Visste väl att du skulle komma åter, du älskade, längtade sommar. Vi hade ju inte badat klart när du drog dig tillbaka för ett par veckor sedan… vad skönt att du ångrade dig, tusen tack!
I dag efter skolan skyndade vi oss hem till ett snabbt mellis. Sedan tog vi cyklarna ner till Duveholmsbadet. Jag berättade för barnen att det nog kunde vara lite kallt i vattnet, kanske så att det till och med inte gick att bada… men OM så fick det väl i så fall bli en fika på bryggan och kanske ett fotbad.
Väl framme hoppade Norton av cykeln och rusade rakt ner till vattnet medan han tjoade: mamma, det är inga här, bara vi!
Klart vi badade. Lite kallare än senast, då tror jag att det var 24 grader! I dag gissar jag på 19… men helt ok och alldeles alldeles underbart med strandlivet åter.
Ses igen snart va*!?
En mamma behöver sådant här emellanåt… Det bästa just den här mamman vet!
Pojken och havet… Det blev ett berg, större än Mount Everest. Han sa att på Mars fanns det ett berg som var just flera gånger större. Han vet så mycket, sonen. Allt han hör och ser fastnar. Jag lär mig grymt mycket klokt av honom!
-Mamma, där vill jag hoppa. Du ska ta emot mig. Är det djupt?
Liten bestämd myra på fyra njöt också stort av dagens bad vid Duveholm. Tänk att vi fick en strand för oss själva…
Lämna ett svar