År: 2016

Vilken platta, Vilken kille! Ja, Conny alltså…! Så många år borta från offentligheten, ja rockstjärnebiten då..
Så säger han hej, bredbent men ändå artigt. Med ena foten i en boots och den andra i en gummistövel.
Fortfarande coolast av alla, och nu dessutom med några nyanser av erfarenhetens grå i vinddraget, alldeles vid tinningarna.
Texterna är makalösa. På svenska denna gång! Vardagen i ultrasanning med stor glimt i ögat. Betraktelser, erfarenheter, reflektioner. Åren har levts, tratten har fyllts på och ut kommer en tunn, fin stråle av livselixir.
Det doftar, Sky High, Janne Schaffer, Svensk November, Stefan Sundström, Funk, Rockn’ roll, sex, kärlek, vänskap och så förstås en del Electric Boys emellanåt.
Killen verkar glad. Ja, tillfreds, lycklig så här mitt i livet.

Kollegan på jobbet, 24 år, frågar vad jag ”poppar”.
-Min historia, svarar jag.
Jag är tillbaks till livet runt 20. Då dagarna bara var en startsträcka till något nytt.

”Ingenting kan stoppa dig, att tänka vad du vill, tanken är fri och du gör ju som du vill”.
Om någon undrar vad jag skall göra i sommar, så vet jag det nu…
Jag skall återigen gå på rockkonsert. Conny Bloom frontar och med sig i bagaget, bredvid all klokhet har han Sveriges tyngsta, coolaste, rockigaste band.
Publiken kommer att vara rätt medelålders. De är fränt.
Men frågar du en 24-åring så skakar de bara frågade på huvudet…

Fick nyss en bild skickad till mig på Jimmy mitt i tävlingens hetta. Det är kval till Grillmästarna 2016. Åtta mästare går vidare. Det är så nervöst att vänta här hemma i ovisshet. Klart du grejar det här, älskade grillkung! Skönt att du har vänner vid din sida som stöttar.  Ses och hörs snart!

Spännande att lyssna till gonattsagan och vända blad när det låter ”pip” lurarna!

Finaste påskpysslet! tack rara dagiset för tid, lust och tålamod…

Pappa.

Helt plötsligt stod det en kiosk i hallen…!
Störstaste storasyster Julia har pysslat.
—och vem har inte drömt om att få jobba i en kiosk…?! Min dröm låg vid stationen på norr. En Pressbyrå som luktade DN och smågodis. Dit fick man gå och köpa en dosa Ettan, kanske ett paket John Silver utan filter och Expressen… Det var 70-tal och barn kunde handla onyttigheter till sina föräldrar…

…och det blev ofta pengar över till 5-öres kolor…*
Tänka sig…I dag när jag kom hem från jobbet låg det två nya vinyler i brevlådan. Vardagslycka!

Kommer hem från jobbet.
Mannen är redan i gång med kvällens grillning.
-I dag blir det några nya experiment, strålar han.
Jag får ganska så snart ett glas vitt i näven och blir visad till ett rörigt köksbord… örter trängs med färska grönsaker, bröd, röror…
-Det här är en starter, flinar mannen och ställer ner ett fat räkor framför oss. Jag har rökt dem på grillen. Fem briketter för låg värme, sedan rökspån från Mackmyra. Till detta; en saffransaioli.

Jag tänder ett stearinljus i röran. Gillar inte att äta vid ett ”kaosbord”… men detta var ju inte själva middagen, som mannen försvarar det hela.

Räkorna är lite ljumma och doftar sagolikt… De smakar dessutom fantastiskt…förstås! Norton kommer förb och pillar en räka.
-God! är beyget. Får jag ta en till?! l
Ella gillar inte skaldjur, men när storebrorsan sätter ribban vill hon inte vara sämre…
-God, säger hon. Jag vill ha en till… får Sophie också?
Vilken succéartad starter!
…och kvällen har just bara  börjat!

Mormor och morfar var över på långfredagen och njöt mannens grillkonster tillsammans med oss- lilla familjen. Kvar i hallen blev mormors kofta. Jag vek i hop den och sedan hamnade koftan en kort stund på sängkanten i sovrummet, en mellanlandning tills vidare installering i hemmet för att inte bli bortglömd… Strax därefter skuttade en yster 4-åring upp och gjorde en räcka konster på samma plats. Sängen var bäddad, överkastet på plats och bjöd in till gymnastik!

– Det luktar mormor här, säger hon genast och ser sig om i rummet.               Koftan var bortplockad men doften hade dröjt sig kvar i rummet. Det luktade kärlek, värme, skratt, trygghet, bus och ja- mormor.                                            Jag sluter mina ögon en stund och känner också doften. Fast i mitt minne sitter den i en ljusröd, mjuk blus med vita stickningar, lite som på en jeansskjorta. Vi sitter i köket och jag är nog också typ fyra. Jag tror hon sjunger och jag borrar in mitt ansikte i hennes varma, mjuka bröst. Solen silar in genom fönstret och det är bara vi i hela världen. Tänk vad våra sinnen är fantastiska

Ett långt, blont hår rinner ut över hela den mjuka kudden. Nu sover den vackra prinsen återigen i sitt rum. Vilken kul helg han haft! Med sig hem från scoutlägret hade han bästisen Theo. De hade tydligen inte fått nog av varandra… Dessutom skulle de båda på bio denna söndagseftermiddag!

-Kunde du sova i natt frågar mamman. Eller var det bara skratt och bus bland alla barn?
-Sovsäcken var för liten, svarar han.
Klantig mamma…! Jag hade tydligen skickat med den enda barnsovsäcken vi har. Den passade honom för flera år sedan…

-Den räckte hit på mig, säger han och måttar i midjan.
Vilken tur att de skulle sova inne!
…Och liggunderlaget var hårt.
De andra barnen hade tydligen haft luftmadrasser OCH riktig kudde!
Mamman hade mest tänkt att pojken skulle orka bära sin packning själv…

Det hade förstås varit kul att få höra lite om själva hajken… men det kanske kommer lite pö om pö…
En flicka på gatan här hemma ropade efter mig när jag gick förbi efter jobbet och sa att det hade varit jättekul på hajken.  Det låter bra!

Kvällen här hemma bjöd på grillat. Grannarna, samt en skejtboardkamrat med rar familj kom över. Jimmy skulle spela in en kort videopresentation som beskrev honom själv och vad han lägger på grillen. Videon skickar han sedan till Grillmästarna. Uttagningen går av stapeln den 14 april på Gärdet i Stockholm. Pirrigt! Grann-Tomas har lovat att följa med och rodda. Kanske han får med sig ett fat av deras nybryggda öl också… Dessutom har han ju en väldigt bra Pick-up…!
Hoppas det finns plats för en stolt fru också!? Fast en bit från grillen…

Dagen rullar på. Tänker förstås på sonen och hans första hajk när jag springer mellan tid och rum på jobbet. Många timmar hemifrån. Tänk om han fryser… barnen är ju ute hela dagen och så kvällen sedan… Och understället i ull som vi packade ner tycker han kliar.

När jag kommer hem hör jag en liten röst från vinden. – Kom, mamma!

Det är Ella som leker där uppe. Finns ju en hel del att riva runt i…

När jag kliver upp för sista trappsteget, möts jag av ett barnrum i mitten av all bråte. Alla barnböcker har flyttat upp från travarna på golvet och in i den fina bokhyllan jag fyndade på loppis för ett halvår sedan. Precis som jag hade tänkt mig. Framför tronar två av mina gamla 60-talsfåtöljer och bara inbjuder till många timmars läsning och vardagsflykt rakt in i bilderböckernas magiska, kloka värld. En bit därifrån står dockskåpet i lagom lekhöjd. Familjen där har fikat och vilar nu middag under sina 70-talsfiltar. Den gamla skolbänken bjuder in till läxläsning, gunghästarna smaskar på havre efter en glad galopp.

Tack bästaste storasyster Julia för att du hängt med liten syster hela dagen. Vad fint du gjort. Precis som jag själv tänkt att det skulle kunna vara tills den dagen då det finns tid och kulor att börja renovera på riktigt där uppe. Men min lediga tid har bara räckt till det här vanliga med tvätt, städ, disk, handling, läxor och tid med barnen… Nu har jag och Ella varit där uppe med varsin dammsugare och gjort lite rent hus i röran. Sedan kom grannflickan Sophie och Ella visade raskt upp henne till nya rummet.

-Ååh, har du fått ett eget rum, hörde jag däruppifrån. Sedan ringde skolklockan in och fröken började med läxförhör. Tänk så kloka 4 åringar är i dag…!

Vid middagen plingade det till i min telefon. Det var några glada bilder från en Hajk som pågår en ganska så liten bit härifrån. Mamma Malin skrev att barnen bäddat med sovsäckar och gosedjur. Nu var det på väg till en lägereld   på Betlehemsberget med en gitarrspelande scoutledare. Under tiden skulle hon göra varm choklad. Vilken härlig avslutning på säkert en mycket klok och spännande dag!

Tänk så bra livet lever när mamman är på jobbet. Tack och kram till er alla! Ni är guld värda.

Sonen och mamman packar inför första hajken med scouterna. Det är mamman som är nervös. Nu är det ju inte så långt borta, den här första gången… faktiskt bara på scoutgården och dess omgivning. Men ändå. Ett helt dygn! Sova borta… i sovsäck. Radvis med barn på golvet. Mysigt förstås. Kanske pirrigt?
-Får i-paden följa med? undrar sonen. Ja, det är ju käraste ägodelen… På utrustningslistan står det däremot ”gosedjur”…
-Nej, ni ska ju umgås och ha en massa aktiviteter.
Men telefon fick barnen ha med sig. Mamman har köpt nytt kontantkort till den med lite surftid också… dessutom finns det ett spel på den… Bara vetskapen om att den är med i väskan kan skapa trygghet hos sonen, tänker mamman.

Kompisen Theo ska med. Och klasskompisen Viggo som han även leker så bra med hemma. Viggos mamma är dessutom scoutledare… Ja, så är det även flera barn från klassen. Det är bra att bo i en liten stad där vi kommer nära varandra  lätt. ”Alla känner alla”, typ.

Men nog kommer det att kännas konstigt med en tom säng här hemma i morgon…
Älskade unge, ha nu riktigt kul på din första hajk!
Tänk att den lite större grannflickan på vår gata drog till Japan med sin scoutgrupp i somras…! Stackars mamman…men snacka om äventyr!

Äntligen tisdagkväll! Mamman drar iväg på en generös yogastund. Norton har  scouterna och Ella piper ner till grannflickan. Pappan står inte helt oväntat vid grillen. Ikväll blir det lamm. Han fick ju ett helt i en svart sopsäck på 50-års- skivan…. Yogastunden blir en oas i vardagen. Ett kraftfullt andetag från det allra innersta. Försöker att gå varje tisdag, lyckas faktiskt nästan alltid!

När jag kommer hem hör jag två små röster från sovrummet. Det är både gnabb och kärlek. Jag viskar med mannen i köket, men ändå hör Ella mig.

-Mamma, mamma ropar hon ivrigt. Mamman smyger in i sovrummet. Där är det mörkt och alldeles stilla. I fönstret, ovanför elementet ligger katten och bara har det. Jag kryper ner bredvid ett liten varm varelse. Den något större har kommit till ro. Trött efter scoutkvällen, förstås.

Strax därefter slingrar sig en rund, mjuk arm runt min hals. Så ligger vi alldeles tysta och låter andningen bli gemensam. Matsked och tesked. Yoga igen, typ. Fast på riktigt!