Framtiden känns tryggad. Tack för kreativitet i Den sköna Lustgården!

Redan halvlek, hjälp!

Istället för tv!

Ella sitter i gungstolen med pappan. Dags att sova. Han slår på lite musik i telefonen. Snälla Coldplay bl. a. men nej, det går hon inte på. Tårarna rinner, hon är både arg och ledsen. Så provar han en snutt med en Harley Davidson. Ella blir alldeles stilla, lutar sig äntligen tillbaka  i den trygga famnen. Strax andas hon tyngre. Den lilla kroppen blir avslappnad och faller in i gunget. Nu sover en liten och mycket bestämd flicka till mullret av stora, tunga motorer.
-Nu kör vi pappa, en lång slingrig tur på en skön och kurvig väg. Vi möter inte en enda bil. Det är vi i hela världen. Vi kan väl stanna vid en sjö och tvätta av oss lite vägdamm. Sedan vänder vi och kör till Odins Väg 11, för jag saknar brorsan och mamman lite.

Blev bjudna ut till Bromma, Alberts. Ett litet rött med vita knutar. Där bor kära vänner och ytterligare anslöt. Vi blev tre familjer, en hund, några kattskrällen, hästar och kor i hagar och en kanin som lystrade till namnet Kompis.
Solen var med, så även ett kort regn. Svensk sommar i ett nötskal.
Ella var minst bland barnen, men kaxig och framme. Hunden var lite läskig. Stor, svart och undersökande. Litet barn luktade så gott, särskilt i nacken…
Men de tu blev vana vid varandras närvaro varefter dagen och kvällen passerade.

Midsommarstången kläddes av ivriga små händer. Blommor hittade vi på ”gräslig” väg. Mannen drog några ackord på gitarren. Små grodor hoppade och Grin-Olle kom och gick.
Sommartårta, sill, lite grillat, Sangria, rött och Malt.
Film, isglass och ostkrokar inmundigades av en skock ystra ungar på rad. Liten Ella stod dock helst på bordet, till de större barnens förtret.
Ute stötte och blöttes livets stora och små frågor.
En av dessa var ett önskemål om att arbeta i ”flytande procent”. Lite efter dagsform och lust.
En annan lutade mer åt att helst inte jobba alls.
Kvällen blev kylslagen och urrig. Vi flyttade in för kaffe och sötbit. Nattsvart ute, alldeles kort, sedan ljusnade det igen.
Nu snusade de vackraste på sina kuddar.
Det är tröttsamt att vara förälder på fest. Vi kvävde våra gäspningar och skålade lite smått. Längtade nog till kuddarna vi också, ändå.
Tack för att vi fick fira den vackraste av alla högtider på landet, med de allra finaste av vänner.
Skön sommar!

Mera festligheter. Rara dagiset bjöd in till glad buffé. Jordgubbar, flätor, Madickenklänningar, sill, björklövskrans till pojkarna, gräsfärgade shortsknän, vattenmelon på pinnar, pizzabullar, små grodor, farmödrar, finklädda föräldrar, köttbullar, prinskorv, kaffe, jordgubbar, filt på gräset, spring i benen.
Vi tjuvstartade midsommarfirandet och glömde inte någon ingrediens. Till och med solen var på!
Tack alla som var inblandade, omrörda skakade och rörda. Välkommen sommar, sol och skitiga skitungar. Älskar!

Den dundrade in på gården precis som vi satt oss vid middagen. Ella blev rädd. Hon klättrade blixtsnabbt ur sin matstol och rakt  över bordet till mamman. Sedan ville hon sitta i knät och bara vara.Ville absolut inte äta eller dricka.
Vi andra slevade raskt i oss av pasta med rökt lax och pepparrot. Faktiskt var det mamman som stod för middagen. Sedan gick vi ut i trädgården.
Grävskopan arbetade supersnabbt. Marken skakade. Strax gapade ett stort hål mellan vårt och Olaussons hus. Här skall det byggas en jordkällare. Den ska i första hand fyllas med det egengjorda ölet som grannThomas brygger i sin källare. Utanför den drömmer mannen om en pub med ett utekök. Lite bakgårdskänsla med ett plank som ramar in idyllen. Ja, det här var ju en början i alla fall…
Grävskopan var stor och farlig, så jag och barnen drog till skogs. Det blev ett kvällsdopp vid Malmenbadet. Tyvärr så igenväxt nu så vi fick ingen sol till detta.
Det var rätt många familjer som kom under den tid vi var där. Några för ett snabbdopp, andra för lite grillning.
Ella betraktade allt med nyfikna ögon. Särskilt barnen som busade i vattnet.
Bryggan var förstås kul. Minns att Norton var precis likadan. Übersnabb och vild. Det är bara att hänga på. Ingen idé att ens ha med sig en skön filt att sitta på…
Vi hittade lite sol på en av badstegarna. Ella satt på översta trappsteget och räckte precis lagom så att fötterna fick sparka och plaska i vattnet. Det var förstås inte särskilt varmt, men ändå ok. för att doppa sig.
Årets första dopp för Ella och mamman. Sonen debuterade vid Djulö förra veckan.
Nu är sommaren verkligen här!

Ja, faktiskt har jag tydligen återigen gjort mig förtjänt av lite festligheter. Dessutom en måndagskväll!
Lilla rara dagiset hade personalfest och vi i styrelsen fick vara med!
Tog cykeln ut till Näsets vedugnsbageri där vi bakade oss varsin pizza. Ett mycket generöst bakbord med vetesurdegar, hemkokt tomatsås och alla tänkbara gourmettoppingar frestade oss. Till detta: vitt eller rött  och massor med prat.
Den jättelika ugnen väntade nyfiket på våra skapelser. Den svalde hungrigt plåt efter plåt.
Vi också. Jäklar vad gott det blev!
Utanför bageriet väntade kvällssolen och en skock får.
När solen dansade ner mjukt i trädtopparna skildes vi åt, mätta och belåtna efter en mycket avslappnad, uppsluppen och spontant kväll.
Stans bästa svarta pizzeria… lätt!

-Kom ner och käka lite tårta vid lunch i morgon, sa bossen i ett mail.
Det var sista numret av tidningen som skulle firas innan sommaruppehållet. Även om det inte var student så kändes det vemodsvackert.
Smörgåstårta och en kall öl, mitt på blanka da’n. Fest igen alltså… och mannen hemma med barnen.

Sedan blev det en loppisrunda i lugn och ro, när jag ända var solo.
Kvällen bjöd på sol och sandlådelek. Grannhuset tomt. Sonen längtade efter Elin. Men så äntligen kom den blå BMW: n på gatan och finklädd Elin skuttade ur.
Vi satt vid middagen, men sonen fick ändå smita ifrån. Älskade Elin.
Mannen och jag gick också ut i trädgården. Kvällen avslutades med bästaste grannarna, mygg och egenbryggt öl i vår trädgårdsgrupp inköpt på soptippen för några somrar sedan.
Dock en Grythyttan original…
Ella följde i Elins och Nortons fotspår som en liten men mycket ivrig och bestämd skugga. Hon är en riktig kämpe!

.

Dagen började alldeles för tidigt. Strax efter att pappan gått till jobbet faktiskt. Typisk när det är dagisfritt och sovmorgon står på önskelistan…

Förmiddagen passerade med sol och regn om vartannat. Både inne och ute.
Sonen stängde så av tv:n och gick ut i trädgården. Ella och jag väntade ut ännu ett regn.
Vi hörde hur sonen hade funnit sin allra bästaste vän därute, och nu hoppade en lintott och en brunett studsmatta så att det plaskade runt fötterna.
När Ella och jag vågat oss ut var barnen borta. Vi satte oss i varsinn gunga och njöt av trädens sus ovanför.
När Ella vill gunga, pekar hon så ivrigt med lilla handen på gungan som hänger slokörat bredvid. Det betyder: sätt dig och gunga med mig. Det är mycket viktigt. Båda ska gunga samtidigt. Så tittar hon hela tiden åt sidan så att man är med.

-Då öppnades ett fönster från det rosa grannhuset och allra käraste Elins mamma ropade:
-Ungarna är här,  jag har precis plockat ut nybakta bullat ur ugnen. Ella och du får komma in om ni vill.

Ja, gissa om.
Mamma Anna satte på kaffepannan, trots att hon inte dricker själv och bjöd på varma kanelisar. Klart det smakade. Mysigt att fika med två andra mammor också i o-eget kök. (Annas syster Maria hade åkt in från Valla enkom för att hennes son är helt galen i Annas bullar.)
Sedan blev det bus i Sjukhuslekparken.

Dagen började lite motvalls men räddades så enkelt av ett gäng bulllar och en klok, osjälvisk bullmamma.
Det finns alldeles för få sådana kvar i dag.

Kram och tack, Anna!

Fredagsmys med den bästa pappan. ( Storasyster Klara sa när hon var barn: Du är min bästa pappa. Ett uttryck som vi i familjen älskar, så det  får hänga med några varv till.)

Det blev ett glas Rose´med sol i kväll i alla fall.
Kändes rätt så avlägset tidigare i dag. Regn, regnigare och så lite till. Inte ens ett kort litet uppehåll för snabb barnvagnsvila.
Rosé i regn känns mera moll. Vackert förstås, men inte så upplyftande.
Ella och jag dammsög våra tre rum och kök. Drog ett varv även med skurmoppen. Ja, det är ju tur att regnet kommer emellanåt…
Jag tänker få tag i en egen liten dammsugare till henne. Det finns säkert sådana att leka med som ser ut som riktiga. Hon vill göra allt som vi andra i familjen gör, hela tiden! Mormor säger att hon kommer att bli min lilla hjälpreda. Ja, hon får nog rätt.
Disken klarar hon ju redan 😉 och hänga tvätt. Hon är kung över micron och stänger av den stora ugnens timer när den piper.
Framåt kvällen med solen i sällskap, dök stora storebrorsan upp. Alltid så glad och spontan. Han stannade på middag. I dag var det faktiskt jag som lagade, rätt så unikt…
Det blev köttfärspaj. Klassisk i kryddning, för barnens skull, men ändå god om man får säga så själv. Paj är inte så meckigt ändå.
Ella var först lite blyg. Oskar kommer inte så jätteofta. Men hon tinade upp och ville sedan sitta nära. Hon sprang och hämtade saker emellanåt och visade stolt för storebror.
Oskar är duktig med barn. Gör sig inte till, är kort och tydlig, lyssnar, berättar, visar. Säger dessutom bestämt nej om det behövs.
Ses snart igen! Tack för att du kom med både sol i blick och sällskap.