Ella kommer krypandes mot mig i köket. Jag diskar. En rutin i mitt liv i alla fall.
Annars får mycket bara funka. Men vad har hon i munnen, jo ett fönster. Ett vitt trerutors i Lego. Annars brukar det mest vara däcken som smakar.
Ja, det är svårt att hela tiden vara med, och lego är ju så spännande. Det grävs ju och rörs runt så ofta av alla i den där stora spännande lådan.
Hon hänger ofta med brorsan när han skapar av de kulörta plastbitarna. Lite för kort i rocken är hon, så då lyfter hon det ena benet och kommer några centimeter till ner till skatten. Ser förstås jättekul ut. Så bestämd och envis. Duplo är inte alls lika kul. Det är ju för SMÅ barn!
I dag känner mamman sig lite bättre. Fick i fredags feber när jag var ute på ett reportage. Det var bara att bita ihop. Jobbet var bokat och leveransen av text+ bilder skulle ske dagen efter. Mest orolig var jag över att det var magsjukan som vandrat över till mig från sonen. Inget jag ville skylta med offentligt.
Har sovit och svettats och nu i dag känner jag mig bättre. Längtade till och med efter en eftertrekaffe.
Nu kommer Ella krypandes över golvet mot mig igen. Ledsen. Har tröttnat på att leka själv. Reser sig mot köksstolen, vill upp. Letar efter den trygga tutten.
Jag har fastnat i alla fantastiska bilder som finns i datorn. Skäms lite över att det aldrig blir något vettigt gjort av dessa.
Hittar två bilder från förra året vid just den här tiden. Sonen fick för första gången hälsa på sin mycket lilla syster på sjukhuset. Den dagen var det dessutom dags för Ellas premiärdopp.
Lämna ett svar