År: 2015

En solkatt i dag. Makalöst vacker söndag.

Det doftar morgon.

Kaffe, bacon, nybakt bröd.

Vita dukar, silverbestick.

Vackert porslin slamrar i stora salen.

Nu tänder jag alla ljusen. På borden, i fönster, öppna spisen, salongens små sammetspratgrupper.

Det är något visst med att tända ljus med tändsticka. Lite högtidligt, varsamt, stilla. Det får ta sin tid liksom.

Och så doften! Det luktar närvaro, gemenskap, stillhet en stund. Det luktar kyrkans barntimmar med fröken Rut… Jag var 4 då.

Nu kliver morgonen in till uppdukad fest. Jag smyger vidare med min lilla ask i handen.  Bakom svängande serveringsdörrar väntar min arbetskamrat i restaurangens kök med nygjord havregrynsgröt. Hon och jag, med rårörda lingon. Nu börjar dagen varsamt med rosafärgad lingonmjölk i generösa fat.

God morgon.

 

En scoutpojke. Ikväll täljdes det, eldades och bakades pinnbröd. När pojken kom hem luktade han skog, brasa och äventyr. Och tänk så praktiskt att det är skolfröken Malin som även är scoutledare. Tryggare kan ingen vara…           Tack Malin för fina bilder från scoutstugan! 

Har sagt upp mig.
Känns elakt, läskigt, spännande, kul, dumt, klokt men ändå helt rätt.
Ska kasta mig in i något helt nytt. Det är bra… eller?!
Det bästa är nog att få arbetskamrater. Det har jag saknat länge. Någon att dela ett stort ansvar med och en kopp kaffe!
Jag kommer dessutom att få rast med nylagad mat. Få sitta ner runt ett bord och stänga av en stund. Personalmöten, kanske en fest och så massor med nya sysslor.
Jag har fått ett förkläde. Håret är i svans och skorna svarta. De gamla golvplankorna knarrar skönt och förtroligt under mig när jag på snabba fötter dansar i gångarna. Toalettpappret viks med snygg snibb. Mattornas fransar kammas.
Ut med det gamla, in med det nya. Fönstret är öppet och krispig höstluft strömmar in tillsammans med fågelsång.
Snart står nya gäster på den täta mattan. Jag vrider om nyckeln till 101 och styr stegen vidare i den långa korridoren. Undrar om det verkligen spökar här?!
I morgon ska jag vara ”frukostflinga”. Det blir bra.

 

-Mamma, ställ dig här säger Norton när vi är på väg att lämna skolgården.
-Så här, säger jag och tar ett kliv upp på en stor,kantig sten.
-Nu måste du säga vem du älskar, skrattar han.
-Ja, men det är ju enkelt. Dig förstås, mest av allt i hela världen!

Så visar han mig att det faktiskt är två stenar som hamnat alldeles intill varandra. De bildar tillsammans formen av ett hjärta.

Vilken tur att det finns en kärlekssten på skolgården.
Undrar om han en dag kommer att skutta upp på den och deklarera sin allra finaste, ärliga kärlek rakt ut från hjärtat.

Vänner delar man allt med!

 

I dag behövde vi inte trängas vid Djulö…        Kanske var det sommarens sista dopp. Norton och jag tog cyklarna ner en sväng på eftermiddagen, då himlen återigen spruckit upp ordentligt. Klart det var lite kallt i vattnet, men viljan var god. Det blev ett dopp i alla fall. Sedan satt vi på bryggan och tittade på enormt massa änder och Kanadagäss. De är kungar på beachen nu. Det blev alldeles för lite bad denna sommar… Saknar det redan nu…!

-Det här var en riktig pappa-dag, skrattade Klara från baksätet i bilen.

Först en frulle med älskade dottern Klara som kommit som en varm vind och landat några dagar hos oss på Odins Väg, Katrineholm, Sverige.
Sedan charmig och supertrevlig hoj-utställning i Strängnäs. Som vanligt! Ugglans park badade i krom, bikers, ryggdunkningar, kramar, prisutdelningar och sol.
Sedan tillbaka till Katne för att kolla in Betongcupen vid Lokstallarna. Solen fortsatte att ösa. Vi landade med varsin papperspåse från MC Donalds på den omskrivna läktaren. Vilken tur att den blev av. I dag fullsatt av kompisar, pojk/flickvänner, mammor, pappor och annat löst folk som kommit för att njuta av skateboarding på högsta nivå.
Kvällen avslutades för mannens del med på finalfest. Gamla skateboardkamraterna, anekdoter, flin, kanske en och annan brottningsmatch och säkert ett gäng kalla.  Han tog givetvis Longboarden dit. 50 år kommande februari och brädan fortsätter att rulla.
Go, natt! Vilken skön och alldeles onödig, behövlig dag. Det är dem som är de bästa. Spontana utan krav och måsten. Go with the flow…det är väl ändå det som är att leva!

Den lilla arga vill absolut inte gå och lägga sig… Mamman som älskar att krypa ner mellan svala lakan och gotta in sig i en barnbok. I dag hade jag tre ”nya” med mig hem från kyrkans loppis. Sådana som faktiskt passar både en snart 4-åring och en nyss fyllda 8-åring!! Storebror somnade snällt strax efter att sagan tagit sllut, trots en bråkig lillasyster vid sin sida. Men Ella hade massor kvar ”att ge”…! Mamman tröttnade, blev arg och gick och vek tvätt istället. – Jag lovar att vara snäll, kom och sov med mig, mamma! Snälla!! Ett nytt försök på skrynklig kudde. Så kommer det: -Jag älskar dej, mamma! …och Norton och Pappa och Sophie. Ja, de vet så väl hur man lindar runt litet finger…! Älskade unge, you rock my world !!

Tänk vad bra hon sköter sig när mamman inte är med! Nu hoppas vi på repris i det rara stallet! Hon har redan fått ett par jättefina mocka-jodphurs av Sophie att rida i. Och mamman tänker fortsätta att vara hemma… det går ju så mycket bättre då! Tack fina hyresgästerna för att ni tog med den lilla arga fröken!!