Innepyssel

-Mamma, jag haj nå’t till dej.
Pojken strålar som en sol och håller händerna bakom ryggen. Det är lika spännande varje gång.
-Han tycker det är kul att pyssla, säger fröken Inger.
Så det är ofta han har just ”nå’t” i sina gömmor.
Han sträcker fram ett kort som han sytt. En katt, vår katt där hemma. Lennart, mammakattens enda barn. Jag ser det direkt. Grå/svart päls. Lite mörkare på ryggen.
Mamman blir nästan tårögd där i skolans korridor. Riktiga stygn i ett fint blått garn runt Lennart-katten. Ja, han har tydligen mer tålamod än mamman, den pojken.

– Hurra, va bra!
Hyresgästen/grannpojken/bästisen Theo ringde på dörren. Så stod han där i vår trånga hall med ett fat i näven.
-Mormor och jag har bakat bullar. Jag har en till alla här, säger han artigt.
Han sträcker fram ett fat fortfarande varma godingar.

Tack för att fikat fick en guldkant denna annars ganska så vanliga dag!

En trygg Ardenner och en ponny med humör.

Ardennerhästen har pappan snickrat som barn till sin lillasyster.
När jag tog upp den från källaren, så sprang Ella raskt in i vardagsrummet och slet ut sin ponny.
-Mamma, sa hon och pekade på den den hemsnickrade.
Ja, så fick de bli.
Vi red mot Sherwoodskogen, men träffade varken på Robin eller Marion. De hade väl annat för sig…

Kisspaus, matrast och lite vila.
Hästar gillar också russin…

Storebrorsan ville också hänga med, vilken lycka!