Tur att storebror kommer hem efter skolan och käkar med liten syster. Det är bara han som får fart på hennes nästan obefintliga aptit. I dag blev det stuvad spenat, pommes och panerad fisk.
Lite roligare att hugga munsbitar med tandpetare.
– Ät citronen Norton, den är jättegod! sa Ella och sörplade utan att röra en min.

Efter maten blev det ”skolarbete” vid den nyss loppisfyndade gamla skolbänken.
Saxar är spännande. Ella kämpar på.
Jag minns hur svårt Norton tyckte det var att klippa. Tror det lossnade när han gick på 6-års…Kanske var det lite knepigt att vara vänsterhänt. Ofta är ju saxar ”inklippta” med högersvängen.
Det är så spännande att följa Ellas utveckling. Hon lär sig allt så mycket snabbare och tidigare än storebror. Snappar upp, härmar, vågar prova, ger sig helt orädd in i nya saker.
Är det hennes personligt eller för att hon är barn nummer två?

Norton skapar- Ella apar!

Älskar Nortons finurlighet. Här är det en bussmotorcykel som landade raskt på frukostbordet.
Det måste väl ändå vara det ultimata fordonet!? Två-hjuls-känslan med vinden i håret, trots att man är många!

Ella hade laddat sin lilla röda skurhink med vatten. Nu kom hon ut till mig i köket med såpaflaska och frågan: var är min mopp?
-Men Ella, vi ska inte städa i dag. Både mamma och du har feber och är snoriga. Det får vi göra när vi är friska och starka igen.
Och först måste man alltid dammsuga, sedan kan man moppa golven.
Fast jag visste ju såklart och så väl att hon som vanligt inte skulle vika en tum. Envisare än envisast.
Och moppa golv är ju kul!…

-Vi kan göra Nortons rum fint. ( Mamman som inte kan säga nej…). Det är lagom stort. Jag dammsuger, så får du svabba av det sedan.

När jag ändå hade eländet framme, så drog jag förstås en repa över vardagsrummet.
Sonen satt i tv-soffan och tyckte väl inte att det var jättekul när jag gjorde entre´.
När jag sedan vände mig om för att se varför dammsugaren inte följde med mig så fick jag upp två bilder i mitt huvud. Den ena på en glestandad 7-åring med bus i blick och långa smala ben på varsin sida av dammsugaren. Den andra på en liten rund pojke med bus i blick, ca 2.5 år med korta ben som inte når golvet.
Jag skrattade till.
-Nej, Norton. Jag tror faktiskt att du är för stor för att åka med på dammsugarturen.
-Ja, jag vet, sa 7-åringen och slängde sig i soffan.

Plötsligt saknade jag den där lilla lintotten. De nästan oändliga dagarna vi hade tillsammans, bara han och jag. Inga egentliga måsten eller tider att passa.

Fast 7-åringen smäller faktiskt högre! Det är så mycket kul och intressant som snurrar runt inne i det fantastiskt vackra huvudet. Och jag får ta del av det mesta! Det är magiskt.

Älskade ungar. Var sak har sin tid. Jag ska försöka att bättre ta tillvara på min tid med er. Jobbig, som rolig.
Och när kvällen kommer så är det ju med er jag allra helst delar kudde. Då somnar man så mysigt och med ett stort leende på läpparna.

I dag kom minsta storasyster Klara ”hem” från Norge. Spontan glädje, rakt ut, utan prut.
Det är så härligt att se hur småsyskonen bara tar för sig. Ella kryper nära och spelar på pianot med Klara. Norton står bakom och kramas. Sedan bus, brottning, soffhäng, dans och några obligatoriska klädbyten för Ella.
Klara hade med sig presenter, då hon jobbat alldeles för mycket och tjänat en hel del norska. Ella blev överlycklig för en rosa dansdräkt med massor av tyll i volangen, till detta en tiara beströdd av skattkistans alla juveler. Norton fick en stor legobyggsats med Star Wars. Bortskämda med kärlek OCH presenter…

Lite senare kom även storebror Oskar över och stora storasyster Julia med Johan. 5-barns-pappan bjöd på pasta med torsk och förstås en sagolik citronsås.
-Är det ok att bara äta sås? frågade Johan. Det var nog den godaste jag ätit!
Norton myser när alla är samlade runt köksbordet. Och Ella sitter gärna i olika knän.
Liten och stor bror bestämde att de skulle ses i morgon efter sina skolor för att bygga ihop den nya legobyggsatsen. Jag tror att de faktiskt är lika eggade båda två!

Mamman njöt störst av att få smita ut en stund ensam med Norton till vår nästan egna pulkabacke. Vi har hittat en hemlig sådan på baksidan av åsen. Skogen är så magiskt vacker i skymningen. All den vita snön och så de smala svarta, kala träden. En bit bort anar man civilisationen, stadens och livets larm, men inne i skogen är tystnaden nästan kompakt.
Jäklar vad snabbt det gick nerför backen. Lite sådär farligt utan kontroll. På  mitten fanns ett gupp, pricken över i:et! Norton skrattade störst när mamman gjorde vurpor.
Tänk va’! En egen backe och en egen prins i skogen, det räcker så!

Tack alla för en onsdagskväll med massor av glädje och kärlek!

-Snipp snapp snus, så var sagan slut, säger Ella som vanligt och stänger igen boken. (För så tror hon bestämt att man säger).
Ikväll var det sagan om Anders och hans stora bror av Kerstin Thorvall. Det är alldeles fantastiskt fina teckningar i den, ja som i alla hennes verk. Känslan och uttrycket är nästan levande- med bara några snabba blyertsstreck!

Så släcker vi sänglampan och det blir alldeles mörkt omkring oss. Men efter en kort stund ser vi varandras konturer.
-Mamma, vet du en sak? Jag tycker om dej…och pappa och Norton.
Så lägger hon de mjuka armarna runt min hals och trycker sin panna mot min.
Då stannar världen och livet upp. Inget annat än just detta ögonblick betyder något. Total kärlek. Genomborrad, inträngd, upphälld och elegant serverad i all sin lilla, stora enkelhet.
Ååh, jag älskar dej, mest av allt! …och pappa och Norton!

Efter skola och dagis är det mysigt att krypa upp riktigt nära varandra i kökssoffan och äta mellis.
-Åååh Ella, säger Norton och vill gosa in sig i den lilla bestämda.
Det ger inte alltid utdelning…fast rätt så ofta.

Storebrorsans gitarr är spännande. Undrar vem som kommer att lära sig spela först…

Grannflickan på besök. Korv, ketchup och massor med prat. Mysigt att dela samma stol och vara nära varandra.
Norton är lite idol. När han är med lyssnar flickorna med full koncentration.

Det är ju så himla praktiskt och skönt att ha en kompis en trappa ner…eller ja, en trappa upp.
Likadant var det för storebror för mindre än ett år sedan. Då var det Theo som bodde under oss med mamma Malin. Oj, vad vi saknar dessa knasbollar! Men vilken tur att Katrineholm är så litet ändå, och att det nästan bara är ett kast med liten boll till Svartbäcksvägen. Snart cyklar nog grabbarna själva till varandra.
…Och de rara flickorna springer redan med väldigt beslutsamma steg i trappan.
Upp och ner, ner och upp…

Måndag morgon. Inget jobb denna dag. Liten Ella sover. Minuterna rusar. Skolan lockar på storebror.
Ringer som så många gånger förr till rara grannAnna. Klart pojken får åka med henne och Elin till skolan.
Det är så skönt att slippa väcka liten prinsessa som sover skönhetssömn.

Norton skuttar ut till den varma bilen. Inga isiga rutor att skrapa, inga kalla säten, och så bästaste Elin bredvid.
Så går det Max 5 minuter, sedan vaknar lillasyster. Säkert av den plötsliga tystnaden. Så är det alltid.
-I dag är det inget dagis, säger jag. Mamma är ledig från sitt jobb. Nu är det bara du och jag hemma. Mysigt!
Då åker argonbrynen ner och liten fröken deklarerar bestämt att hon visst vill till dagis.
Och det är ju faktiskt härligt och alldeles underbart att hon trivs så himla bra där. Med storebror var det tvärtom.
Ååh, dessa känsliga små pojkar!

Efter Bolibompafrukost drog mamman fram dammsugaren. Ibland måste man ta fram jobbet hemma också…
Ella gillar fortfarande att åka med i svängarna. Liten myra som hon är, går det fortfarande bra att dra runt henne. Hon hjälper ju mig dessutom så bra med alla lösa munstycken där vi drar förbi. Några dammråttor fångar hon alldeles säkert.

Tiden räcker även till mopp och hink. Såpan med citron sätter guldram på skavankigt hem. Ååh, vad det är lyxigt med nysåpade trägolv. Inget klibb mot barfotade tassar.
Ella har en egen skurhink och mopp. Ett rött set som hon fått av morbror. Hon älskar att doppa och svabba.
-Jag kramade moppen i hinken, mamma. Jag lovar, titta, inte alls så blöt.

Vi lämnar hemmet och styr vagnen mot skolan. Det har slutat snöa och mamman njuter av hög luft, promenad, dagsverket och livet i stort.
Det rytmiska knarret från vintersulor och vagnens gung, söver liten 3-åring efter en ganska så kort bit.
I morgon blir det dagis och mamman får jobbstäda utan sin envisa, söta myra.
Tänk vad tanterna och farbröderna missar…

I dag gick Ella och jag på stan en sväng medan storebror lekte med kompis. Hade egentligen bara ett ärende, så vi strosade runt lite planlöst i ganska så bister måndagseftermiddag. Det började mörkna och så plötsligt sa den lilla:
– Mamma, i den affären vill jag gå in, och så pekade hon på ett konditori. Där inne myste folk med levande ljus på borden, förtroliga samtal och värme från kopp till huvudknopp. Klart att det lockade.
-Vill du gå på kondis, frågade mamman.
Ja, sa Ella och det lilla huvudet nickade sakta och medhållande.

Och oj, så mycket gott det fanns att välja på. Det lilla fingret pekade ivrigt på allt mellan bakelser, dammsugare, kokostoppar med röda bär och marmeladstänger. Mamman försökte förklara och styra in henne på något som hon kanske skulle gilla. För det är inte mycket hon egentligen gillar att äta, det är mest kul att leka. Dela i lagom bitar, ännu lite mindre, platta ut, lägga ihop….
Till slut enades vi om att en Brownie med en klick grädde nog skulle bli bra. Till detta en kopp varm choklad. Mamman var hungrig efter jobbardag och tog kaffe och en macka.
Ella valde ett bord och slet raskt av sig ytterkläder och skor.
Ååh, vad mysigt, ett kondisbesök med liten prinsessa!
-Vi är på Connys, strålade Ella mot mig.

Så fick hon syn hästen!
En sådan där pengaslukande som galopperar hårt och snabbt med något vilt i blicken, gräll i färgerna och med ett ljudligt gnäggande.
– Hästen, viskade hon mot mig och började klättra ner för stolen.
-Ja, när vi har fikat färdigt sa mamman, (i alla fall ett försök…)
Hon verkade plötsligt inte höra mig längre.

Ja, så blev det två varv på travbanan medan kaffet kallnade.
Hon var faktiskt en orädd och mycket tuff ryttare på den hårt galopperande hästen. Jag minns att storebror tyckte hästen var helt ok utan guldpengen i myntinkastet…
Mamman sneglade in genom glasrutan till fikadelen. Där satt människor och fikade, skrattade och myste vid levande ljus… Men herregud, det har jag ju gjort så många gånger förut!
Kanske borde vi prova en riktig häst nästa gång, tjejen har ju talang!
100:- för fika eller en guldpeng för en galopp… det är bara att välja.

Lång jobbardag. Var hemma efter 17.00. Mannen har semesterdagar kvar, så han är ”hemmafru” dessa klämdagar. Skönt att få ha pappan ifred och göra sådant som inte mamman gör… Typ sova till jättesent…
Hur gör han, undrar mamman! Och sedan plinka lite gitarr och kolla tv mitt på dagen, fast solen retas bakom gardinen.

Kvällen rundades av med en kaffe/rom-drink i den äntligen färdiga puben! Nu stoltserar två sobert snygga tappar i koppar på bardisken. Tänk att ha en pub granne med tvättstugan…!

Gamla skejtboard-polaren Andreas dök upp, och jag lät grabbarna öla vidare.
Det jag egentligen mest av allt längtade efter, var att få krypa ner i sängen med barnen och läsa go’nattsaga.
Det är en riktig utmaning att hitta en som passar för både en 3-åring och en 7-åring! Tips mottages tacksamt! Lika klurigt med filmer.
Ikväll blev det Nicke Nyfiken. Eller ”Nickefiken” som Ella säger. Det är så smart tycker jag.
God fortsättning, go’natt och kram!

Julen har passerat. I rött, i flygande fläng, med massor av värme och kärlek. Mest och allra helst syskonkärlek. De tre stora, utflugna barnen ”kom hem” till den lilla familjen. DET var absolut den allra bästaste julklappen.
Klara stannade flera dagar, innan Norge och kärleken drog i henne igen. Nu står åter övervåningen i vårt hus, tyst, tom, kall och ödslig…
Klara, kom snart tillbaka med buset igen!
…och Julias Johan som har ett sånt skönt knä att krypa upp i och en famn full av kärlek. Där trivs Ella allra bäst. Och tänk, att han var en sån bra danskavaljer till lilla fröken!
I köket spelades det schack på blodigt allvar med glimten i ögat mellan syskonen.
Och den minsta pojken fick lära sig att det finns annat en fisk i sjön. Storebrorsan var klok pedagog och lärde honom rätt tänk i kölvattnet av korthajarna.
Julen avslutades med ett besök på stadens biograf. En liten och en stor son, en pappa och en mycket liten flicka på rad i salongen med 3D-glasögon, popcorn och pingviner från Madagaskar. Efteråt en Spaghetti Carbonara i köket på Odins Väg och en varm hej-då- kram spontant från liten till stor bror!
Tack barn för en familjär, varm, glad och mycket kärleksfull jul.