Nu så här på fredagskvällen, när barnen sover som vackrast på sina kuddar, mannen somnat som tröttast i gungstolen, huset är tyst och mamman fortfarande uppe i varv efter en spännande arbetsvecka, kommer funderingarna, tankarna, minnena, och historierna väcks åter till liv.
Vilken fantastisk vecka det varit!
Jag har arbetat åt en tjej som haft semester.
Nya adresser, hus, lägenheter, ansikten och historier.
Ett 25-tal toaletter har borstats, oändligt många köksluckor torkats, äkta och andra mattor dammsugits och vädrats, några vändor till affärer för matinköp, flera koppar kaffe med hembakt har njutits, men framför allt; massor med samtal om livet, döden, arbetsplatser, resor, barn, barnbarn och nästan alltid barnbarnsbarn.
Skratt har blandats med tårar i skurhinken. dammråttor har dansat förbi och tagit en svängom på parketten.
Jag har träffat på som mycket klokhet under denna vecka och känner mig rik och nästan lite pånyttfödd.
Vi borde nog alla vara mer tacksamma för att vi får låna en liten tid här på jorden. Vad vi sedan gör av den, ja, det är ju helt upp till oss själva. Helt klart skulle vi visa mer tacksamhet för den tiden och vara schysstare mot varandra.
Och för att citera en av veckans gubbar: Jag skiter i vad barnen gör, bara de är lyckliga och lever ett bra, fantastiskt liv! (jag hade då just berömt honom för att hans barn hade lyckats med så fina jobb; psykolog och forskare…)
Hej livet, i morgon är en ny dag. Jag kommer att göra något stort av den, fast kanske i det lilla!
Lämna ett svar