Rätt som det är stannar pojken cykeln, fäller ut det lite besvärliga stödet och sätter sig ner på huk. Det är alltid så spännande att se vad det är han ser. Det lilla livet. Kryp, pinnar, en fin sten, en kärna att plantera, en fin blomma till mamman, en slemmig snigel, och en större, kanske pappa-snigeln?
-Åååh, vad fint jöv, ajdejes jött, nästan som ett hjätta. Tij dej mamma!
Ett klarrött litet lönn-löv har singlat ner på cykelbanan, alldeles mellan hemma och dagis.
Små barn ser allt det som vi vuxna glömmer bort att se.
En liten längre bit bort stannar han cykeln igen. På marken ligger en pinne som fått svans, ben och lång nos. En hund, såklart! Precis som den i Barna Hedenhös-sagan.
Det är inte så konstigt att jag ofta får springa sista biten till dagis med vagnen… men det gör jag så gärna!
Vardagsskatter
Skrivet av
Lämna ett svar