Sitter ner en stund vid det älskade gamla Perstorpsköksbordet. Regnet strilar mot faktiskt nyligen tvättade fönster!
I dag fyller den fina, högt älskade sonen 9 år. Jag har en ledig dag och i kylen står två hemgjorda (av mig!) tårtor och väntar på glatt kalas.
Häller upp kaffe och den karaktäristiska doften letar sig in i min sedan en tid tillbaka snoriga näsa.
Mitt emot mig sitter en liten myra på fyra. Nyss bråkade vi och var grymt arga på varandra. Nu är det stilla och lugnt i huset igen. Hon med pannkakor och chokladglass på sitt fat, och jag då med dagens första java… åh, tänk så gott kaffe kan smaka emellanåt! Denna kopp är nog den godaste jag njutit av på mycket länge. Tror nog det beror på sinnesro och storverk i hus och själ.
Påtår? Ja, tack, mer än gärna!
Lämna ett svar