När jag kom till dagis för att hämta mitt lilla gryn sprang hon ivrigt runt med en nyckel. Det verkade som hon hade mycket att stå i.
Just nycklar och barn brukar vara en dålig kombination. Minns hur Norton så ordentligt la min stora nyckelknippa i hemmets paraplyställ. Oj, vad jag letade länge efter den. Både hemma och ute på alla vardagliga, tänkbara ställen.
Varje Djulörunda gick jag och stirrade i dikeskanterna.
Och det är ju inte varje dag det regnar heller…
Tror den ramlade ur vid någon storstädning ett par år senare. Då drog mina föräldrar en lättnadens suck, då det på knippan även förstås! satt nycklar till deras hem och garage.
Det var mycket skönt att återigen ha en egen nyckel till sitt hus! (Vi bytte aldrig låset…)

Tillbaka till dagiset och lilla gryn.
-Vart går nyckeln du har, Ella?
-Till sommaren.

Ååh, det måste väl vara den mest åtråvärda nyckeln av alla.
Snälla, rara, älskade unge; lås upp fort, vi längtar!

 

 

 

 

Storebror Oskar kom på besök. Efter våfflor blev det gitarr i köket. Det blir det alltid när de stora syskonen tittar förbi. Ella sprang direkt och hämtade sin och tog plats. Nu blev de en trio!
Åååh, den som ändå kunde spela och sjunga…!
Det är så härligt att de små barnen också får växa upp med musiken så närvarande.  Tack stora ungar, (och pappan med förstås) !!
Hörs en annan dag, snart hoppas vi!

 

 

Första jobbet denna måndag i slutet av mars, var hos en farbror på strax 91 år.
Han satt vid köksbordet och gnolade till Eldkvarn, som spelades på Sörmlandsradion.
Med ett förstoringsglas tog han sig igenom dagen Kurir.
I sovrummet stod ett rosa löp/gå-band.
-Ja, jag går på det de dagar jag inte kommer ut, berättade han när jag lite nyfiket frågade om det användes.

De är så härligt med de gamla som fortsätter att vara nyfikna på nuet och bara hänger på i det.

Nästa hem jag fick glutta in i, var hos en ännu lite äldre dam. 94 år. Klädd i lite slitna jeans och håret i rak page. Läpparna målade i samma plommonlila som tröjan.
Hon pratade i telefon med ena handen och plockade vigt upp kattens utspridda leksaker med den andra.
-Men släng ut de på nätet då, hörde jag henne säga vid ett tillfälle… och så ta betalt för portot också, förstås!
Alla mattor hade hon redan hängt ut på balkongen när jag kom…
-Då blir det ju så mycket lättare för dej att dammsuga!

Måndagen kunde knappast ha sparkat igång bättre. Vilken energi och lust till livet här och nu!

 

 

Var på Mia Skäringer i Norrköping i kväll. Makalöst vansinnigt bra. Fantastiskt storslaget i det lilla och stora. Tårar av glädje och sorg. Klump i magen blandat med bubbligt skratt. Hann dessutom med eftermiddagsfika i centrum,  lite shopping och en bit mat med gott i glaset till. Tack tjejer för en stor söndag! Att vi inte gör detta oftare…!   Men  bäst ändå var att komma hem och krypa ner mitt emot den sötaste näsa jag vet. Den snusar så sött.

En lördag att njuta av på alla plan. Den blev nästan som en idyll på film. Fast bättre!
Grannar som hjälper varandra med diverse fix i trädgården. Glada vårrusiga ungar som springer mellan husen. Saft, kex, snor under näsor, gympaskor (äntligen!) och en kall öl emellanåt i trädgårdsstolarna, de som aldrig kom in i höstas.
Visst, det är fortfarande kallt i luften. Men så här, rakt i solen med huset i nacken, sluter jag mina ögon en stund, och tänk, då känns det nästan som om gräset borrar sig upp mellan nakna tår.
Skål vår! Kul att du kom. Med vintergäck, krokus och snödroppar sporadiskt i sovande gräsmatta.
Med grannar igen. Prat och skratt och ingen som helst lust att gå in och göra något ”nyttigt”. Det  var ju så länge sedan vi sågs. Ja, pratade och njöt spontant och utan att vara ”på väg”.
Nu vill jag inte skrapa isiga bilrutor på länge!

 

 

 

 

Var en sväng till Eskilstuna och Leos’ Lekland.
Efter flera rundor i lekhusets alla vrår och aktiviteter fick Ella syn på cyklarna…
-Jag vill cykla nu, mamma!
-Men de är för lite större barn. Cyklarna är stora och tunga att trampa runt.
Men Norton kanske kan skjutsa dig? Försökte mamman.
-Jag kan sälv.
Så stegade hon iväg med mycket ”bestämt” i hela den lilla kroppen.
Hon greppade raskt den första cykel som kom i hennes väg och satte sig tillrätta.
Visst var det långt, både ner- och fram till tramporna. Men hon satte sig allra längst fram på sadeln och tog i för kung och fosterland. Och tänk, cykeln började rulla. Efter en stund hade hon till och med vind i håret.

Jag har tänkt på det många gånger förut, men kanske inte förrän nu fått det bekräftat; likheterna med Lotta på Bråkmakaregatan är slående!
Ja, gisses vilket kraftpaket vi har i familjen. Både på gott och ont…!

Go’ natt, pappa. Jag älskar dej.
Kvällsmys i både gungstol och ”pam-pamas”

Norton rättar ofta Ella när hon säger ”fel” . Det är ju nästan lite synd. Det är ju så rart med de lite knasiga orden. Men han vill ju bara väl.
Ofta blir hon arg. Hon hör ju inte att hennes version är lite annorlunda. Men ibland snappar hon upp de nya orden direkt och vips har vi förlorat lite mer av den galopperande småbarnstiden.
Men fortfarande heter vår katt ”Semla” istället för Selma.

Skickade iväg Norton och pappan till biblioteket för en slöjdträff på temat träsnideri. Tyckte att de behövde lite tid med och för klyverier i dubbel bemärkelse.
När jag och Ella (som varit på Lyckebo-gympan), kom hem strax efter grabbarna, ”flög” den vackraste vårfågeln av alla i köksfönstret. Tror den tillhör släktet Gladlärka…

Räddade en liten varelse från vägen.

Bästisar.

Pommes är kul!

 

 

 

 

 

Kompisar i vått och torrt… grannflickan och Ella badar upstairs. De hade tydligen fått nej downstairs, men då är det ju så himla smidigt att springa upp en trappa och fråga den andra mamman…!
Man kan ju undra vad de diskuterar om i badet?

Fredagsfinfika i finaste servisen. Undrar vilken kopp som smakar godast?

-Jag vet vad Fish and Chips är på engelska, säger Norton.
– å ja vet att  kepuch heter Ella…!

Senare på kvällen blev det mer riktig och vällagad mat på Odins Väg då pappan stod vid spisen. Han gjorde världens längsta pasta, som sedan resulterade i kyckling och baconfyllda raviolisar. Vilken tur att vi slapp äta rätten ”pasta på Perstorpsskiva” !

 

 

 

Vi hann knappt stänga dörren bakom oss, så hördes en liten röst nere i hallen.
-Heeej! Titta vad jag har till dej, Ella!
Flickorna här hemma i huset har stenkoll på varandra. Så fort den ena kommer hem knackar den andra på. Så tar leken raskt vid och det skall lekas både Upstairs and Downstairs. Och oftast smakar kvällsmaten lite godare på bortaplan…

Ella rusar ut och möter Sofie i hallen. Det hon har med sig är en skatt! Ja, i alla fall om man som dessa två fröknar gärna byter om, smyckar och klär ut sig.
En jättestor påse med fantastiskt fina kläder landar alldeles framför Ellas fötter.
Hon börjar genast riva och välja bland allt det vackra. Så fiskar hon upp en prickig klänning med en ficka på magen. I den lilla fickan sticker en kanin nyfiket upp sitt huvud.
-Ååh, till mig! Den här vill jag ha.
Så fortsätter hon riva i jättepåsen.
-Eller den här, åh, titta!

Kläder och tjejer… Jag känner förstås så väl igen mig…
Var skall det sluta om det börjar redan nu…

Det blir många ombyten under eftermiddagen.
Tänk va härligt och så himla praktiskt att ha en bästis med så god klädsmak bara en fjutt-trappa ner!

Nu sover Ella i en mycket söt uggleprydd pyjamas. Vi kan väl gissa vad som rör sig i drömmarna denna natt…

 

Att öppna och stänga dörrar. Kliva in och ut i olika världar. De är så spännande.
Ella svepte snabbt förbi oss i köket. Där satt vi fortfarande, vi som dröjt kvar lite sådär skönt för länge vid kvällsmiddagen.
Hon hade solglasögon på den lilla nästippen och en väska under armen.
-Hej då, nu drar jag till farfar i spanien, så hon sedan alldeles självklart, vinkade och drog igen en av köksdörrarna bakom sig.

…Ja tänk va’ ! Spanien. Det vore faktiskt inte så dumt…

 

 

Älskade Norton, tack för den hjärtknipande alla-hjärtans uppvaktningen. Så rart av dig! Kärlek med stort K. Mammahärtat bultar snabbt och hårt.