År: 2012

Inte kul när det blir bakslag på vågen, i alla fall när det gäller barnen…
Men Ella har kräkts en hel del de senaste dagarna, så det var väntat.
Rara BVC-tjejen här på hemmaplan, trodde också att det berodde på mycket snor och slem som stör magen.
I dag har vi dock haft en helt kräkfri dag. Har försökt styra amningarna lite. Försökt vänta ut Sparvel emellanåt, så att det inte blir fullt i lilla magen. Sedan har jag låtit henne vara upprätt en stund efteråt, märker att det går bättre då. Annars verkar det som att mjölken åker upp och ner, hon sväljer emellanåt och det ser ut att vara nära.
Dock har hon fortfarande diarré och färgen är riktigt grön. Tycker det är konstigt och inte alls något man kopplar ihop med en förkylning.
Sparvel verkar trots allt må bra ändå. Är vaken, hungrig och nyfiken. Mycket krut i denna unge! Ja, jäklar.
Just nu sitter hon klarvaken i pappans trygga, varma famn och tittar på ”Biker Build off”. Kanske blir det hon som en dag får ta över båset och projekten !?

 

Förkylningen håller i sig. Trots snor, nysattacker och hosta i mängder, ammar Ella tappert vidare. Duktiga tjej. Dock blir jag hönsmamma när hon tre gånger efter varandra, fontänkräker upp alltsammans. Dessutom är blöjan torr. Ringer Eskilstuna, som hänvisar oss vidare till vår stads akuta avdelning. Nu är vi ju utskrivna…
Men här hemma finns inga barnläkare. Bara dagtid på barnavdelningen… så det blir till att åka till Eskilstunas akut.
Här får vi vänta många, trånga timmar. Sparvel sover hela tiden, som tur är. Sonen är hos sin älskade morbror. Mycket bus och kärlek där! Han får 100 % uppmärksamhet och somnar säkert med ett stort flin på sina söta läppar. Tack du, suveräne, älskade bror!

Mycket klok, ung och rar doktorstjej undersöker Sparvel noga. Tar CRP och kissprov. Tror att kräkset beror på att Ella svalt en massa snor. Hittar inget konstigt mer än förkylningen. Lovar att ringa oss följande dags morgon för att kolla läget. Riktigt schysst!
Vi åker hem. Silverhingsten är snabb i den svarta natten. Ella kräks ytterligare en gång i bilen.
Ammar tre gånger hemma innan dagen gryr. Allt stannar kvar i Sparvels mage. Känner mig lite lugnare. Men hon har riktigt otäcka hostattacker som gör mig rädd. Hostar jättemånga gånger i sträck, så att läpparna blir blå. Slem och kräks samlas i den lilla munnen. Efteråt är hon alldeles slut. Stackars liten.

Dagen passerar. Summerar och det blir två rejäla kräkningar, samt några i mungipan. Bär och är nära mest hela tiden. Vill ha koll, lyssnar, iakttar.
Sparvel är dock lite vaken emellanåt.

Farfar Leif och farmor Sol-Britt kommer över på en bit smörgåstårta i vårt lilla kök.
De är på väg till sitt hus i Spanien och vill känna lite på Ella innan resan. De kommer tillbaka innan midsommar. Vill njuta svensk sommar, när den är som vackrast.
Tänk, då kanske Sparvel sitter på egen filt i köket och gurglar sött bland brödsmulor och katthår.
Kör försiktigt alla de många, långa milen. Välkommen snart igen!

Mannen har tagit ut hingsten på bete. Våren vädras i luften. Det suger i tarmen. Fart!
Efter handtvätt bjöd han lilla familjen på premiärtur för året. Hamnade i Forssjö. Tänkte hälsa på en barnfamilj vi saknat en tid, men där var tyvärr ingen hemma. Det blev en fika hos mannens chef med rar familj istället. Ett imponerande, överraskande hus med en utsikt över vidder som inte sällan bjuder på djurens skådespel. Meditation! Förstår att familjen trivs här.
Ella missade både det storslagna inne och utomhus. Hon är förkyld och trött. Sov under hela besöket.
Massor med snor i liten Sparvs nos. Har nog fått sonens förkylning som han tog hem alldeles nyss från dagis. Tycker så synd om litet knytt. Skulle lätt ta över alla bacillusker som barnen får. Sjuka barn är det sorgligaste som finns.
Avslutade lördagen med barnfilm och hemmadegad Capricciosa. Minsta storasystern slöt upp en stund och mellanlandade med ett glas rött i soffan, mitt emellan jobb och lördagskväll.
När mannen var liten trodde han att  Capricciosa var = pizza. Hans pappan beställde alltid och hämtade själv på byns enda Pizzeria. När sedan mannen blev tonåring och upptäckte Pizzans rika mångfald, blev han mycket överraskad och beställde oftast den med mest ingredienser på. Bara för att, liksom. Nu är vi back to basic igen…Tråkigt, men gott!

Söndagen bjöd åter på sol och vi längtar ut och förbi skitiga fönster. Det blev korvgrillning på Betlehemsberget med rar barnfamilj.  Här finns vindskydd, grillplats, härlig utsikt, busiga träd och rusiga berg. Vi vuxna får tjata och aj aja oss och barnen kan springa, hoppa, skutta och oroa oss. Precis som vanligt alltså. Fick en skön eftermiddag med solkontot återigen på plus. Bytte livsfunderingar, byggplaner, jobbprat, dagistjafs och annat matnyttigt med varandra. Ella skötte sig exemplariskt i sin gröna, ärvda vagn. Sov hela stunden, varm i båda fårskinnen.
När barnen var som blötast och argast, bröt vi upp och lovade  repris på denna dag. Häng på nästa gång! Tusen resor bättre än Busfabriken med dess sunkiga mat och überjobbiga miljö!
När man varit där ligger allt på minuskontot. Humör, hälsa och kassa.

Stor tjej nu!

I dag var det premiär för Ella-tjej att besöka BVC på hemmaplan.
Valde det privata, intima mitt i lilla staden. Nära även geografiskt. På vägen liksom.
Storebror följde med. Även han inskriven här nu.
Suverän, avslappnad BVC-tjej i jeans och tröja mötte oss i mysigt lekrum med ett tjena, först riktat till 4-åringen.
Vi hade egentligen en tid i går, men då hade hon varit hemma för sjukt barn. En febrig son på 17 år… mamma är alltid mamma och kanske även hönsmamma.
Vi tjejer gick in i det lilla mottagningsrummet, medan sonen körde Formel 1 med ordentliga däckskrik i låtsaskurvorna.
-Vi har dörren öppen här, om du vill leka vidare, sa hon till sonen.

Ella siffror som nakenfis; vikt: 3.040 g. längd. 48.5 cm, huvudomfång: 34.8 cm.
-Nästa vecka har vi en läkare här för alla nyfödingar. Ni är förstås välkomna, Ella räknas ju till dessa. Sedan vill jag gärna göra ett hembesök. Det är också något som vi gör hos alla nyfödda.
Sedan fick jag en rejäl hostattack och fick rusa in på närmsta toalett. Ella hamnade raskt i BVC-tjejens famn.
-Ååh, får jag. Det är inte ofta, sa hon med glittrande ögon.
Väl tillbaka berättade jag historien om liten Sparv. Journalen som hon hade framför sig var ju inte själva sagan.
För Ella är huvudpersonen i en mycket märklig saga.

Efter BVC-besöket gick vi på kondis. Sonen beställde päronglass och päron-MER. Jag njöt kaffe och fralla. Vi hade sådan tur att hitta två nära kamrater från olika familjer vid ett bord. Ingen av de hade sett Ella, så det blev extra kul och nyfiket.
Tänk förr, innan barntiden, då fikades det flera gånger i veckan. Alltid var det någon polare som satt här och hängde. Nu är det mest pensionärer som huserar här. Vi andra är så vuxna och prioriterar hem och hus. Usch, vad trista vi har blivit, skärpning! Kan vi kanske i alla fall få till några lördagsfikor emellanåt?!
Sonen skötte sig exemplariskt på kondiset. Satt snällt och sörplade på sin MER och slevade glass. Klappade mig på armen emellanåt när han ville få ett ord med. Borta är tiden när han låg under bordet, sprang sjutton varv runt i rummet, smet in på varuhuset vägg i vägg.. Minns hur man skruvade på sig när ”fika på stan” kom på tal. Varför satt alla andras ungar så stilla och smaskade gott. Fick de kanske aldrig go’fika hemma? Med lång hals, hökögon och oavslutade meningar stressade man sig artigt igenom nå’n slags fika.

Nu är klockan 22.30. Mannen sitter med gamnacke i fåtöljen, krampaktigt hållandes i fjärrkontrollen. Sonen ligger uthälld i sängen. Ella trygg på rygg i sin. Nybadad och söt i grabbig pyjamas. Ikväll blev det flera go’natt sagor. Vi bunkrade nyligen på bokrean, 4-åringen och jag. Barnböcker är världens bästa! Ella-tjej kan ju också vara med och vara nära.
Snart, snart får vi gå upp på vinden och hämta ner sonens ”urväxta” böcker. Det blir nog lika kul för honom som för mig och Ella!
Ses nå’n dag på fiket! Med eller utan myror i baken…

 

Lilla knyte
det blev så konstigt.
Men det blir bra.

Solen är varm mot skitigt sovrumsfönster.
Februari, 29:e
Sitter med liten i min famn.
Nöjd nu. Mätt.
Små ivriga fötter vilar nu stilla i min högra slutna hand.

Har återigen fått en lucka i almanackan. Året är 2012 och allt har nyss börjat.
Njuter av tiden. Ibland står den nästan stilla. Om man bara stannar.

Välkommen litet knytt.
Det blev så konstigt
Men det blir bra.

 

 

 

 

Nu när vi är utskrivna med liten Ella tjej från Neo i Eskilstuna blir sonen ett 15- timmars barn på dagis.
Han kommer att gå tisdagar, onsdagar och torsdagar, 5 timmar per gång.
I dag var jag ensam hemma på morgonen med barnen. Mannen är tillbaka full tid i jobbet igen.
Har förstås funderat mycket över hur det skall gå med morgonbestyr och en liten ammandes bebis. Ella vill ha tutte direkt vid första litet gny. Viktigt att hon får det när hon visar hunger, så hon lär sig signaler och svar.
Allt funkade bra denna morgon.
Ammade Sparv, som faktiskt somnade om igen i egen säng. Gjorde mig själv lite snabbt i ordning, vilket nu innebär rena kläder, snabbvask, tandborstning och några drag med borsten genom håret.
Väckte sedan trött son. Märker att han blir äldre. Förr slog han alltid glatt upp ögonen på morgonen. Ivrig över ny dag! Nu kan det låta:
-Baja en jiten stund tij.
Eller:
-Ja vij va ensam.
Fixade grötfrukost, slinker bäst ner framför Bollibompa. Lugnast så. Bollibompa är faktiskt bra TV. Programledarna regerar.

Snön är nästan helt borta nu, så sonen tog sin cykel till dagis och jag halvsprang bredvid med vagnen.
Farmor hämtade sedan. Hon skulle ta med 4-åringen till badhuset i Vingåker. En försenad födelsedagspresent.
Mycket uppskattat och lyckat, fick vi höra under den goda middagen hon bjöd oss på  hemma hos sig.
3 timmars galet bus och stoj, nästan helt själva i bassängen. Bäst hade det förstås varit när barnbarnet fått knuffa ner farmor från madrassen, rakt ner i vattnet!
Vilken lycka att få ha en sån busig farmor!
Vilken glädje och trygghet att få ha en sådan svärmor! Samma sort som sin son. Hjärtat utanpå och varm öppen famn.

 

Styrde stegen i går morse till Nävertorpskyrkan i vår lilla stad. Här anordnas Second Hand försäljning av barnkläder ett par gånger om året. Privatpersoner lämnar in urvuxet som funkar alldeles utmärkt en vända till, dessutom till löjligt låga priser. Överblivna kläder samt del av pengarna går till välgörenhet. Här har jag nog handlat det mesta av sonens kläder. Finns massor att välja och vraka mellan.
I dag hoppades jag också förstås att kunna hitta något rart till Sparvel.
Hon sov i vagnen, nyammad, nöjd och söt. Hoppas hoppas hon inte tänkte vakna än på ett tag.
Väl framme var det som vanligt lååång kö, trots att jag var där i god tid innan de öppnat dörrarna. Störde mig lite lätt på folk som gick förbi och ställde sig hos nå’n polare längre fram. Är man gammal, vuxen och grinig när man reagerar så? Sur tant, typ!
Fick inte ta med mig vagnen in, det är sjukt trångt bland bord och ivriga småbarnsföräldrar. Sparvel fick tillstånd att i alla fall ligga kvar i ligginsatsen till vagnen. Hon fick bästa barnvakterna i kyrkans kök, damerna där ville gärna vaka över mirakelbebisen, när de fick höra Ellas historia.

Fick med mig två papperskassar med kläder till litet knytt med bror, böcker samt en hoppgunga för totalt 500:- + en fortfarande, mycket nöjd och sovandes bebis!
Nu har jag invigt Ella i loppisens fantastiska värld! Hon tog det med ro…
och det lär bli fler vändor…

 

-Mamma, du blir aldrig gammal.
Sonen till mamman under barnvagnspromenaden.
Det värmer i hjärtat, mer än den för dagen härliga vår?solen.

Det är ett så pirrigt ljus nu, den här tiden på året. Man längtar ut, och aldrig in. Särskilt kittligt är det på eftermiddagarna. I dag, en söndagseftermiddag möter man äntligen människor på villagatorna. Glada, utåtvända ansiktet istället för hukande under långt neddragna mösskanter.
I trädgårdarna börjas det så smått med ”vårbruket”. Stegar reses mot himlen, äppelträd toppas. I mammas rabatt har Snödropparna exploderat.
Här trivs vi, Ella-tjej och jag. Njuter av tid. Vår tid. Ny tid. Bebistid. Och ja, visst  rasar den med väldig fart.
Det är därför vi går ut och bara är i den. Hemma väntar skitiga fönster. Dammråttor dansar snabbt över parketten och viktigapappershögen bara växer.
I morgon är en annan dag…

Denna söndag styr vi stegen ner mot Strandvägen. Sonen ska leka med sin ”allra bästa vän” som han själv säger.
Längst fram på vår mycket gröna barnvagn, finns en liten avsats som är tänkt till fötterna när man byggt om till sittvagn. Där passar så finurligt en 4-årings rumpa bra. Det blir baklängesåk för honom. Lite mer spänning så.
Dessutom bra mycket billigare än en ståbräda för 800 pix!

Familjen med bästa vännen bor i ett snyggt, modernt hus med tomt alldeles vid sjön som gör mig lika grön som vagnen av avund.
Pappan i huset åker för dagen skridskor på isen, snitsar med boll och klubba. Mamman och sonen njuter väder på verandan, som vänder sig mot sjön. Idyll!
Lämnar sonen här en stund och förstår hur skönt och kul de kommer att ha.

Mannen i vår familj hjälper vänner på landet med ett badrum, så det blir jag som får stå för middagen. Lätt panik förstås. Bjuder på potatisgratäng och kassler. Känner mig som en rätt o.k. hemmafru ändå. I kvällsljuset syns varken dammråttor eller skitiga fönster…
Ella är vaken hela kvällen. Betraktar hemmet med stora, nyfikna ögon.
Hon och pappan ligger efter middagen på soffan. Ella reser sig hela tiden upp på små, envisa armar. Lite frågande: vad är det som händer? Missar jag nå’t ?

Det är en envis och ganska arg bebis. Protesterar högljutt när det inte känns bra. Till exempel alltid vid blöjbyten. Här handlar det om att vara snabb och effektiv. Inte tal om någon mysig stund med mobil ovanför skötbordet. Trist, slöseri med tid, ligga här och lalla, typ.
Att ligga ensam i egen säng är också värt att protestera över. Det finns ju varma famnar.
Nu sover äntligen liten Sparv, näsa mot näsa med mycket älskad pappa.
Sonen så stor i eget rum. Snart kommer han tassande i natten. Vill också vara nära.
Go’ natt, oj, vad jag älskar er!

 

 

 

I dag var det minst två prinsessor som lämnade BB. Den ena har redan fått kämpa för att hålla sig med näsan ovanför vattenytan…

Vi lämnade Eskilstuna i strålande solsken. Fåglarna var uppe i varv. Vårpirr och nystart! Samtidigt i lite vemod och blåtoner.
Lite som avsked vid ett tåg. Något spännande börjar, ett äventyr. Någon lämnar.
Men vi gjorde nog allt ett avtryck, lilla, duktiga Sparvel!
Dagens siffror: vikt 2854 g. Längd: 48.5 cm. Huvudomfång: 34.1 cm.
Två doktorer gjorde en ordentlig undersökning av Ella. Det såg rätt kul ut när de kontrollerade gångreflexen. Små spretiga Sparvelben steppandes på bordet. Jodå, visst fanns den!
Vi fick också lite påfyllning av RS-virus-vaccinet, samt ett HB.

Utanför det lilla mottagningsrummet träffade vi på en stor, ny bebis. Över 5kg! Fick höra hans mycket dramatiska resa ut i livet. Han hade varit utan syre i 15 minuter då han låg klämd, på väg ut. Trots detta, i dag, en livlig, sprattlig pojk utan några skador. Ytterligare ett mirakel.

Vi har träffat massor med bebisar och historier att förundras över under vår tid på 62 c. Här är vi alla lika. Sköra, nakna, och blottade. Vi kliver ut genom dörrarna och återgår till vardagen. Vi har kommit varandra närmare. Insett värdet av kärlek, omtanke och medmänsklighet.
Oavsett om man föds till prinsessa eller bara råkar vara en av dem!
Tack alla fantastiska ni på avdelning 62 c.
Ni har gjort ett stort avtryck!

 

 

Fick en födelsedagspresent lite i efterskott i dag. Fyller år i Juli, så det blev en riktigt bortglömd överraskning. En lång stund till egen njutning, dessutom inte på hemmaplan.
Mannens rara syster ringde för några dagar sedan och sa att jag var välkommen på lite omvårdnad och lyx. Nu var dagen här.

Så i morse packade jag in Sparvel i bilen och rattade mot Kjesäter. Spännande!
Resan gick bra. Faktiskt den första med bara tjejer i bilen! Liten Ella-tjej har nu äntligen vuxit i barnstolen, dock syns hon knappt mellan vadderingarna.
Sov sött hela vägen. Så tyst att jag förstås blev mammaorolig.
När vi kom fram fick jag en varm kram och blev bjuden en trappa ner i huset. Där brann väldoftande ljus och en Yoga-dvd bara väntade på att få rulla igång. Härligt! Ett helt pass utan att bli avbruten.
Efter detta, fick jag gå två trappor upp till ett hemma-spa.
Ett badrum fyllt med levande ljus, bubblor i vattenfyllt kar och bredvid, på lagom armlängds avstånd, ett dignande fruktfat med mycket sött och färg, nypressad apelsinjuice och diverse väldoftande balsamerande attiraljer till trött mammakropp. Wow, vilken dröm!
Jag njöt och Ella sov.
Efter badet bjöds det på kantarellsoppa och prat i köket. Ella vaknade, fick tutte och sov sedan vidare i systerns vana, trygga famn. Familjens minsta, mycket barnkära pojk på dryga 3 år var nyfiken och frågvis angående bebisen.
-Var jag så där liten?
-Varför har hon munnen så där?
-Varför låter hon så?
-Ska hon vakna nu?
-Jag kan också hålla!

Tack och kram för en mycket skön och välbehövlig dag!
Nu doftar februarigloppet jordgubbar och jag har redan bytt vinterpäls.