Nyduschad mamma.
Nyammat barn
Handtvättade kläder på fisvarma element, stora och väldigt små.
Håkan skrålar skönt på datorn.
Tv:n sänder sockrade julprogram.
Livet i vår lya, dan före dan.
…och några fler före hem.
Försöker att stänga av längtet.
Tänka att i dag var en bra dag. Med viktökning, bra amningar, närhet.
Bra. Förstås!
När kommer bättre och bäst?
Med lite rundare armar och ben som stretar och sprattlar med humör.
Fortfarande en liten förpackning, men med stort, klokt innehåll.
Minns att sonen som kom ut för fyra år sedan, också var liten men tuff. Han vägde 2.500 g. och var 47 cm lång.
Så jag hade väl inte föreställt mig någon heffaklump denna gång heller.
Vi stretar på här med maten, försöker att slicka faten och visa att liten kan.
Ella somnar dock under amningen. Orkar bara en liten stund. Men hon känner igen min röst mycket väl, så jag brukar ”ramsa” för henne när ögonen vill ramla ihop. Då rycker hon till och ser fundersamt på mig, typ det här kände jag igen.
Då kan hon komma igen och dra några tag till.
I dag släppte hon taget efter en ganska lång stund, lutade huvudet en bit ifrån, och rapade högt och mycket nöjt.
Lycka!
I dag har Ella och jag kurat skymning med bara överkroppar under landstingsfilten.
Vem mår inte bättre av lite naket!?
Ge din älskade lite mer av den varan i jul. Årets julklapp?
Starta trenden redan nu.
Trött mamma kallar sitt barn vid fel namn under blöjbyte.
Någonstans mellan mörker och natt.
Panoramafönstrena stirrar tillbaka, speglar.
Litet barn vill inte sova. Gnyr, kvider. Magen svider.
Rädd för mörkret, ensam i en ny värld.
Var det inte någon annan här?
Kom var nära, alldeles intill.
Mamman kan heller inte sova.
Jag snusar på ditt huvud, du blir tyst och allvarligt still.
Så sitter vi en stund, det är december någonstans i livet.
Snabba varma andetag mot en mammas hals
en saga som viskas i mitt öra
Ett litet hjärtat springer
med lätta steg över spända bröst.
Vi dansar stilla vidare i natten.
Vilken tur att jag får dela den med dig!
– När nu Ella visat sig kunna amma så fantastiskt och överraskande bra, så minskar vi lite på sondmatningen, säger den söta sjuksystern. Vi glesar också ut till var fjärde timme, så får du amma fritt där emellan.
Hurra va’ bra! Då slipper vi känslan av att trycka i lilla Sparvel mat. Den skall ju inte rinna ut genom öronen…dessutom blir det ju faktiskt en längre stunds vila där emellan för trött mamma, skönt framåt småtimmarna, där varje minut är hårdvaluta.
Nu måste vi fixa det här, Ella. Annars blir det bakläxa för oss båda.
Mannen åkte hem till övriga familjen i dag. Minsta storasyster hämtade sonen på dagis efter mellis, och tillsammans skapade de tu sedan fritt på den snötäckta gräsmattan. Resultat – en barhuvad snögubbe med ett litet snett leende.
Jag tänker och oroar mig så klart massor för älskad 4-åring. Blir tacksamt lycklig och lugn, när jag ser hur bra det fungerar där hemma, utan att mamman är med och påverkar.
Så klart det är mycket roligare att leka med syrran i snön!
Men oj, vad jag saknar hans bångstyrighet, besvärlighet och kärlighet.
Nu sover liten Ella sin styrkesömn.
Snön ligger faktiskt vit på taken. Mamman otålig och hemlänktigt vaken.
Amma, sonda, pumpa, sova. Mamma våndas, dagar sovra.
Mannen är här och och vi njuter av närvaro, samvaro och tillvaro.
Har återigen blivit bjuden på hemlagad, rackarns god middag.
-Vintergryta, hojtar mannen, när jag frågar vad han kallar sin skapelse.
Nötkött, rotfrukter, svamp, lite bacon för sältans skull i en god sås gjord på öl, grädde, lite rött och enkla kryddor. Svensk husman, när den smakar som bäst.
Till detta, en god pilsner!
Det är ju en jäkla tur för mig att mannen har ork att ta en sväng om här i köket emellanåt, annars hade det bara blivit smörgås, yoghurt, gröt, ärtsoppa och frukt… och så glögg med pepparkakor förstås.
Ella äter också med god aptit! Nu i kväll fick hon i sig hela den tänkta sondmängden mat genom att amma. Makalösa mirakulösa madam!
En nöjd liten fröken lutar huvudet bakåt, släpper taget om tutten med ett högljutt smack och belåten min. Ögonen ramlar ihop och hon mår bra. Jag också! Att få amma ett litet barn, vara nära och bara ”ta in” är poesi, ja kanske i detta fall en saga.
Nu har Ella och jag flyttat ihop. Vi har uppdaterat oss till två rum och skötvrå, med hög utsikt från nästan Panoramafönster!
Och inga stökiga grannar som festar hela natten, bara en nyföding med stor släkt som gärna och ofta gör sin stämma hörd.
Inredningen är spartansk men trivsam. I ett av fönstren strålar en adventsljusstake.
Två sjukhussängar agerar dubbelsäng. Med praktiska handtag dinglandes alldeles ovanför.
Ja, man är ju ingen ungdom längre…
Ella har sin lilla invanda låda med julröd sänghimmel. Vi kör vidare med lite värme i madrassen. Är lite avis faktiskt!
Detta läge kallas samvård och är ett förstadie till hemgång. Här sköter vi lilla Sparvel alldeles själva, dygnets alla timmar. Det tuffaste är att hon äter var tredje timme.
Matning med sondkontroll innan, amning och ett snabbt blöjbyte, detta tar ca 1 timme. Sedan skall jag försöka pumpa ur lite mjölk också, så det inte blir mjölkstockning. Ella äter ju inte så mycket från mig än. Så sömn är det rätt snålt med.
I natt har jag blivit lovad av en rar undersköterska att få hjälp med matningen klockan 03.00. Fantastiskt skönt! Ren lyx, faktiskt.
I morgon kommer mannen hit, då får vi provligga pensionärssängarna.
01.30. Har varit hos Ella och matat. Vägde henne lite på skoj innan för att se hur mycket eller kanske mest OM hon fick i sig någon typ av mätbar mängd från mitt bröst.
Jodå, hon hade fått i sig hälften av det som jag skulle ha gett henne via sonden genom amningen! Sjuksystern hämtade en stjärna och klistrade in i hennes protokoll. Duktig, envisa, starka tjej, oj vad jag imponeras av dej!
Keep up the good work!
Får ett foto skickat till mig från mannen. Det har varit pepparkaksbak i det lite sparsamt juliga huset. Nu är en av säsongens dofter i alla fall applicerad. Lite bränd i hörnen, precis som det ska va´. Bilden visar ett tvåvåningspepparkakshus, överdekorerat och med mycket snö på marken, ja, lite överallt faktiskt.
Storasyster på 24 år med kamrat var även med. Om man som förälder lyckas vinna över krogen en fredagskväll, måste man nog anse sig lyckad i sin föräldraroll. Nåja, kanske att en som vanligt überlagad god måltid lockade med dito rött i glasen…
Sonen har det alltså bra.Med mycket uppmärksamhet och enkla familjära upplevelser, precis som det ska va´ när man är barn. Det ger en grundtrygghet som man har med sig i ryggsäcken hela livet.
Det bästa jag visste när jag var barn var att åka till sjön och bada.
En helgföreteelse när pappan med körkortet var ledig.
Detta enkla, fantastiska nöje håller jag mycket högt än i dag! Tur att även sonen delar detta med mig. Mannen blir mest rastlös. Kanske att han inte har samma bakgrund?
Längtar till sommaren 2012 då Ella ska invigas i denna mycket viktiga ritual. Får väl säga åt mannen att han tar hojen och jag bilen, så han kan dra en repa när det börjar krypa i benen.
Ella och jag har mest bara latat oss och mått riktigt bra i dag. Har haft fredagsmys hela da’n, liksom. Med mycket närhet och kärlek. Precis som det ska va’!
Efter snabb frukost på mitt rum tog jag trappan upp till Ella. Kikade in i hennes rum. Där hukade flera vita rockar runt hennes säng. Alltid läskigt.
-Vi hjälper Ella med att sköta magen. Hon har det lite kämpigt med den. Tappar puls och andning emellanåt.
-O.K.
Blir lite lugnare av beskedet. Magen är ett återkommande problem. Matmängden ökas succesivt för att Sparvel ska lägga på sig. I bland blir det för jobbigt. Då säger magen ifrån. Nu var den alldeles hård och spänd.
Sjuksköterskan försökte hjälpa Ella. Lavemang, massage, stimulans. Massagen brukar vara uppskattad och när vi trycker benen lite lätt mot magen. Men nu skrek hon bara och var absolut inte sugen.
Efter enträget arbete, gav vi till slut upp. Det ville verkligen inte komma ut något bajs.
Jag satte mig med Ella i en fåtölj och provade med lite amning och sondmatning, men hon tappade puls och andning igen. Det kom lite kräks.
Vi la Ella i sängen igen, Hon behövde nog vila och ta igen sig.
-Vi låter henna sova, så säger hon till själv när hon är hungrig. Tror också att hon behöver komma tillbaka i värmesäng. Hon är lite sval.
Tar en orolig promenad. Byter luft. Skönt ändå.
Tillbaka vid Ellas säng. Matar hungrig tjej. Lite mindre mängd i sonden. Det går bra denna gång, skönt! Hon orkar även suga lite på bröstet!
Hon är varm. Precis lagom. Lite rosig om kinderna.
En sjuksköterska kommer in och vi byter några ord. Hon tror att när Ella får boa in sig i sin värmesäng, kommer magen att komma igen. Det var antagligen lite för tidigt att ta bort den. Återigen detta trixande med ett steg fram och kanske två tillbaka…
Ibland måste man släppa taget för att inte fastna.
I dag väger Ella 1.324 g. Lite mer bebis att ta i nu. Hon ser inte längre ut som en rynkig tant. Faktiskt är hennes kinder lite runda!
Blöjan byts på ett skötbord. Helt naken ligger hon där, utan all apparatur. Hon är så pass stabil att det går bra. Befriande!
Nu är det nästan bara vid matning som hon tappar bort lite andning. I bland även pulsen.
Hon gick in i sin vecka 33 i dag.
Om hon är en duktig tjej och kliver på med stora steg, kan vi kanske få gå på något som heter tidig hemgång. Det brukar vara runt v. 35.
Det är förstås en del kriterier som skall uppfyllas innan denna, bl.a. helst en vikt på 2 kg, att amningen är i gång i någon form, att hon är helt stabil med andning och puls, samt att de mediciner hon i dag får, har fasats ur.
Pratade nyss med mannen. Han hade fikat hemma med goda kamrater. De hade haft med sig sin alldeles nyfödda bebis på 4400 g.
-Det var nästan så att jag kastade upp henne i taket, som jag brukar göra med barn, skrattar han. Stor tjej…
Ja, det går tre Ella på henne.
Minns att jag avslöjade min graviditet för mamman i höstas. Min mage syntes inte då, kände mig mest lite chipstjock…men hon hade en jättefin.
Vi konstaterade att det inte skulle bli så långt mellan barnen. Så blev det ju inte heller, fast lite tvärt om.
Nu sover lilla Sparvel, rundkindad i sin plastlåda på våningen ovanför. Änglarna vakar hela natten. Och kanske hinner dem med en kaffe och pralin.
Jag sitter på våningen under och njuter en mugg glögg.
För även om det blir en udda jul, så är det bara att hänga på. Ta tjuren vid hornen liksom. Glögg är en bra start, och så Ella förstås.