Redan tidigt i morse kände jag känslan. Den där omfamnande, närvarande. Det var sommaren som hade kommit, och nu darrade och pirrade den med hela sin nyvakna härlighet runt omkring oss. Välkommen! Äntligen! Som vi väntat och längtat. Du stannar väl en stund?!  Vi vill hänga med till badstranden, ta en kvällstur på cykeln med det ljumma smekande våra bara armar, sitta i trädgården till alldeles för sent. Ja njuta av den enkla livet. Det som inte kräver planering, motorvärmare och varmaste vantarna.                                        I morgon tänker jag göra dig sällskap med kaffebrickan ute. DN är söndagstjock och livet är vackrare än någonsin.

 

Gick ner i mannens egenihopknåpade jordkällare i dag. Gräset frodas med ogräset på taket. Ja, det ena är bara grönt och det andra blommar…!
Där inne är det allt som oftast tomt, så det känns härligt, lyxigt och spännande att bära ner något projekt.
Just i dag var det midsommaröl och bubbelvin. För visst ska det firas, trots att vädergudarna är griniga.
Halva jordkällaren är faktiskt grann-Thomas. Männen delar ju på dessa lite manliga projekt som försiggår på tomtgränserna. Men även hans halva i detta kalla, fuktiga, gapar tomt, trots att det är hans ölbryggeri. Det som oftast skramlar på golvet är fruns Coca Cola-burkar…
Ölen går direkt till tappen i grabbarnas pub och sedan vidare ner i flera nyfikna, törstiga strupar.

Det som jag möttes av i dag, där nere i mörkret, var en halv jordgubbstårta.
-Ja, jäklar ja! Den blev ju över efter Nortons skolavslutning. Utan att lyfta på locket skjutsade jag raskt ner den i en soppåse. Synd på så goa gubbar.
Jag slöt ögonen för några sekunder där nere i ensamheten. Såg ett snart 8-årigt yrväder springa över skolgården och inta sommarlovet med all  den kraft och energi som ryms i en just 8-årig kropp, och det är väldans mycket!
Det var en solig och varm dag. En alldeles perfekt, vacker sådan. Med finklänningar och snyggbyxor utan hål på knäna.
Till jordgubbstårtan bjöd mamman på kaffe och sedan rose´ i trädgården. Mormor, morfar, farfar, storasyster Julia och så grannflickan Sofie. Pappan var tvungen att jobba.

Ja, det är en trädgård, ännu ett projekt att lägga till samlingarna, men den kan avnjutas hur bra som helst i goda vänners lag och allra helst med ett par blonda yrväder en solig och faktiskt varm sommardag.
Och om man kisar lite, som man faktiskt gör i solen, så är det bara grönt och skönt så långt ögat når. Blommande eller icke-blommande gräs, ja det är faktiskt en smaksak.

Ibland när jag är ensam i bilen och trummar takten till nån rockdänga på radion, händer det att en och annan tanke fladdrar förbi. Sådana där tankar och funderingar som bara kommer, som man inte styr över själv.
Senast var det mammarollen.
Ja, tänk va’ att jag är mamma. Vad var det som hände, liksom?
Jag är ju fortfarande flickan med trasiga jeansknän och trassligt, tunt solkysst hår.
Jag är ju som pojken, han som är 7 år och slutar skolan i morgon.
Ser mig själv så vansinnig mycket i honom. Hur livet snurrar och surrar nära runt. Med glädje, ja allra mest och evighetslånga dagar.

Tänk va’ i morgon är du inte ettagluttare längre.
Mamma kommer att gråta massor av varma, salta tårar av lycka, oro, glädje och rördhet där på skolgården. Och du kommer att fråga varför jag är ledsen.
-Mamma är inte ledsen, min älskade pojk. Mamma är så lycklig så att hon nästan spricker, och då kommer tårarna. Det rinner liksom över, typ.

Mamma är så lycklig för att hon ju faktiskt blev mamma. Visst, det är skrämmande. Oroligt. Nervöst. Men mest av allt är det glada dagar. Och det är din förtjänst, älskade unge!
Hoppas nu bara att tårtan som mamman bakade sent i natten blir god.
Den måste ju bara bli bättre än pappans…!

Vi njöt av Svenska flaggans dag spontant och allra bäst och helst på hemmaplan.
Solen kom och gick. Leken blandades med mat, fika, skratt, gråt och mycket envishet.
Mamman vände ryggen till, stängde av och rensade ogräs. Det är faktiskt mycket rogivande. Lite som att diska. Och sedan bara njuta och ta in resultatet, fast då förstås en kort tid…
Norton lekte med Theo. Vi cyklade dit tillsammans. Men han hittar så bra i stan, så snart får han cykla själv. Det är cykelbana hela vägen ner.

Kvällen hemma blev blåsig, solig, molnig men ändå rätt skön och varm. Innan saga och go´kväll för små kottar, gick vi ut i trädgården. Grannflickan Elin hade nyss varit och ringt på och ville leka med Norton. Som han väntat och längtat! Hon är så stor nu. Vill göra annat än att hänga med den två år yngre grannpojken. Men så plötsligt händer det!
Vi hamnade hos Olausons allihopa. Det är så skönt att bara sitta ner en stund och prata om allt och inget. Särskilt när man som jag är gräsänkling en vecka…

Tack för en skön svenska flaggans dag! Utan några som helst ansträngnigar blev den kalas och hur bra som helst!

-Här bara, å så vroom, vroom! Så får jag visa Sophie hur man åker motocykel.

Med tungan rätt i mun så kommer du garanterat att greja det, Ella! Vilja är 99% sedan har du det garanterat  i blodet. Snacka om arv OCH miljö…

Den andra pappan i huset.
Strax efter kl. 16.00 i fredags, när jag hade lämnat jobbet bakom mig, hämtat unge på skola, unge på dagis och handlat däremellan, plingade det till i mobilen. Det var hyresgästen som undrade om vi ville vara med och grilla.
Gisses! Tänk vad fantastisk ungdomen är i dag.
Så jag sparkade av mig skorna, satte mig i gräset och fick raskt därefter ett glas Rose´ i jobbarnäven. Tror det var första gången på hela veckan som jag satt ner, borträknat skithusbesöken…
Kvällen blev förstås mycket god, glad, spontan, generös och lyckad.
När mannen är borta dansar hyresgästen på grillen, som pojken på bilden själv uttryckte det.
Repris tack!

Medan hyresgästen grillar…

Tur att flickorna under oss har en stor målarlåda!
Det blev debut för Ella i kväll med nagellack.
-En av varje, som Sophie, var svaret på frågan om hur manikyren skulle vara.
Ja, allt klär en skönhet…

 

 

-Här, mamma. Till dig!

Maskrosor är väl en alldeles fantastisk, vacker och underbar blomma. Särskilt hårt hållen i mjuk, varm barnahand.
-Tack älskade Ella. Vad fina och glada ni är tillsammans!
-Kom vind och rör mina segel!
En del av kvällens storband. På golvet nedanför spelar en drake trumma med sin svans, en enhörning knäpper på akustisk gitarr. Vid sidan om; en trestämmig kör bestående av varierad etnisk bakgrund.
När Norton får sina idéer är det storslaget, genomtänk och med en stor dos humor! Snart 8 år, en härlig, uppfriskande ålder.

Det blev Entrecote på grillen ikväll. Då krävs det ett glas vin till. Dricker detta med ett leende på läpparna… fick nämligen visa leg. på bolaget i dag för att få köpa min låda. Tänk att de inte såg småbarnsmammarynkorna runt mina ögon…

Tills döden skiljer oss åt.

Vår vilda, vackra makalösa Orkidé. De är ju vackrast där de står… men en liten bukett på vårkanten får man tjuva.
Nu doftar det krispigt vårpirr i hela huset.

 

 

 

 

Nu så här på fredagskvällen, när barnen sover som vackrast på sina kuddar, mannen somnat som tröttast i gungstolen, huset är tyst och mamman fortfarande uppe i varv efter en spännande arbetsvecka, kommer funderingarna, tankarna, minnena, och historierna väcks åter till liv.
Vilken fantastisk vecka det varit!
Jag har arbetat åt en tjej som haft semester.
Nya adresser, hus, lägenheter, ansikten och historier.
Ett 25-tal toaletter har borstats, oändligt många köksluckor torkats, äkta och andra mattor dammsugits och vädrats, några vändor till affärer för matinköp, flera koppar kaffe med hembakt har njutits, men framför allt; massor med samtal om livet, döden, arbetsplatser, resor, barn, barnbarn och nästan alltid barnbarnsbarn.
Skratt har blandats med tårar i skurhinken. dammråttor har dansat förbi och tagit en svängom på parketten.

Jag har träffat på som mycket klokhet under denna vecka och känner mig rik och nästan lite pånyttfödd.

Vi borde nog alla vara mer tacksamma för att vi får låna en liten tid här på jorden. Vad vi sedan gör av den, ja, det är ju helt upp till oss själva. Helt klart skulle vi visa mer tacksamhet för den tiden och vara schysstare mot varandra.
Och för att citera en av veckans gubbar: Jag skiter i vad barnen gör, bara de är lyckliga och lever ett bra, fantastiskt liv! (jag hade då just berömt honom för att hans barn hade lyckats med så fina jobb; psykolog och forskare…)

Hej livet, i morgon är en ny dag. Jag kommer att göra något stort av den, fast kanske i det lilla!

 

 

Läser gonattsaga för Ella. En ny favoritfigur som heter Lilla Lena. I denna bok är hon frisör.
Jag frågar om hon vet vad en frisör gör;
-Grejar med håret, svarar hon direkt och alldeles självklart.
Tänk vad mycket 3-åringar vet…

Rätt som det är börjar hon räkna.
Från ett till tio medan hon samtidigt pekar på bilderna.
En av sidorna i boken är nämligen översållad med kammar och borstar.
Hur kunde hon plötsligt det?! Det var ju alldeles nyss det lät: ett, tå, sex, åtta, hundra…
Jag kollar igen. Vi räknar nu fingrarna på våra händer. Jodå, det blev rätt nu med.

Det är även lustigt hur boken är så träffande. Lilla Lenas kompis heter Svenne. Han har ljust hår långt ner på ryggen. Det har aldrig blivit klippt. För han vill inte gå till frisören…
Men Lena ska ju inte klippa på riktigt. De leker ju bara frisör…
Att krypa ner i den sköna sängen med en bra saga och en ännu bättre unge är störstaste och bästaste stunden på hela dagen.
…och varje kväll lär hon mig något nytt!

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags hade mannen ledigt och mamman skulle jobba.
Smet ut när övriga familjen sov som bäst och tog en tidig morgonpromenad för att starta dagen. När jag kom tillbaka för att hämta jobbarväskan i hallen, möttes jag av en vacker tavla;
ett litet, nästan naket barn på en skinnfäll. Sovandes sin skönhetssömn.
Ella måste ha vaknat till och gått upp och letat efter mig.
Undrar vad det var som fick henne att lägga sig i hallen? Kanske hon förstod att där var bästa platsen för att inte missa när mamman kom tillbaka!?

Kul att baka muffins med mamman.
Och gott!!

Svårt att nå både upp och ner…
Men viljan och känslan är mycket god!

Konstpaus

Hos Nortons kompis Theo med familj får man banka och slå så mycket man bara orkar på huggkubben med riktig hammare och spik! Leia kollar så att Ella förstått och gör rätt.
Det gick som en dans! Ella hamrade rakt och säkert. På några slag satt ytterligare en spik som ett tidsdokument i den rejäla kubben. Bra gjort, tjejer!

Norton satt en ganska sen kväll vid köksbordet och pärlade. När han var klar kom han ut till mamman och pappan som njöt skymning på glasverandan.
-Mamma, kan du stryka pärlplattan?
-Nej, det är sent nu. Du måste sova. Jag har ingen lust att dra fram och skramla med strykbrädan nu. Ella sover. Vi tar det i morgon istället.
Pojken plockade genast fram de största, sorgsnaste ögon jag sett och vände om.
Det är inte ofta jag säger nej. Är alldeles för snäll. Just det där orden sen, strax, om en stund, lite senare en annan dag kanske o.s.v. är ju så tråkiga. Både att säga och att få höra…
När jag kom ut i köket strax efter, låg ovanstående lapp på bänken. Då var det inte så svårt att plocka fram strykbrädan…

 

 

 

 

 

 

Efter en vecka som innehållit diarréer, 40 graders feber, snor, hosta, gnäll, skratt, bus, soffhäng, moppning av golv, lite luft, lite sol, lite ute, mycket inne…och en meny bestående av endast O’boy, så tror jag att det vände lite ikväll.
-Mamma, jag vill ha en macka. Med bara smör!
Jag har väl aldrig brett en macka så fort i mitt liv förut…och heller aldrig med så mycket smör. Å tänk, ungen åt upp halva…!
Sedan vid go´natt-sagan tog hon några bett på mitt äpple.

En O´boy-diet inför Beach 2015 kanske inte är så dumt.  ; ) Det verkar ju som man orkar hålla igång sina vanliga sysslor lika bra ändå…

Älskade lilla ettermyra, vad du är stark! Tänk att något så litet alltid måste drabbas så stort. ; (

I morgon får du busa hos mormor och morfar hela dagen. Det blir ett skönt avbrott för oss alla…Miljöombyten är livsnödvändiga.