Soluppgång vid Backasjöns spänger. Det blev en magisk omväg i tidig, tät morgondimma på min väg till dagiset med den höstiga fixardagen.
Hantverkat och klart.
Så kom den till slut, och jag är nästan framme. Hej då vackra skog. Du slutar aldrig att förvåna.
Vill du också smaka?
Litet knytt på väg in i ”Lejonskogen”. Sonen har döpt skogen på ”vår” ås till det, för ett av träden ser just ut som ett lejon som gapar riktigt stort.
Ett svärd är bra att ha med sig in i lejonkulan.
-Titta, mamma. Så här gör man.
Eller egentligen: Ejja, Ejja, Ejja!!!
Störstaste stenen. Hårdaste killen.
Småfolk i skogen.
Lämna ett svar