Ja, tänk att det gått två år sedan en mycket liten och bestämd tjej kom till världen.
I dag firade vi henne med smörgåstårta till de vuxna och Chicken Nuggets till de yngre kalasfirarna. Med röd och brun sötbubblig dricka i glasen, eller vin/öl.
Det blev ett stojigt, rörigt och förstås kul kalas, med många människor på få kvadrat, men finns det hjärterum så…
Och vilka fina presenter det lilla födelsedagsbarnet fick! Men det är klart, det var ju bara kloka och mycket närvarande människor samlade här denna afton. Stort tack och kram till er alla, härliga kamrater, vänner, kompisar och familjer.
Nu sover en något lite större flicka i mammans och pappans säng. I morgon ska vi inviga födelsedagspresenterna. Det var fantastiskt bra att ett av paketen innehöll en alldeles riktig städvagn! Den blir bra att dra runt med en lördagsmorgon efter ett party!

 

Sonen vill kolla på några filmer på Youtube. Ella klättrar upp bredvid honom på den breda pallen.
-Anna, Anna, säger hon envist.
Det betyder att hon vill se Lilla Anna och långa farbrorn. Ja, det är ju det som jag brukar välja till henne. Ibland Alfons.
Sonen tycker väl att det är sådär… han kan titta en stund om han inte har något särskilt för sig.
Men just ikväll vill han inte se Anna.
Ella tjatar vidare. Hon försöker putta bort storebror från pallen.
Så skuttar hon själv ner efter en stund och går ut i köket. Där drar hon fram en av köksstolarna till bänken där laptopen står. Sedan fortsätter hon bestämt med Anna, Anna!
Ja, hon vet vad hon vill den lilla envisa, finurliga.

 

-Mamma, kom!
Sonen ropar från sitt rum.
-Kolla, säger han och pekar på glaset i fönstret.
-Oj, säger mamman med mycket förvånad i rösten.
-Men det äj ju du, mamma, fortsätter sonen.
-Vaddå?
-Inget vatten i glaset… och fönstjet äj stängt!
-Men hon är ju väldigt liten. Kanske hon kom in genom skorstenen…
-Hon äj ju i alla fall lika stoj som jag, och skosstenen så häj,säger han och måttar en fyrkant med ivriga händer.
-Ja, jag vet inte riktigt….
–Det äj du, visst mamma.
Mamman byter raskt ämne.

Förra julen så avslöjade han även pappan i tomtemunderingen, året innan; storebror.
Har man läst för lite riktig saga, eller? Får försöka ta igen det nu då. Tar tacksamt emot tips på bra ”fantasty” för en klok 6-åring!

 

 

 

-Titta mamma, tanden äj nästan helt lös!
Sonen visar mig hur en av de mycket små mjölktänderna i underkäken hänger i bara en liten flärp. Och där, precis bakom har redan en större tand kommit upp och liksom trängt undan mjölkisen. Det var ju smart.
Jag bjuder på några pepparkakor och efter en stund kommer han in i rummet och visar det lilla grynet. Tänk va´, och jag som tyckte att det var ju precis och alldeles nyss som de kom upp. Älskade lilla stora pojk!
Tanden lade vi sedan i ett stiligt snapsglas och ställde väl synligt i fönstret. Kanske att tandfén hade vägarna förbi Odins Väg just ikväll…

 

I dag var det inget som var kul här hemma. Mamman hade inte riktigt tid att bära runt på litet knytt. Disk, tvätt, dammsuga, frukost, mellis, höstlov… läsa halva morgontidningen.
Mitt i sängbäddningen slog jag på datorn i sovrummet. Kanske Ella kunde vara redo för en Alfons-film?
Jodå, det var hon. Så spännande. Och Björn Gustafsson(Emils Alfred) läser ju så underbart. Det blev ”Aja baja- du rör väl inte sågen- Alfons”. Sedan en Lilla Anna och långa farbrorn. Totte bakar fick avsluta matinén. Tänk vilken stor liten tjej som satt där framför skärmen, alldeles själv.

Ett russin till hästen…

…ett till Ejja.

Mollys pappa har lärt Ella hur man gör Rock n’ Roll- tecknet.
Först förstod vi inte vad hon menade när hon sa- Bön Bön, och höll upp två små fingrar från var hand…
Förlåt vår tröghet, Ella. Det är ju faktiskt mycket tydligt och mycket sött!

Hittade denna bild i dag i Jimmys telefon. Den är från en dag i somras, då Jimmy och grann-pappa-Thomas, satt på vår uteplats med varsin kall. (Det blev några sådana tillfällen under det gemensamma jordkällarbygget…)
-Pappa, sa Ella direkt då hon såg bilden. (Hon kallar Thomas så.) Hon kände alltså igen glasögonen. Vilken unge, hur kan hon komma ihåg?

 

 

 

-Kan man få lite hjälp häj, tack? Kan nån tojka mig, jag äj fädi!
Sonen ropar från toaletten. Han kan torka sig själv, men är lite lat emellanåt, eller bekväm…
Pappan står i köket och rör i grytorna, jag hänger tvätt.
Ella är den som hinner först.
-Ejja, säger hon och tittar intensivt på mig där bredvid pojken och toalettstolen.. Hon har en liten bit papper i sin hand som hon drar lite över ryggslutet på storebrorsan. Jodå, nog vet hon hur man torkar sig i rumpan. Och förstås hur mamman brukar torka pojken.
Norton skrattar.
-Det kittlas, sluuutaaa, skrattar han.

Blir glad i kroppen när jag ser dessa hänga på tork vid sonens skola. Visst har det varit kul på rasten!

Undrar vilka sköningar som bor här? 4 barr höga, max!

På väg hem från skolan. Marken var täckt av skatter. Rubiner, Opaler, Tigeröga… kanske en nordisk Bärnsten också.

En regnig dag kan ju vara alldeles underbar. Kom in och låt dig omslutas av lugnet i allén. På andra sidan är du en ny människa, lite gladare, lite vackrare och redo att möta livet.

 

-Är ni hemma? Jag kommer upp på en kaffe.
Det är svärmor som ringer, skönt enkel och rakträttframpå. Inget larv liksom.
Hon tittar förbi för att hon saknat. Inte av någon konstig plikt.
Drar raskt ut en av köksstolarna och tar upp ”fammos älskling” i knät. Knytt tar gärna plats. Myser in sig i den stora, trygga och lugna famnen. Farmor skrattar, pratar, lyssnar, bullrar. Hon har spännande snören runt halsen och annat i örsnibbarna. I hennes väska ringer en vit, stor telefon med konstig melodi.
Farmor svarar och skrattar bullrande vidare mot den vita.
Ella förundras av alla nyhetens behag. Så lite bus också förstås och en massa gos.
Just i dag när klockan är runt 12.00 är det extra skönt att bara vara nära. Nästan somna till en stund.
Farmor har med sig en burk till av den hemkokta äppelmosen.
Förra veckan fick vi också en, samt ett par stickade raggisar i mjuka färger. Vilken tur, för mamman få aldrig till det…
-Jag fick inte plats i kylen med den här, skrattar farmor.
Ella äter gärna ”appel”. Till plättar, gröt eller rakt upp och ner i liten porslinsskål.
Sött skall sött ha.
Tack och kom snart tillbaka!

 

-Mamma, jag haj nå’t till dej.
Pojken strålar som en sol och håller händerna bakom ryggen. Det är lika spännande varje gång.
-Han tycker det är kul att pyssla, säger fröken Inger.
Så det är ofta han har just ”nå’t” i sina gömmor.
Han sträcker fram ett kort som han sytt. En katt, vår katt där hemma. Lennart, mammakattens enda barn. Jag ser det direkt. Grå/svart päls. Lite mörkare på ryggen.
Mamman blir nästan tårögd där i skolans korridor. Riktiga stygn i ett fint blått garn runt Lennart-katten. Ja, han har tydligen mer tålamod än mamman, den pojken.

– Hurra, va bra!
Hyresgästen/grannpojken/bästisen Theo ringde på dörren. Så stod han där i vår trånga hall med ett fat i näven.
-Mormor och jag har bakat bullar. Jag har en till alla här, säger han artigt.
Han sträcker fram ett fat fortfarande varma godingar.

Tack för att fikat fick en guldkant denna annars ganska så vanliga dag!

En trygg Ardenner och en ponny med humör.

Ardennerhästen har pappan snickrat som barn till sin lillasyster.
När jag tog upp den från källaren, så sprang Ella raskt in i vardagsrummet och slet ut sin ponny.
-Mamma, sa hon och pekade på den den hemsnickrade.
Ja, så fick de bli.
Vi red mot Sherwoodskogen, men träffade varken på Robin eller Marion. De hade väl annat för sig…

Kisspaus, matrast och lite vila.
Hästar gillar också russin…

Storebrorsan ville också hänga med, vilken lycka!