År: 2015

Har precis lämnar ner den lilla bestämda fröken till våra fantastiska hyresgäster. De skulle åka till stallet. Både mamman och lilla Sophie rider, och i dag skulle Ella med! Det bestämdes sent i går kväll, då vi kalasade till mycket sent i solig trädgård. Vi firade Nortons 8-års dag, lite i efterskott. Mat, prat, grill och chill. Trevligt och gott!   Ella var förstås orolig när hon förstod att mamma inte skulle med. Men jag smög in till mig igen och hoppades att hon skulle glömma bort mig lite en stund. Nu hörde jag nyss hur dörren där nere drogs igen och låstes. Två små kvittrande flickröster bubblade. Det kommer att bli en kul, spännande och lärorik dag. Och vilken tur med vädret! ….igen!!!!

Tack för att du kom förbi och sa hej till slut!   Nu försöker jag njuta av din generositet så mycket det bara går, trots att jobbet i några veckor framöver kräver heltid. Slänger ner bikini och handduk i jobbarväskan och stannar till vid en brygga på vägen hem. Det händer något i kropp och själ när man sänker ner sig i sjön. Det är något befriande i att ta ett dopp. Lite som ett stort, djupt andetag och så den totala lättnaden efteråt. Här och nu. Bara. Så kryper jag upp på bryggan och låter solen bli en generös handduk. Livet sorlar i bakgrunden. Avlägset. Tankarna stannar. Om jag inte får bada i den svenska, makalösa sommaren, så fungerar jag inte. Tack sommar för att du kom förbi en sväng. Åååh, vad jag älskar dej!

.

 

Hemma igen. De sista dagarna av semestern är lätträknade och njuts nu gärna hemma. Tack Ale med fru och barn för att vi fick hänga med er några dagar i Leksand. Och just lek blev det härligt mycket av!  Repris igen va’ !?

Kaptenen på sjörövarskeppet tar oss vidare ut i livet på minst sju hav…

Husvagnsmyskvällen med alla barnen är räddad.

 

Pappas pojk.

Go natt Leksand! Tack för en skön, glad dag med solglimtar i ögonvrån.

Tänk va’ att det kom en massa sol i dag! Dessutom blå himmel och faktiskt ganska varmt. Ja, och så en liten skvätt regn… Vi gick ut direkt efter frukost. Tänkte att det är bäst att ta till vara på detta unika tillfälle.

-Ella!

Hördes en liten röst nere i hallen. Det var grann-Thomas barnbarn Viktor som ville leka.

-Kommer ni ut, frågade hans mamma Erika. Det är fint väder!

Ja, så blev det både bad och fiske i deras pool! Och visst nappade det! Både Flundra, Val och en Clownfisk.

Mamman som älskar att bada blev riktigt avis. Men jag fick snällt sitta bredvid och titta på… Poolen var bara ca 30 cm djupt och hade en diameter med ca metern, så till och med jag kände begränsningen. Det är inte mycket jag går och trånar efter här i livet, men en pool, ja en riktig med generösa mått, är något jag verkligen skulle vilja ha. För ett hus vid havet, det har jag förstått att det inte blir…

Katten njuter i Norton och Ellas gamla barnvagnsinsats.

Den brukar släpas fram emellanåt när grannflickan Sophie och Ella leker bebis. Sist mellanlandade den på byrån i sovrummet några dagar, innan vidare färd mot källaren. Då passade hon på att ta tillbaka den. Hon sover alla de många stunderna en katt gör om dagarna i den. Precis som då, när barnen var bebisar och vi hade den i hallen mellan alla promenader. Så nu kan jag ju inte ta ifrån henne den ytterligare en gång.

Norton hade sin klasskamrat Melker här i dag. Det är en pojk av den hungriga sorten. Han hade ätit lunch strax innan han kom hit, men ett gäng plättar slank med lätthet ner. Ella åt några av bara farten hon med.

-Jag gör samma som Melker, dubbla tårtor med sylt emellan, sa hon stolt!

När Melkers morfar kom och hämtade honom efter 4 timmars lek, sa pojkarna i kör: ååh, inte redan!

Kvällen avslutades med att mamman fick njuta av ett glas Rosé i solig trädgård med Sophies mamma Johanna. De kom hem på kvällen efter några dagar i Skärgården.

Tänk, vilken skön dag det blev här på hemmaplan! Det enda som kanske saknades var ett dopp…

 

Pappan och mamman sitter efter middagen och funderar på vad vi ska hitta på med barnen någon av alla dessa kalla, regniga sommardagar. Kommer fram till att kanske Kolmården inte är så dumt. Med lite tur är det inte så mycket folk när vädret inte är topp.

Grannarna hade varit på äventyrsbadet Gustavsvik i dag. Det hade varit sjukt mycket folk och köer till precis allt. Så det går bort helt! Annars är ju bad det som är favorit här hemma.

Sonen kommer insläntrande i rummet där vi sitter och smider planer. Han har just varit hos bästisen Elin och spelat Minecraft. LYCKLIG, står det nästan pannan…

-Vi ska spela i morgon med med, live! Utbrister han.

-I morgon ska vi åka till Kolmården, svarar vi i kör. Delfinariet, linbanan över alla djuren, nya Bamseland och lite karuseller.

-Ååh, måste jag följa med, svarar den snart 8-årige pojken.

Mannen och jag tittar mycket förvånade på varandra.

Kanske det inte är så viktigt det här med att åka på utflykter och äventyr bort från vardagen. Det är ju i vardagen livet pågår på något sätt. Och herregud, vad är väl några tigrar och gamla trötta lejon mot en heldag med en toppentjej som Elin… Ganska så trist och långtråkig och värdelös…

Det finns en doft som jag inte klarar mig utan. En söt,varm,lite lätt rosig. Som en varm sommardag. Längst in under ett tunt,blont hår bor den.  Så fort jag får möjlighet att vara nära, borrar jag in näsan där.  Ikväll blev det framför en familjefilm. Sedan när vi läst sagan och låg och pratade lite om ditt och datt.

Doften virvlar sig in genom näsan och går rakt in i hjärtat och hjärnan samtidigt. Tiden stannar till och jag känner som Pippi, ”jag vill aldrig bliva stur”.

Strax innan den livfulla ungen äntligen somnar, kryper hon riktigt nära och viskar; kramas nära. Så lägger hon sin mjuka, runda lilla arm på min och drar mig ännu lite närmare. Nu kan litet knytt sova… och ofta mamman också…!

Dagen som gått försvinner ut genom ett gläntande sovrumsfönster. Det enda viktiga i livet blir så starkt och närvarande här i den nya, lätta luften.

Jag har en söt, lite rosig doft i min näsa och en mjuk, rund arm på min. Vad mer kan man begära av livet?!