Kräkas

Förkylningen håller i sig. Trots snor, nysattacker och hosta i mängder, ammar Ella tappert vidare. Duktiga tjej. Dock blir jag hönsmamma när hon tre gånger efter varandra, fontänkräker upp alltsammans. Dessutom är blöjan torr. Ringer Eskilstuna, som hänvisar oss vidare till vår stads akuta avdelning. Nu är vi ju utskrivna…
Men här hemma finns inga barnläkare. Bara dagtid på barnavdelningen… så det blir till att åka till Eskilstunas akut.
Här får vi vänta många, trånga timmar. Sparvel sover hela tiden, som tur är. Sonen är hos sin älskade morbror. Mycket bus och kärlek där! Han får 100 % uppmärksamhet och somnar säkert med ett stort flin på sina söta läppar. Tack du, suveräne, älskade bror!

Mycket klok, ung och rar doktorstjej undersöker Sparvel noga. Tar CRP och kissprov. Tror att kräkset beror på att Ella svalt en massa snor. Hittar inget konstigt mer än förkylningen. Lovar att ringa oss följande dags morgon för att kolla läget. Riktigt schysst!
Vi åker hem. Silverhingsten är snabb i den svarta natten. Ella kräks ytterligare en gång i bilen.
Ammar tre gånger hemma innan dagen gryr. Allt stannar kvar i Sparvels mage. Känner mig lite lugnare. Men hon har riktigt otäcka hostattacker som gör mig rädd. Hostar jättemånga gånger i sträck, så att läpparna blir blå. Slem och kräks samlas i den lilla munnen. Efteråt är hon alldeles slut. Stackars liten.

Dagen passerar. Summerar och det blir två rejäla kräkningar, samt några i mungipan. Bär och är nära mest hela tiden. Vill ha koll, lyssnar, iakttar.
Sparvel är dock lite vaken emellanåt.

Farfar Leif och farmor Sol-Britt kommer över på en bit smörgåstårta i vårt lilla kök.
De är på väg till sitt hus i Spanien och vill känna lite på Ella innan resan. De kommer tillbaka innan midsommar. Vill njuta svensk sommar, när den är som vackrast.
Tänk, då kanske Sparvel sitter på egen filt i köket och gurglar sött bland brödsmulor och katthår.
Kör försiktigt alla de många, långa milen. Välkommen snart igen!