Sitter på solig glasveranda och har just sugit upp det sista av generös köttfärssås med en bit av vitlöksbrödet. Nortons kompis Nisse är med oss och han älskar verkligen Jimmys mat. Den pojken njuter alltid sakta och stort av varje tugga. Det är så härligt och kul att ha honom med vid bordet.
-Hur många får man ta, frågar han och tittar på bröden. Ofta äter han mer än Jimmy!
Mannen och jag sitter kvar med en skvätt rött i vardagsglasen. Italiensk mat kräver detta…;)
Den här lilla stunden på tu man hand är så skön. Barnen sorlar i periferin tillsammans med vardagsstöket.
Då knackar det på dörrposten.
-Här kommer vi med lite fika.
Det är Nisses mamma och pappa som kommer för att plocka med sig sin son hem.
Tänk så bra tajmat.
En klassisk äppelkaka med sockerkaksbotten och mycket kanel ställs fram på bordet.
-Erik ville så gärna baka, säger Lotta. Erik är storebrorsan och går nu i 6:an.
Det är en matglad och intresserad familj. Mamma Lotta är utbildad kock med en enorm kunskap om allt. Grymt kunnig inom alla områden. Henne kan man fråga om precis allt. Senast fick jag en maffig lektion om vin av henne. Hon här läst vid Grythyttan bland annat.
Vi njuter gofika med kaffe, Conny Bloom på stereon och prat om mat, ja en del musik också.
Det är en jättehärlig familj som vi gärna ”bryter bröd” med.
I morgon får den sista biten av äppelkakan följa med till en annan skön familj. Jimmy skall hälsa på en hojkamrat. Kanel blir en skön motvikt till dofter av svets, olja och bensin.
