-Är ni hemma? Jag kommer upp på en kaffe.
Det är svärmor som ringer, skönt enkel och rakträttframpå. Inget larv liksom.
Hon tittar förbi för att hon saknat. Inte av någon konstig plikt.
Drar raskt ut en av köksstolarna och tar upp ”fammos älskling” i knät. Knytt tar gärna plats. Myser in sig i den stora, trygga och lugna famnen. Farmor skrattar, pratar, lyssnar, bullrar. Hon har spännande snören runt halsen och annat i örsnibbarna. I hennes väska ringer en vit, stor telefon med konstig melodi.
Farmor svarar och skrattar bullrande vidare mot den vita.
Ella förundras av alla nyhetens behag. Så lite bus också förstås och en massa gos.
Just i dag när klockan är runt 12.00 är det extra skönt att bara vara nära. Nästan somna till en stund.
Farmor har med sig en burk till av den hemkokta äppelmosen.
Förra veckan fick vi också en, samt ett par stickade raggisar i mjuka färger. Vilken tur, för mamman få aldrig till det…
-Jag fick inte plats i kylen med den här, skrattar farmor.
Ella äter gärna ”appel”. Till plättar, gröt eller rakt upp och ner i liten porslinsskål.
Sött skall sött ha.
Tack och kom snart tillbaka!
Lämna ett svar