Drar iväg ett snabbt sms i biomörkret. Vill kolla med mannen om allt går bra. Om Ella klarar sig utan tutte en stund.
Väninnan ler och säger att hon ser att det inte är den nya telefonen…
-Nej, den ligger fortfarande kvar i sin bruna kartong hemma på bänken i köket, skrattar jag.
Ska ta tag i det projektet när Ella inte är hungrig, sällskapssjuk och kanske klarar sig ensam några snabba minutrar på golvet. Kanske att jag väntar tills hon blir 1, svarar jag.
Mannen kommenterar förstås detta varje dag med ett typ: är den bra, din nya telefon?
Jag skaffade den för att jag fick reda på att det går att filma en hel del med den. Bilderna blir också helt o.k. har jag hört.
Ja, en helt ny värld finns i den, faktiskt!
Skrämmande.
Måste bara lära mig språket först..
Klart det är svårt när man är 42 och inte 15…
Finns det någon kurs? AFFO (Aj Fån För Ointresserade)
Lämna ett svar