År: 2011

Var tredje timme käkar Sparvel.  Innan måltiden masserar vi hennes mage, pressar små fågelben lite lätt mot den. Hon tycker det är skönt. Blir alldeles stilla. Betraktar.
Ibland kommer bajset ut. Som att klämma på en senapstub. Ibland bara små pruttar.
Sedan kollar vi sonden, så att den ligger rätt i magsäcken och att det inte är en massa mat kvar. Tar det tid att få till detta, så blir Ella mycket otålig. I kväll var det ett sådant läge.
Dessutom krånglade elektroderna som hon har på bröstet. Det blev olja på dessa efter magmassagen. Fick trixa med dessa…
Oj, nu var Ella så hungrig att hon nästan käkade upp sin ena hand.
Jag satte mig slutligen till rätta i den mycket sköna fåtöljen. Hon brukar alltid få bröstet samtidigt som jag sondmatar henne.
Hon sökte efter bröstet på en gång.
Och oj, vad bra det gick för Sparvel att amma med hungern och ivern pulserandes i kroppen. Hon sög och sög, som om hon inte gjort annat.
Hurra för Ella-tjejen, som fattat hela grejen!
Det är bra med lite jävlar anamma. Att explodera lite. Så tänker man mycket klarare efteråt.

Det knackar på dörren. Tänker att det nog är städerskan. Vem annars så här i arla morgon. Eller har det hänt Ella något? Smyger försiktigt upp dörren och möts av tre sjungande änglar med glorior och kaffebricka.
Det är Luciadagen och mannen skall åter vända till hemmet med sonen, tungt!
Lintotten blir lite blyg av uppenbarelsen och gömmer sig under täcket i den fortfarande varma sängen.
Tre av de fantastiska sjuksköterskorna från Ellas avdelning går denna magiska morgon runt till oss långliggare och lussar.
Det behövs inte mer för att bryta en negativ, nervig och tung känsla i rummet.
STOR kram till er! Hälsa resten av änglarna också.
Jag har ställt upp en ask choklad som ni kan njuta av till kaffet. (Som jag hoppas ni hinner med!)

Att få låna ett barn en stund under ens resa i livet, måste vara det mest fantastiska och  svåra man kan vara med om.
Ella kom till oss och vände upp och ner på allt. Vi hade inte flytvästarna på oss.
Helt plötsligt guppar man med näsan strax ovanför vattenytan och försöker få tag i något att hålla fast sig i.
Allt snurrar i huvudet. Var är land? Är alla med? När kommer nästa lite för stora våg.
Vi skriker hårda ord till varandra i stormen av rädsla för det nya, otrygga.

Förlåt! Ta min hand så simmar vi starka tillsammans. Ser du att solen går upp där borta. Vinden avtar.
Hör du sången? Pughs ”Små lätta moln” som omslöt oss minuterna innan vi lovade varandra kärlek – i nöd och lust!
Känner du åter den varma vågen? Kom så hänger vi på tillsammans!

.

Sitter med argt, litet barn vid mitt bröst. Hon stångas, slår med sitt lilla huvud.
Det luktar ju mat, var är den? Liten suger på bröstvårtan. Släpper, stoppar in sin hand i munnen istället. Krånglar, letar, verkar inte riktigt förstå… hur gör man, liksom.
Brösten spänner och läcker. Vita pärlor rinner ner för magen.
Det är så mycket som ska funka vid amning. Liten ska andas samtidigt som hon äter, dessutom komma ihåg att andas, orka ta ordentliga tag så att mjölken kommer, förstå att man ska svälja. Allt på en gång. Teknik och tanke.
Då är det ganska lätt att bli både arg, irriterad och till slut så trött att man somnar med tutten i munnen.

Jag tittar på det lilla huvudet som rör sig vid varje andetag. Sparvel andas med hela kroppen.
Att sitta med ett sovandes barn alldeles nära, måste vara det mest rofyllda och vackra som finns. En meditation som värmer och berör.

Ella är trött i dag. Hon har fått sina ögon undersökta och det kan vara ansträngande.
Vätskan som droppas i ögonen kan också bidra.
Allt såg bara bra ut sa doktorn.

Ja, allt ser mycket bra ut, lilla tjej. Älskar dig, envisa, starka knytte.
I morgon kämpar vi vidare med teknik och tanke.

-Vill ni komma på en fika?
Vad skönt det är med spontana, förstående vänner när man inte riktigt vet åt vilket håll man ska styra stegen.
Solen skiner och sonen och jag beslutar oss för att gå. Behöver solens upptinande och avstressande kraft.
Blir bjudna på hembakt saffransbröd och små, pillrigt uttagna pepparkakor. Sonen letar efter minigrisar.
Till dessert får vi njuta av en repris, utförd solo, live på vardagsrumsmattan av Cirkusskolans avslutning. Familjens 7-åring delar ut egengjorda entrébiljetter med ett stort ”M” på. Skönt med 7-åringars spontana, självklara ”vara i centrum” läge i livet.

Efter applåder packar vi hop en del av pusslet och drar till Eskilstuna.
Pappan möter oss i P-huset. Det blir springtävling på det för dagen tomma våningsplanet. Grabbarna har saknat varandra.
Jag går upp till Ella med frysväskan full med utpumpad bröstmjölk.
-Vill du bada henne, frågar den pigga sjuksystern. Det blir premiärdopp för henne, väl?
-Kanske ni vill filma, frågar en annan.
Mannen är med sonen, så det blir svårt, svarar jag.
-Det är bara Ella kvar här på avdelningen, så det är o.k att ni tar med pojken en kortis.
Hon ilar kvickt iväg innan jag hunnit fattat eller svarat.
Så står lintotten där i rummet och strålar nöjt!
Vi hittar en lagom pall åt honom så att det blir rätt tvätthöjd. Han kramar ur den mjuka trasan och baddar Ella på magen, som om han inte gjort annat.
Sparvel njuter verkligen av sitt premiärdopp. Alldeles stilla tar hon in känslan och sluter sina ögon. Kamerans smattrande bekommer henne inte.
Skönt att se sonen så stolt och engagerad. Storebror, liksom!

Vi avslutar med att mysa med provsmakning av tutte, snusningar på litet huvud och att bara vara i nuet.
Pusslet är lagt. Motivet är hänförande vackert
Tack för en fantastisk söndag!

.

Njuter några dagar hemma med sonen. Som alltid en del pyssel med det vardagliga. Tvätt, disk, enkel matlagning, skitig toalett, kanske ett snabbt varv med dammsugaren. Det gnager en oroande tanke i mig när jag sveper runt i sysslorna,  det är antagligen sista vändan hemma för mig på en tid. Ella behöver och vill verkligen komma igång med amningen. Hon är mycket snuttig och sökande, berättar mannen.

Rotar uppe på vinden efter julen. Hittar tomtarna, halmbock, krans till ytterdörren och adventsljusstakar till två av fönstren. Hade faktiskt tänkt skita i alltihop detta år, en konstlad fasad, lite mer nu än vanligt, men pojken verkar tycka det är kul med pyntet, så jag skäms faktiskt över min direkta tanke. Klart grabben ska ha jul!
Och Ella har ju faktiskt fått en adventsljusstake i sitt rum!

Åker över en vända till sonens bästis på dagis. Återlämnar en hög mammakläder som jag fick av den unga familjen i somras. Ella kom ut före behovet av jeans med bekväm mudd runt magen. Tänker att mamman återigen kan ge dessa vidare till någon som tänker njuta stor mage.
I det stora, lite bohemska huset, med olåst ytterdörr, är det nästan alltid några polare på besök. Kaffebryggaren går varm i köket, här känner man sig varmt välkommen och grabbarna trivs och bråkas så bra tillsammans. Bästisar, liksom!
Tack för kaffet! Fortsätt att älska varandra, livet och vännerna. Det är ni så jäkla bra på!

Kvällen kryper in genom fönstren. Vi läser spännande fakta om dinosaurier i den tjockaste boken. Synd bara att man är så kass på latin. Hade varit kul att glänsa med uttalen på arterna när sonen frågar vad de heter.
Ligger sked med pojken i hans säng. Hör hur hans andning blir tyngre och lugnare. Nu sover han. Jag borrar in min näsa i hans mjuka, varma nacke. Tänker att det nog dröjer innan jag får göra det så här igen.
Samlar in känslan och placerar den lättillgängligt.
Viskar att vi snart är hemma med bebisen och inte tänker åka tillbaka till doktorn nåt mer.
-Är det säkert att du fortfarande vill att hon skall sova i ditt rum?

Får en bild på mobilen från mannen. Han har lagat fredagsmiddag för en i ”köket” på sjukhuset.
Rostbiff, ris och en som alltid om jag får gissa, god sås. Ett glas rött till detta i ett Duralexglas, modell skolmatsal. Som dessert- en Ettan lös. Han kan konsten att bygga slott av korthus. Dessutom med njutning- gärna en matlagningsöl!

Ella och han har haft en skön fredag. Mycket närhet och gos.
På fredagar är det den stora badardagen. Mannen passade då på att fisblåsa Sparvel på magen.
-Jag kunde inte låta bli nu när hon låg ute. Så har jag alltid gjort med alla mina alla barn. En del av hela bebisgrejen. Det var dags nu och mitt sätt att knyta an, skrattar han.
Sedan lite tvättning med mjuk trasa och lite olja i vattnet.
En av tjejerna pratade om badbalja. Vi får se vad som komma skall.
Helt klart öppnar sig många nya möjligheter till äventyr när nu kuvösen är ett minne blått. Ella välkomnar med stora, nyfikna ögon.

Pojken och mamman myser tvåsamhet. Vi har köpt en pysselbok till kvällen. Käkar  ”jåppjor” (våfflor) igen med glass och räknar, letar fem fel och drar streck mellan punkter.
Fredagsmys på två olika håll… helt klart den jobbigaste biten just nu.

Tack fantastiska familjen på Åland för den rara luvan till Ella-flickan! Nu är den äntligen invigd. Skönt med något på huvudet när Sparvel nu lämnat sin varma, fuktiga kuvös.
Den är dock lite stor, trots att den fick plats i ett fickvänligt russinpaket…
Färgen är exakt samma som sänghimmeln ovanför Ellas nya säng.
Snyggaste tjejen på avdelningen!

I dag är Ella lite snorig, men inga tecken tyder på någon infektion, så vi får hoppas att det bara är en flyttsnuva. Pappan är varm både inuti och utanpå. Han tar hand om dig i dag, på sitt alltid osjälviska vis. Lär och njut, tjejen. Hans stora barn har lärt sig läxan, fantastiska ungar!

Sonen har knåpat ihop ett färgsprakande armband till sin mamma i dag på dagis. Det är det första han visar mig när jag kommer efter mellis och hämtar honom. Han trär ivrigt på det runt min höger arm och konstaterar att det äj jagom!
Tror att han fått med alla färger från paletten.
-Så häj sa det sitta, mamma. Bå päjojna upp.
Blått är flått och matchar min outfit i dag – batikblå klänning.
Lättburet och tidlöst till alla mammas plagg. Diamanter gör sig inte lika bra till batik…

Stor kram och massor med kärlek till alla fina vänner som fortsätter att läsa alla tänkor och funderingar här. Ta hand om er och fokusera på det som är viktigt här i livet!
Ses en annan dag!

-Jag valde en röd sänghimmel till Ella, ler den unga sjuksköterskan mot mig.
-Bra, det är ju snart jul.
Klart rosenknopp skall ha en kärleksröd sänghimmel i sin nya säng. Från den hänger nu den skyddsängel jag Traderade in här om dagen. Ser ut som en liten Babuschka med kitshiga små guldvingar… nåja, allt klär en skönhet!
Kuvösen är nu förhoppningsvis ett avslutat kapitel. Nu får även Ella vara med i värmesängsgänget. Grupptrycket har legat och grott en tid hos de andra grabbarna och tjejerna på Sparvels avdelning.

-Kom ska du få se något kul, fortsätter entusiastiskt sjuksköterskan när hon möter den nyanlände mannen i korridoren.
-Oj, och jaha. Vad bra!
Själv sitter jag med Sparvel, stora tjejen, som vuxit ur sin säng vid mitt vänstra bröst. Hon får ordentligt tag emellanåt, det gör faktiskt lite ont och jag blir glad. Kanske är det inte så långt borta i alla fall.

På vägen hem ligger jag bakom en långtradare. Vägen är slingrig och smal, blir kvar.
Den första snön blaskar och stänker. Torkarbladen har verkligen gjort sitt…
Solen letar sig fram mellan grå moln. Lyckas en stund, liksom för att säga hej, allt är okej!

Hämtar sonen på dagis.
-Mammaaa, hör jag en röst i korridoren. Sonen kommer springande och hoppar upp i mitt knä. Får en stor kram rakt ut från hjärtat, svarar honom med samma mynt plus dricks i form av en puss. Sonen torkar av den lite besvärat, med ovansidan av sin hand.
Vi blir lika rörda båda två.  Är ju av samma sort.
-Tom sa ja visa dej, mamma, nu!
Han gnolar på en julvisa. Jag misstänker att de övat in en tårögd repertoar till Lucia.
Jag grät redan innan de hade tagit första tonen förra året…
Älskade unge, förstår du hur mycket jag älskar dig?!

-Jag tror att din lilla tjej håller på att krypa ur kuvösen. Det är nog dags nu. Hon är varm, det brukar vara ett tecken på att kuvösen har gjort sitt. Vi får avvakta och se vad som händer, säger den söta sjuksköterskan.
Hon visar mig hur sängen ser ut som Ella säkert snart kommer att få. En öppen låda med en tjock värmemadrass i och som kronan på verket- en liten sänghimmel ovanför.
Helt klart en säng för en prinsessa.

Ringer pappan och berättar nyheten.
-Vad bra, då blir det mycket lättare att byta blöja, skrattar han.
Det har varit lite knepigt att stå med en hand i varsitt hål i kuvösen och försöka lirka med fågelben och stor bångstyrig blöja.
Sedan blir det ju så mycket mer att kolla på för Sparvel. Och en massa kul ljud!
Hon har redan börjat kika på siffrorna  ovanför kuvösen, när hon är vaken. Länge ligger hon med det lilla huvudet snett bakåt och betraktar ljuset och blinket med förundrad min. Mycket spännande.
Även adventsljusstaken i fönstret lockar.
Heja tjej, gillar dej. Nu får du vara snäll mot pappan. Mamman åker hem till storebror.  Saknar honom väldigt mycket!
Ses snart ! Sköt om dig. Saknar dig redan.

I

Tassade upp till rosenknopp klockan 08.00 i morse. Lämnade lite nypumpad mjölk och sa go’morron.
Det var en lugn bebis som sov skönhetssömn i sin kuvös. Ingen slang med syrgas, bara naken nos, skönt!
-Allt är bara bra, hon är jätteduktig, sa en av sjuksköterskorna. Grimman med syrgas plockades bort i natt. Hon andas på så bra själv nu.
Tack för blodet!

Jag myser med Ella både på förmiddagen och framåt kvällen. Testar att bjuda henne på tutte, hon är på, men orkar inte riktigt ta i. Men det viktigaste är att hon smakar, provar och är nyfiken. Jag ser att hon vill och fattar grejen, men det är jobbigt, så hon somnar vid bröstet.

Mannen och sonen har varit i badhuset på eftermiddagen.
,-Han är galen! Åker med huvudet först nerför rutschkanan.

Att bada är nog det bästa pojken vet. Sommarens alla soliga dagar och några molniga! spenderades vid någon sjö. Minns att sista doppet tog vi någon vecka in i september! Jag hade långledigt från jobb, medan mannen stretade på.
Våra älskade utflykter till sjöar med cykelavstånd har tydligen gett resultat, skönt! När vi tidigare besökt badhuset har han varit lite avvaktande.

Jag är också ett badälskande barn. Minns alla badkalas som mina föräldrar fixade vid sjön. Min födelsedag inträffar mitt i juli månad, så då passade det så bra att lassa in ungar och grön tårta i pappas Amazon-kombi och dra till något fint bad, ofta Fiskeboda. Och alltid var det fint väder och varmt i vattnet. Barndomens somrar var nog allt lite bättre…

Nu är det min tur att sitta och oroligt spana ut över vattnet och leta efter det vildaste, ljusaste huvudet med längst hår av alla. Varför packade jag ner en pocketbok i badväskan?
Kikare och megafon hade varit smartare.