En alldeles ovanlig vanlig bebis ligger och sover i sin spjälsäng.
Ja, modellen är lite mindre. På bebisen alltså…
Tur att vi har den lilla ”lådan” i spjälsängen, annars fick vi nog allt leta efter det lilla knytet när hon skrek.
Nedanför fotändan, vid de alldeles makalöst finmejslade fötterna, sover gärna en av husets två katter så fort tillfälle ges. Han kan dock inte riktigt bestämma sig för vilken av barnens sängar som är skönast. Eller kanske vilket av barnen som sover sötast…
När kattpojkens mamma var husets enda katt, sov hon också i spjälsängen. Samma. Med stora barnet, fast också litet. Agerade lyxvariant av ett fårskinn. Varmt och alldeles levande. Ibland sked. Pojken trygg och tyst. Mamman och pappan utslagna.
Den ovanliga vanliga bebisen har haft en alldeles rätt vanlig bebisdag. Ja, med undantag av en makalöst stor bajsblöja klockan 14.40, strax innan dagishämtning av underbart ovanlig och pratvänligt vanlig 4-åring.
Pappan fick äran att ro paketet i land. Han löste upp problem och bajs under vattenkranen i badrummet. Som så många gånger förr, höll han åter ett litet barn vant under ena armen, och öste vatten med den andra till bebisens mycket förvånade min.
Snabbt, smart och snyggt.
I dag har vi återinvigt babysittern. Det finns alldeles för mycket junk i bebisdjungeln, men denna är undantaget. Liten tjej vill vara med. Trygg i tempot i tiden i takten.
På första parkett i köket – husets hjärta, betraktar och medverkar Sparvel.
Det är här det händer grejer.
Och akustiken är god.
Lämna ett svar