Mannen är här och och vi njuter av närvaro, samvaro och tillvaro.
Har återigen blivit bjuden på hemlagad, rackarns god middag.
-Vintergryta, hojtar mannen, när jag frågar vad han kallar sin skapelse.
Nötkött, rotfrukter, svamp, lite bacon för sältans skull i en god sås gjord på öl, grädde, lite rött och enkla kryddor. Svensk husman, när den smakar som bäst.
Till detta, en god pilsner!
Det är ju en jäkla tur för mig att mannen har ork att ta en sväng om här i köket emellanåt, annars hade det bara blivit smörgås, yoghurt, gröt, ärtsoppa och frukt… och så glögg med pepparkakor förstås.
Ella äter också med god aptit! Nu i kväll fick hon i sig hela den tänkta sondmängden mat genom att amma. Makalösa mirakulösa madam!
En nöjd liten fröken lutar huvudet bakåt, släpper taget om tutten med ett högljutt smack och belåten min. Ögonen ramlar ihop och hon mår bra. Jag också! Att få amma ett litet barn, vara nära och bara ”ta in” är poesi, ja kanske i detta fall en saga.
Lämna ett svar