
Vi kommer fram till att vi alla kanske är något helt annat när vi sover. Kanske en katt som jagar i natten. Eller en fågel…
Det är därför vi tror att vi drömmer, men egentligen är det bara ett äventyr i natten!?

Go’ natt mina älsklingar. Vad vore livet utan att det gick med tvära kast i 180… Tomt, trist och förbannat tyst.

Tänder ljuskronan på verandan. Kvällen är här. Det är ett mysigt vemod. Sommaren som närmar sig ett slut. En höst står och trampar och vill in. Välkomnar med lite kallare, högre luft, friskare vindar och mera regn. Och så de tidigare mörkare kvällarna.

På bordet i kväll: kräftor! Med trevliga tillbehör och personer. En liten skiva med lilla familjen.
Ellas första.
Sonen var bättre förra året. Då skalade han kräftor och tyckte det var både gott och spännande. Nu vill han bara skala åt mamma.
Ella får smaka på räkor och lite Västerbottenpaj. Gott! Hon har god aptit och nyfikenhet, men avslutar gärna varje liten måltid med tutten.

Det var den minsta, yngsta och snabbaste kräftskiva jag varit på. Kanske rent av också den allra finaste!
Skål!