År: 2012

Ja, så där jag. Den fina och mycket gamla handtillverkade tvättkorgen som sonen hade sitt Lego i, är nu ersatt med en ful plastlåda från Netto. Denna har dock lock på med lås! Praktisk och ful. Som vanligt alltså.
Men nu får fönster och bildäck vara i fred för tandlöse.
Sonen gillar den något udda butiken. Mycket crap här…
Vi tjuvstartade julen med att inhandla Sia:s tillfälliga Pepparkaksglass och även en pepparkakstvål i pump.
Så nu är vi söta och kryddigt goda gummor och gubbar, både på insidan och utanpå.

Fick för mig i dag att jag skulle göra rent ugnsgallret. Det ska visst vara kromblankt, inte något som liknar järnsmide…
Det kommer dröja länge innan jag kommer på något så jobbigt igen.
Och snart är det svart igen.
Bara några gratänger senare!
Ååh, om jag istället läst en bok.
Hade hunnit med EN i alla fall…

Pappan reser sig upp från golvet i vardagsrummet och jämrar.
-Aj, min rygg. Jävlar!
Jaa, hur ska det gå när vi nu har en liten prinsessa i huset. Hur ska pappan orka, tänker jag lite högt.
Så kommer sonen i till mig i sovrummet, där jag bäddar sängen. Han går fram till pappans sida och plockar fram spikmattan. En sån där yogavariant som kom lagom till julhandeln för några år sedan. Så går han in till pappan som kastat sig i soffan.
-Häj pappa!

Ella brukar få leka i brorsans rum lite på egen hand när han är på dagis. Då plockar mamman ofta fram dessa färgglada, bitvänliga och lagom i storlek bokstäver.
När jag kom in i rummet för att se vad flickebarnet roade sig med, så hittade jag detta…

Badflickan 1 år senare.

Sonen sitter med en ny Legobyggsats vid köksbordet. Lönefredag i går, papppan kände sig väl lite nyrik där på stora ICA kan jag tänka.
Ella nöjd med lite köksredskap på golvet. Mamman köksar.
Mannen går mot vardagsrummet och knäpper på gitarrförstärkaren. Nu strömmar Hendrix intensiva, elektriska toner runt i lägenheten. Ella tjoar direkt till i köket och får nästan spring i krypknäna. Ja, det är nåt med den ungen och musik!
Sedan hänger hon nöjt med pappan, mitt i den täta musiken. Hon brukar få låna en gitarr att ha på golvet, så hon kan köra lite stämmor…
Sonen slår lite takt med huvudet. Tänk vad lite musik kan pigga upp en grå novemberdag!

Ella kommer krypandes mot mig i köket. Jag diskar. En rutin i mitt liv i alla fall.
Annars får mycket bara funka. Men vad har hon i munnen, jo ett fönster. Ett vitt trerutors i Lego. Annars brukar det mest vara däcken som smakar.
Ja, det är svårt att hela tiden vara med, och lego är ju så spännande. Det grävs ju och rörs runt så ofta av alla i den där stora spännande lådan.
Hon hänger ofta med brorsan när han skapar av de kulörta plastbitarna. Lite för kort i rocken är hon, så då lyfter hon det ena benet och kommer några centimeter till ner till skatten. Ser förstås jättekul ut. Så bestämd och envis. Duplo är inte alls lika kul. Det är ju för SMÅ barn!
I dag känner mamman sig lite bättre. Fick i fredags feber när jag var ute på ett reportage. Det var bara att bita ihop. Jobbet var bokat och leveransen av text+ bilder skulle ske dagen efter. Mest orolig var jag över att det var magsjukan som vandrat över till mig från sonen. Inget jag ville skylta med offentligt.
Har sovit och svettats och nu i dag känner jag mig bättre. Längtade till och med efter en eftertrekaffe.

Nu kommer Ella krypandes över golvet mot mig igen. Ledsen. Har tröttnat på att leka själv.  Reser sig mot köksstolen, vill upp. Letar efter den trygga tutten.
Jag har fastnat i alla fantastiska bilder som finns i datorn. Skäms lite över att det aldrig blir något vettigt gjort av dessa.
Hittar två bilder från förra året vid just den här tiden. Sonen fick för första gången hälsa på sin mycket lilla syster på sjukhuset. Den dagen var det dessutom dags för Ellas premiärdopp.

I lördags skulle pojken leka med dagiskompisen. När jag kom dit kräktes lillebror i hallen. Hej och välkommen, typ. Ja, vad göra. Sonen var redan uppe på övervåningen, där leken var i full gång.
Pappan trodde att lillebror som vanligt varit glups vid frukostbordet, och visst var det rosa jordgubbsyoghurt som dekorerat mina kängor där i hallen.
Ella och jag traskade hemåt.
På söndagskvällen grät pojken. Han hade ont i magen. Låg och vred och vände på sig i sängen. Jag masserade lilla magen. Så plötsligt kommer kräkset. I massor! Pojken ledsen och mycket rädd. Han har bara kräkts en gång tidigare. Då var han 2 år, så det minns han inget av.
Sedan pågick det hela natten och dagen där på. Även diarréer. Allt kom upp och ut. Inte ens vattnet fick han behålla.
Åååh, vad jag tyckte synd om honom. Han skrek och var rädd varje gång det kom kräks. Ella vaknade då och var lika ledsen hon.
I dag verkar magbacilluskerna vara ute ur vårt hus. Det konstiga är att ingen av oss andra blev drabbade. Magsjuka brukar vara svårt att värja sig emot.
Peppar, peppar.
Nu hoppas jag att aptiten kommer tillbaka. Hittills är det bara dryck som funkat.
Han tackar till och med nej till glass…

I kväll skrev jag en artikel om Babysim. Under tiden fick Ella sitta i pappas knä vid datorn. (Funkar aldrig hos mig!)  Där lyssnade de på Crosby, Stills and Nash med tillhörande video från scenbygget till Woodstockfestivalen. Ella var lyrisk åt den fina stämsången. Efter en stund började hon klappa händerna. Musicerandet fortsatte sedan i vardagsrummet. Pappan drog några Hendrix på gitarren och Ella satt nedanför och bara njöt. Allra bäst är det när pappan sjunger till också.
Tänk, vad skönt och fint livet blir inramat med musik.
Snart Ella drar vi på festival. Storebror var två år när han debuterade. Öland Roots, familjecampingen. Rart, mjukt och snällt. Woodstock på 2000-talet. Jag drömmer om ”Urkult” vad tror du om det, Ella Bella, Bus?!

Har varit på en mycket rolig tjejfest. Den gick i 80-talets tecken. Fullt ut, utan prut. Med allt från benvärmare, Susanne ”knip” Lanefeldt, via Falcon Crest, Flygande Jacob, och Alphaville.
Vilken kväll!
Jo, det är i Vingåker det händer, Kjesäter by night – That’s the thing!
Vi var en lagom klick tjejer denna eftermiddag/kväll som var som snyggast på 80-talet.
Vi började med ett gympapass i Åbrogården med Lanefelt-kvinnan som vägvisare från storbilden. Ni minns väl de blanka tightsen, gymnastikdräkten med ett brett bälte i midjan, benvärmare eller fluffiga tubsockor och så denna otroliga energi och spänst. Ja, nog knep vi alltid. Det känns i dag…
Sedan blev det spa i köket hemma hos den mycket påhittiga och kreativa värdinnan. Gott och välgörande både för insidan och utsidan. Rusigt och bubbligt, med högt till tak.
San Fransisco, Räkcoctail, Flygande Jacob, Marängswiss. Långt från Mannerström och Co. Men mycket gott förstås!
Vi avslutade med att musicquiza oss och skråla Karaoke.
Tack alla sköna, vackra och starka tjejer för en makalös kväll!
Hoppas vi ses snart igen. Känner jag svägerskan rätt, så har hon säkert något på G.
Kram!

I dag var det premiär för Ella att åka kundvagn. En lååång sak som sonen också platsade i. Fick tag i en sån där motstridig som bara drar åt sidan hela tiden. Ella drog också åt sidan. Ville absolut inte sitta snällt, rakt och titta storögt åt alla varor i den tyska butiken med blå/gul logga.
Stack ner handen i kyldisken för att plocka upp något färskt kycklingaktigt, men ångrade mig raskt. Vad varmt det var där i. Gluttade på termometern. Den visade 14.5 grader! Fick tänka om, det blev tacos. Lite dyrare och lite tråkigare. Men med ett glas rött till blev det ju festligare!
Finns det några barn som gillar att åka kundvagn?

Tidigare i dag var Ella och jag på BVC. Dags igen för läkarkoll. Vanlig rutinundersökning här hemma. Läkaren nöjd.
-Fin tjej!
Ella fick också två sprutor. En i varje litet lår. Tårar, skrik och panik.
Vad var det som hände?
Tur att de små glömmer så fort.
Det var mycket värre att gå hit för några veckor sedan med 5-åringen.
Han fick dessutom hög feber på natten. Låg och yrade i sängen, vägrade Alvedon. Så envis.
Måste komma från pappagenerna…
Fast jag ser så mycket av mig själv i honom.

Ellas vikt i dag: 6.600g. Längd: 64.5 cm. Huvudomfång: 42 cm.
Tänk huvudet var bara 22 cm när hon föddes. Lite större än en tennisboll.
Sonen satt och läste på en Heinz-ketchupflaska här om dagen.
Den vägde 930 gram berättade han mellan makarontuggorna. 8 gram mer än Ella när hon föddes.
-Hon vaj ju så jiten. Mycke mindje än ajja bebisajna på sukhuset.

I dag ville Ella äta själv. Hon har inte ”pincettgreppet” ännu. Men hon löser det så bra ändå. Med ett hårt grepp fångar hon små bitar av påläggs-skinka, bröd, banan, små köttbullebitar och leverpastej. Sedan trycker hon in dessa i munnen. Matar liksom på med hela den lilla handflatan. Det går riktigt bra.
Fortfarande har hon bara en tand i nederkäken, kanske bara en halv. Så det är bara snälla matbitar som funkar. Men aptiten är god, dock inte stor.
Nu sover liten på pappans mage framför TV:n. Oj så många timmar de delat så här. Sista barnet, så njut!
Snart är hon 21 och står och trampar otåligt i hallen. Det ena benet på väg ut i livet, det andra kvar i hemmets trygga vrå.

Ellas två stora systrar ligger och sover i form av mjuka tygdockor i farfars hemsnickrade vagn.
Ja , de fick samma namn när sonen fick bestämma.
Så familjen är lite samlad ändå.
Måste ha tag i en pojkdocka också, så att största storebror också får va med.
Kanske han kan åka på den lilla skejtboarden efter?
Sov sött alla små och stora barn. Var rädda om er. Kärlek!