Det finns en doft som jag inte klarar mig utan. En söt,varm,lite lätt rosig. Som en varm sommardag. Längst in under ett tunt,blont hår bor den. Så fort jag får möjlighet att vara nära, borrar jag in näsan där. Ikväll blev det framför en familjefilm. Sedan när vi läst sagan och låg och pratade lite om ditt och datt.
Doften virvlar sig in genom näsan och går rakt in i hjärtat och hjärnan samtidigt. Tiden stannar till och jag känner som Pippi, ”jag vill aldrig bliva stur”.
Strax innan den livfulla ungen äntligen somnar, kryper hon riktigt nära och viskar; kramas nära. Så lägger hon sin mjuka, runda lilla arm på min och drar mig ännu lite närmare. Nu kan litet knytt sova… och ofta mamman också…!
Dagen som gått försvinner ut genom ett gläntande sovrumsfönster. Det enda viktiga i livet blir så starkt och närvarande här i den nya, lätta luften.
Jag har en söt, lite rosig doft i min näsa och en mjuk, rund arm på min. Vad mer kan man begära av livet?!
Lämna ett svar