År: 2012

Ella är snorig. Riktigt ordentligt. Sonen har också haft lite snor i snoken och hostat ett par dagar, men inte mycket. Dessa baciller har nu alltså Sparvel fått. Rätt så oundvikligt i en mycket kärleksfull syskonrelation.
Klart det är jobbigt. Klart det är grönt, segt och mycket. Klart det blir tungt i näsan.
Fast läget är motsträvigt, har Ella varit jätteduktig på att amma i alla fall. Arg förstås när näsan är full och munnen täckt av tutte, men skam den som ger sig. Ella är ju en kämpe!

Just nu sitter hon i pappas famn framför en vampyrfilm i rosa plyschpyjamas! som vi skrattade lite åt när vi fick. Den såg ju så stor ut bredvid Sparvel där runt jul…
Tjejen växer.
I morgon, på pappans fölseda’ skulle hon ha kommit. Så var det var tänkt,  men hur ofta blir det som man tänkt sig?
Jag växer. Känner mig mer som en riktig mamma nu. Är det något som händer vid barn nummer två? Egentiden krymper rejält, men det är inget som stör mig. Har haft så jäkla mycket egentid. Fick ju sonen när jag var 37… var ganska trött på att bara se mig själv i spegeln.

I dag har sonen och jag bakat kanelbullar. Hittade ett halvt paket jäst i kylen, som snart skulle springa i väg.
Kände mig som en stolt, lyckad hemmamamma när mannen och jobbarkompisen kom hem till eftermiddagskaffet.
Vad slår egentligen en nybakt, fortfarande lite ljummen kanelbulle till javan i ett hemmakök?
Ella var nog den minsta tjej han sett. Och sötare än bullarna…

Tog en promenad efter fikabesöket. Denna gång utan något barn. Njöt av snabba steg i den klara kvällsluften. Kort frihet, också viktigt.
Efter en stund ringde mannen. Ella hade vaknat och var hungrig.
Det var bara att lägga in en högre växel och styra stegen hemåt.
Jag sprang från Villa Sandhem, hela vägen. Blev inte ens flåsig. Lite stolt över detta faktiskt. Det var ju ett tag sedan jag joggade. Kanske att det var dessa magiska mammakrafter som satte in.
KK-joggen nästa?! Med Babybjörn?

 

 

 

 

Återigen har Sparvel själv dragit loss sin sond.
Jag sa till mannen i morse att vi var tvungna att tejpa om sonden, för tejpen hade släppt lite. En kort stund senare dinglade den lojt utanför Ellas lilla nos.
Men den här gången känner jag mig varken stressad eller orolig för detta. Sparvel har varit duktig och ammat på bra hela dagen. Ungefär var tredje timme.
Dessutom fick mannen i henne järn och c-vitamin i en spruta direkt i munnen utan prut. Han blandade de otäcka med sockerlösning. Sött ska sött ha!
Sedan luktade Sparvel plåtlåda resten av kvällen.

4-åringen har efter kamp, övertalning, hot och muta fått sitt hår klippt.
Jag började redan för ett par dagar sedan att prata om detta kommande.
-Ja jij ha jångt håj.
Försökte förklara att man måste klippa lite längst ut, precis som med naglarna.
-Håret ramlar av om du inte klipper det, försökte pappan.
-Mamma kippej. Ja sa så sill den häj gången. Ja jåvaj!

Till slut hamnade pojken i stolen, utan kappan, som ju egentligen var en superhjältemantel. Men det trodde inte den mycket upprörda pojken ett dugg på.
Och klippt blev han. Några centimeter baktill och lite snedlugg runt det mycket fina ansiktet.
-Nästa gång kippej baja mamma!
Envisare unge finns nog inte… inte i den här änden av stan i alla fall.
Inte långhårigare heller. Hur klipper man av något så vackert?
Snart är det dags för tandläkarbesök. Ja, gisses!

 

Sonen sjunger för liten Ella.
Melodi: Blinka lilla stjärna där.

Ella, Bella, Ella, bus
Du är tjejen i vårt hus.

Det var jag som började ramsa något liknande, tidigt vid blöjbyten.
Gjorde det redan på sjukhuset.
Tror det är bra att prata mycket med bebisar, ja barn i alla åldrar. Det kan aldrig bli för mycket ord, bara man väljer med omsorg. Jag har jättesvårt att bara hmmmma till svar när 4-åringen pratar, kvarnar, mal och frågar. Det är ju så kul att få vara med lite inne i ett så klurigt och funderande litet huvud.

Minns att jag även hade någon blöjramsa när sonen var sparv, men har glömt orden. Hoppas att de återvänder någon dag.
Jag har faktiskt rätt dåligt minne. Mamma brukar uppgivet påminna mig om detta. Har väldigt lätt att skaka av mig och gå vidare. Att leva här och nu är ju faktiskt det viktigaste. Det finns ett så passande ordspråk typ: lev i dag, glöm gårdagen, dröm om morgondagen, ja, något liknande i alla fall. Har glömt…

I dag har 4-åringen och jag varit nere och rotat i bo’n efter något åkbart. Hittade en pulka som fortfarande erbjöd bra glid. De gamla i hård plast är bäst och snabbast. Har redan åkt sönder två av de nyare, sedan sonen blev pulkaåldersvänlig. Skit! Håll hårt i old schoolen.
Ella fick också följa med till pulkabacken. Mannen sov av sig lite ölrus efter besök på Villan. Hans sångare i gubbandet spelade med yngre boys i förnämligt band.

När vi kom fram fanns det inte en människa i backen. Inte heller i lekparken bredvid. Skrämmande! Det var ju lördag, mitt på dagen. Skönt väder och äntligen lite snö på marken…
Minns vintrarna från min barndom med farligt mycket ungar i backen. I alla åldrar!
Fast då erbjöd TV:n bara två kanaler, dessutom med sändningsuppehåll dagtid och datorn var inte uppfunnen. Fan, vad jag är gammal… Vad skönt!

Det blev ett gäng åk med bra glid. Sedan kisspaus mot en gran. Trist med overall…
Tårna gjorde sig till slut påminda i 70-tals stövlarna och Ella började gny lite försiktigt i vagnen. Pappan ringde och saknade oss. Hade satt på kaffe.
-Vi fixar något fikagott! Gör lite varm choklad till sonen också, ses snart!
Utanför ICA skitnära stod en klass 6 B och sålde hembakt. Pengarna skulle gå till något gemensamt.
-Boda Borg, Gröna Lund eller kanske Busfabriken.
Priserna varierade rätt rejält på bakverken. Men till slut sa den ena killen:
-Du får båda påsarna för 20:- Jag ooorkar inte stå här längre i dag.

Hemma njöt vi sedan av sockerkaka med äppelbitar (någon mammas hantverk) och ovala chokladbollar.
-Säkert rullade av snoriga fingrar, skrattade mannen.
Min mamma säger att alla bakterier dör vid minusgrader, så då var det ju lugnt i dag då.
Ella fick tutte. Smaskade också med god aptit.
Sedan gick sonen över till bästaste grannkompisen. Flickan är två år äldre och kan faktiskt fortfarande ha kul med vild 4-åring. En hel ryggsäck med dinosaurier fick hänga på, ett gemensamt intresse.

Mannen och jag njöt återigen av en sagolik husmanskosträtt:
Isterband, potatisstomp med persilja, ärtor med knaperstekt sidfläsk och till detta en pilsner. Inte ofta vi njuter mellan fyra ögon. Skönt och välbehövligt emellanåt.
Skål min älskade!

 

 

 

I dag trodde vi att Ella skulle få slippa sin sond, men det var inte läge att kapa ”livlinan”.
När tidig hemgång-tjejen lagt Sparvel i sin våg på vårt köksbord, blev vi mycket förvånade. Siffrorna var snålare än i måndags.
Så nu blir det till att sonda lite mer, trots att vi tycker att hon ammar på bra.

Framåt eftermiddagen gick sonen, Ella och jag hem till min bror. Vi var bjudna på födelsedagsfika. Chokladpudding med maränger och hallon. Zoegas i bryggaren. Glass till 4-åringen. Sparvel fick nöja sig med bröstmjölk. Hon ammade på bra i vardagsrummet, trots bus och larm från 4-åringen som spelade raggsocka med storkusinen. En riktig bolltrollare och knasboll. Sonen gillar honom jättemycket!
Tråkigt nog kräktes hon upp det mesta en kort stund efteråt. En riktig fontän. Då blev jag väldigt ledsen. Det var så mycket som kom upp…
Älskade lilla tjej, du behöver allt du kan få i dig. Hoppas att detta bara vara något tillfälligt bus. Har ju hört talas om barn med fontänkräkningar…
Väl hemma i vårt lilla hörn i sovrummet, ammade Ella på riktigt ordentligt igen. Skönt!

Pappan byter en blöja och jag hör hur han pratar snällt med mjuka, små bokstäver.
Men inte vill hon bli lagd i egen säng efter detta. Protesterar högt, vilt och mycket argt.
Typ: är du helt korkad? Tror du jag vill ligga här ensam, när ni vuxna får ligga nära tillsammans i stora sängen.

En alldeles ovanlig vanlig bebis ligger och sover i sin spjälsäng.
Ja, modellen är lite mindre. På bebisen alltså…
Tur att vi har den lilla ”lådan” i spjälsängen, annars fick vi nog allt leta efter det lilla knytet när hon skrek.
Nedanför fotändan, vid de alldeles makalöst finmejslade fötterna, sover gärna en av husets två katter så fort tillfälle ges. Han kan dock inte riktigt bestämma sig för vilken av barnens sängar som är skönast. Eller kanske vilket av barnen som sover sötast…
När kattpojkens mamma var husets enda katt, sov hon också i spjälsängen. Samma. Med stora barnet, fast också litet. Agerade lyxvariant av ett fårskinn. Varmt och alldeles levande. Ibland sked. Pojken trygg och tyst. Mamman och pappan utslagna.

Den ovanliga vanliga bebisen har haft en alldeles rätt vanlig bebisdag. Ja, med undantag av en makalöst stor bajsblöja klockan 14.40, strax innan dagishämtning av underbart ovanlig och pratvänligt vanlig 4-åring.
Pappan fick äran att ro paketet i land. Han löste upp problem och bajs under vattenkranen i badrummet. Som så många gånger förr, höll han åter ett litet barn vant under ena armen, och öste vatten med den andra till bebisens mycket förvånade min.
Snabbt, smart och snyggt.

I dag har vi återinvigt babysittern. Det finns alldeles för mycket junk i bebisdjungeln, men denna är undantaget. Liten tjej vill vara med. Trygg i tempot  i tiden i takten.
På första parkett i köket – husets hjärta, betraktar och medverkar Sparvel.
Det är här det händer grejer.
Och akustiken är god.

 

Fick besök av Tidig Hemgång, TH, Eskilstuna Neonatalavdelning i dag igen. Skönt med dessa regelbundna träffar. Se att man är på banan med rätt fart och riktning. Verkar vara en turbo…
Förutom den stolta vikten är längden i dag 45.5 cm.
Huvudomfång på  31.2 cm.
Vi fick också order om att minska sondningen med 20 ml. vartannat dygn. På rätt väg alltså. Vi gasar fullt på raksträckorna.

Ella är duktig och orkar amma riktigt länge. Nu kräks hon också lite efteråt. Ett tecken på att hon verkligen blir mätt. Lite otäckt förstås tycker jag, men en del bebisar funkar ju så här. Dock minns jag inte att sonen kräktes efter amning. Hoppas att det reglerar sig framöver.
Tog en långpromenad på eftermiddagen med Sparvel. Hon är fortfarande lite känslig för skaket i vagnen, så jag kör rätt ofta på bakhjulen.
Gick förbi kommunens loppis och fyndade hemsydda barnkläder från 70-talet till Ella-tjejen. 5:- per plagg… Vad säger man?!

Go’natt saga med Ella på magen i sonens rum. Hon höll hårt i hans lillfinger. Pruttade högljutt i rummet ett par gånger, vilket förstås var mycket kul!
-Pappaaa, vet du va Ejja jode? Puttade, uäähh, va äckjit!
Sedan ville han hålla i liten syster.
-mamma, ja menade inte så jänge.
Vi pratade om den kommande sommaren. Fantiserade om hur Ella skulle sitta vid vattenbrynet och vara nyfiken. Kanske även på storebrors grävda kanaler.

Barndomskompisen anländer med andan i halsen. Hon bor sedan lång tid tillbaka i Stockholm med trevlig man från Flen, en Rottweilertjej och son på 1 år. Vi ses inte sådär vansinnigt ofta.
-Pojken är övertrött. Kinkar. Ville inte sova hos mamma. Då är ni förberedda i alla fall, säger hon raskt  i samma andetag.
Familjen har varit på födelsedagsmiddag hos mamma och numera även mormor.
Rottisen går raka vägen fram till kattlådan och snor en munsbit av något gott…

När vännen var tre år och jag fem var hon dagbarn hos mig. Min mamma var hemmafru, som det hetta på den tiden, (tidigt 70-tal) och hennes också. Men lite jobbkarriär och egen peng i portmonnän lockade, så ibland fick barnet vara en stund hos oss. Då stod mamman i kassan på OK-macken, i klarröda träskor! som vi var grymt avundsjuka på.

Sedan dess har vi varit som ler- och långhalm. Älskade vän, vad mycket kul och knas vi upplevt tillsammans. Hoppas vi får lika många år till att hänga tillsammans.
För några år sedan införskaffade sig familjen ett torp mot Vingåkershållet, så nu ses vi faktiskt lite oftare i samband med torplyckan.
-Jag skickade ut mannen till torpet. Råttorna har varit i farten. Han får täppa till hålen igen, suckar hon. De äter ju upp allt!
Jag står med Ella i vår trånga typ av hall och lyssnar och betraktar röran.
-En docka, utbrister barndomsvännen, åååh! och klämmer lite runt Sparvels fot.

I köket väntar kaffe och übermannens hembaktafrångrunden-semlor.
Det blir någon sorts fika, utan prat. Mer stafettfika i farten. Vi försöker alla att hålla 1-åringen glad och igång. Inget är kul någon längre stund. Tårar och skratt blandas med bångstyriga ben som vill ner på golvet och armar som vill hålla gosen och tutten.
Ella är bara cool. Sover tuttmätt i mammas famn. I mjuk marsipanrosa stickad heldress. Sötare än mannens semlor, jo, det är möjligt!

Efter tilltäppning av råtthål kommer sedan mannen. Han fikar raskt på stående fot, sedan bär det av till Stockholm med en mycket skrikande, sprattlande och argröd 1-åring under ena armen.
Jag har faktiskt aldrig hört ett barn så argt förut. Vilken pipa!
Men det bekom inte Ella. Vi smög in i sovrummet när det larmade som mest och ammade.

-Nästa gång kommer jag själv, viskar vännen och skrattar. Så att vi får prata.

Jag längtar till våren, trots att vi inte haft någon vinter. Tänker mig en solig dag mot faluröd vägg vid torplyckan. En galen 4-åring  med nakna tår i det nästan lite för kalla gräset, ett litet barn på filt. Kaffe, hembakt och prat.
Vi säger så.

Har ni märkt att drömmarna blir av enklare karaktär när man blir äldre. Inte tråkigare för det, kanske bara mer realistiska. För vi vill ju gärna uppleva våra drömmar.
Mannen drömmer om att åka till månen. Kontraster… !
Det är därför jag älskar honom. Han gör mig lite mer levande i min tråkiga, realistiska vuxenhet.

 

Får besök av tidig hemgång- tjej. Hon tycker att Ellas viktuppgång är o.k.
-Ja, och då har vi ju inte kunnat sondat henne så mycket sedan vi sågs senast i Eskilstuna, flikar jag in.
(Ella drog nämligen mycket kvickt ur sonden, mitt under ett samtal grannfruar emellan.)
Jag anländer med matkassen i ena handen och sonens cykelhjälm i andra. Tänkte vara lite effektiv och handla efter dagislämningen. Skulle ju hinna detta innan uskan kom, men nu hann hon alltså före. Tur att Ella vaknat och väckt trött pappa, annars hade han fått flytit runt i köket med trasig kalsonglinning, lite lagom morgondimmig med denna alerta undersköterska vid sidan.

-Vi sätter inte in någon ny sond, det har pappa och jag kommit överens om, säger hon.
Hurra, stora tjejen, klart du fattat grejen.
Att äta är toppen, kalas för knoppen och kroppen!
Vi fikar och snackar om Ella, långfärdsskridskor, ishotell, trånga byxlinningar efter jul och annat lojt. Det är en skön uska. Lugn och väldigt här och nu. Hon har jobbat i över 30 år med dessa små knyten. Antagligen sett det mesta. Både av prematurer och skitiga köksfönster hos trötta föräldrar.

Dagen passerar. Natten. Ella gnyr i sin lilla låda. Jag hämtar henne. Lägger henne på mitt bröst. Vill vara på hugget när hon vaknar till. Måste amma lilla sondlösa fröken, så fort tillfälle ges. Men Ella är trött. Jag får kämpa hårt med tutten, kli på kinden och Ella-sång. Och jo då, hon drar några tag, men somnar fort. Får till några halvdana försök. Natten övergår till morgon. Jag ilar in i duschen när det blir tyst från lådan. Sonen sover han med.
Egentid, lånetid, meditatid.
Mannen får röra i sonens grötkastrull denna morgon. Sparvel vaknar lagom när det är dags för morgonrutinerna. Funderar lite på hur allt skall klaffa när jag är själv. När mannen åter lägger golv och båda barnen pockar på uppmärksamhet med minutvisarna skenandes i bakgrunden

Vi bestämmer oss för att åter åka till Eskilstuna och få en ny sondslang till Sparvel. Livlinan.

Lyxar med ”dagens” i sjukhusfiket när vi kommer fram. Magarna skriker efter frukostlös morgon. Kaffet köper vi sedan i automaten utanför 62:an, som så många gånger förr. Bara för att.
Inte gott, det vet vi ju, men kaffe dock. Kaffe med nostalgi.

Sonden på plats efter brottning med arg, envis liten fröken. Var får hon krafterna ifrån?
Ammar den arga i det kompakta rummet.
Sedan hemfärd.
-Det blev en dyr sondjävel, konstaterar mannen.
Vad gör man inte för en liten prinsessa…
Nu kan vi amma utan andan i halsen. Livlinan är åter på plats. Skönt för orolig mammaamma.
Ella gillar tutten resten av dagen och kvällen. Har inte behövt sonad något alls. Märkliga unge, driver du med oss?

 

 

Visst är det konstigt med lukter och minnen.
Precis som musik och minnen.
En film som liksom spelas upp i huvudet och man är genast tillbaka till då.
Ibland njutningsfullt, ibland med obehag, men alltid med känsla och närvaro.
Klev alltså in på avdelning 62 c i måndags eftermiddag. Ella skulle få två vaccinationssprutor med en hel radda olika innehåll. En i varje mycket liten lårmuskel.
Jag gillar inte att föra in en massa konstigheter i kroppen, men förstår så väl att det är bra och tryggt. I Ellas fall ifrågasätter jag inte, (inte så mycket i alla fall) vet ju att hon är en liten sparv som behöver den allra störtaste skyddande handen av omtanke och trygghet som finns.
Doften av nervositet slog emot mig direkt när jag öppnade den första slussdörren. Minnen.
Jag vet inte hur många gånger vi vandrat genom dessa dörrar, alltid med någon sorts oro i kroppen. I dag åter här, men denna gång bara tillfälligt. Vi hade Ella-tjejen med i egen vagn, i egna små kläder. Hon låg nerbäddad ordentligt mellan de båda fårskinnen.
Stilla och mycket söt.

Dagens vikt: 2.150 g.
Längd 43.5 cm
Huvudomfång 30.7 cm.
Ammade sedan Sparvel i mottagningsrummet. Duktig, hungrig bebis, stolt mamma.
Pappan gick till cafeterian när sprutorna kom fram.
Ella fick sockerlösning som tröst och bedövning i sin lilla smultronmun. Klart hon skrek och blev ledsen ändå. Jag blir dock mer illa berörd när det skall stickas i sonen. En 4-åring som förstår och är rädd. Då är nerverna utanpå igen och hur och vad jag än säger för att lugna och trösta, känns det som lögner och fånigt tomma ord.

Efter vaccinering var det dags för en ny ögonundersökning. Droppar för att vidga pupillerna, sedan stark lampa in i Sparvels ögon. Mycket arg, stretande och ledsen bebis i det något märkliga undersökningsrummet (ett förråd fyllt av täcken, kuddar, blöjor och annat sjukhusrelaterat…) Mitt i undersökningen kommer dessutom en stackars undersköterska in för att hämta något, tänder lampan ovetandes om pågående.
Kärlen i Ellas ögon är inte helt klara än, men hittills har allt sett bra ut!.

-Eftersom det här är Ellas första vaccinering, så får ni stanna kvar över natten. Vi vet ju inte hur hon reagerar. Rum 8 är ert., säger sjuksystern.
-Oj, och jaha…
Ammamamman blir kvar. Pappan får åka hem till sonen.

Det känns konstigt att möta alla rara sjuksystrar och undersköterskor igen i den upptrampade korridoren. Alla mycket nyfikna på Sparvel i vagnen. Nu är vi liksom gäster. Ett tillfälligt besök.
Har gått från minus till plus.
Det är o.k. att installera sig på rummet. Har ingen packning, men en resekamrat. Går ner till sjukhusapoteket och köper en tandborste, samt lite att käka på och lite läsning från  kiosken.
Ingen TV eller dator på rummet. Skönt faktiskt! Lugnt liksom! Det blir ryggläge på sängen med Ella och efterlängtad läsning. Inget annat som stressar eller pockar på. Blir förstås trött ganska direkt. Ögonlocken ramlar tungt ner. Nu vilar vi en stund, lilla tjej.

Natten blir krävande. Ella är orolig. Gnyr, är inte nöjd. Orkar inte tutta. Sondar henne. Somnar själv emellanåt. Byter blöjor, byter tröjor. Tuttarna är så fulla med mjölk, så att de liksom exploderar och blöter ner hela Sparvel.
Klockan 08.30 ger jag mig. Ingen idé att försöka sova.
Köper halvdan frukost på avdelningen. Är sen, så de mesta  gapar tomt. Inga ägg, inga grönsaker att pryda påläggen med, ingen nyponsoppa, inget kaffe! Det blev en mörk brödbit, (den sista) med prickig korv och en snål mugg citronte.
Gör lite Yoga på rummet. Sparvel sover äntligen efter den långa, oroliga natten. Packar ihop mitt lilla medhavda och går ut. Sol i dag och lite för varmt för årstiden. Det gjorde inget att jag glömt vantar och mössa hemma.
Mannen är på väg hit. Sonen på dagis. Jag tar återigen en promenad på de numer av mig mycket välgådda gatorna från sjukhuset ner mot stan. Avslappnad, glad, stolt mamma med vagn. Speglar mig snabbt i stora skyltfönster. En planlös promenad. Denna gång skall jag inte tillbaka till sjukhuset. Bara gå lite lojt i det fina vädret med det fina barnet. Vänta på att den fina mannen skall ringa och säga att han är framme.
Hej då Eskilstuna, ses en annan dag. Din doft har blivit ett ärr i mitt minne. Det är inte helt läkt än, men det ser bra ut.

 

Sonen har haft en dag med sin genomsnälla morbror.
Det blev sjön. Faktiskt är det tydligen ca 10 cm is på den, enligt bror. Blank och alldeles ren. Här sladdade alltså sonen runt och bara hade kul. Inga skridskor än. Han har faktiskt inte velat prova själv. Osäker när det är något nytt som han inte tror sig klara av.
Det blev även korvgrillning på egenuppgjord eld. Spännande! Gott med korvbröd…
Mamman fick Ella-tid. Passade på att ta en långpromenad. Det  grymtar fortfarande från vagnen när vägen är för guppig.

På kvällen kom nära kär kompisfamilj och var nyfiken på Sparvel. Ella fick en skön, cool, randig trikåklänning i marinblått och grönt. Långt från prinsessa.
Dottern hade storstädat  sitt rum och hade med sig ett pussel att växa i till Ella.
Och så en storebrorspresent- en kalasfin bok om drakar, spöken, prinsar och prinsessor.
Efter att familjen gått hem, verkade Ella hungrig, fast hon under deras besök fick sond.
Jag provade att amma, och hon tuttade på jättebra.
Sedan har hon varit riktigt sugen och ivrig på tutten hela kvällen. Typ varje timme, och så lite kräks efteråt. Det är så härligt och lite förvånande att se. Jag blir lycklig och alldeles lugn. Stor bebis nu?!

I morgon ska vi åka till Eskilstuna för att ge Ella en vaccination. Dessa lite tidiga barn får  fler sprutor än fullgångna bebisar. Sedan är det också dags att göra en ny ögonundersökning och viktkoll förstås. Skall bli mycket spännande att se vad vågen visar.