År: 2015

Sitter med Ella vid köksbordet. Stillar oss efter mycket humör med levande ljus, varm choklad/ kaffe och några pussel. Hon har inte ”klickat” med dessa tidigare. Har sett att hon inte sett själva mönstret i pusselbitarnas svängiga värld… Men nu plötsligt så klickar det och hon lägger det från början till slut, helt själv. Tålamod och mognad! Det är så häftigt att jag återigen får hänga med på resan!

Ikväll samlades scouterna i badhuset. Även en mamma fick följa med! Norton simmade de 200 meter som var önskvärt att kunna som scout. Märket kommer han att få på avslutningsfesten. Spännande! Sedan fick de prova på att ta sig upp ur en ” isvak”. Tur att vattnet höll ca 27 grader…
Efter blev det fri lek. Det är så kul att se hur alla barnen leker med varandra och låter alla vara med, fast de egentligen inte riktigt är kompisar ännu. De kommer från olika skolor i kommunen och har inte samma årtal i födelsenumret. De är fortfarande så mycket barn, och har inte ”lärt” sig att kategorisera människor ännu, alla är spännande, alla får vara med. En ny kompis; vad kul!
Jag smet några minuter tidigare och klättrade upp på översta bänken i bastun. Der är så grymt rogivande att basta. Total avslappning och en riktig kick-off.
Avslutade kvällen med ett glas rött med mannen. Norton byggde ihop en finurlig dinosaurie i lego. En Velociraptor som kunde svinga sin svans och tugga med väldig käft.
Tack för en riktigt härlig dag!

I dag när vi kom hem från dagis, knackade    det på fönstret. Det var grannflickan Sophie som såg oss från sitt vardagsrumsfönster.

-Jag vill leka med Sophie, ropade Ella och sprang mot huset.

Sedan blev det tyst på vår våning. Norton slängde sig på sängen med paddan och  jag gick ut i köket och bestämde mig för att fixa mysigt mellis till barnen. Plättar med glass, bär och äppelmos. Kaffe till mamman och långa ljus på köksbordet. Utanför kröp kvällen närmare vårt hus. Men vid köksbordet strålade och skrattade tre vackra solar!

I morse skrällde klockan fast det stod ledig söndag i almanackan. I dag var det Nortons första vandring med scouterna som stod på schemat.
Jag tråcklade mig försiktigt ur Ellas varma famn och gick ut i köket. En god matsäck skulle fixas och packas i ryggsäck och så en nyttig frukost innan.
Havregrynsgröt framför tv:n och varm choklad med stekta-ägg-mackor i ryggan.
Jag hade dessutom varit på sportaffären och köpt det allra varmaste understället i ull till älskade pojken dagen innan. Tänk så smart OCH dyrt!

Några minusgrader ute och faktiskt ett tunt stråk av snö på marken.
Jag droppade Norton vid ett gäng andra ystra barn och ledare i strålande solsken uppe vid logistikcenter. Sedan skulle de vandra en bit på sörmlandsleden och slutligen komma fram till scoutgården och den årliga julmarknaden.
Nu blev det bråttom hem. Jag hade nämligen lovat att baka lussebullar till deras brödförsäljning.

Varje gång jag bakar tänker jag att det är så synd att det går så långt mellan degarna. Det är ju så rejält, rogivande, roligt och framförallt gott! och faktiskt tar det inte så lång tid som man kanske trott innan. När degen jäste stökade jag undan lördagsdisken, käkade frulle med liten myra och var allmänt huslig. En stor generös, gul deg landade strax på köksbordet och strax därefter flera plåtar med glada snurror i plåtstället. Nu stod Julia och Johan i hallen och ville låna verktyg till däckskiftet. Ella blev såklart jätteglad och ville med ut och skruva.
Jag packade varma solar i en papperspåse och gick Nyköpingsvägen bort med allra finaste söndagsvädret rakt i ansiktet. Nu skulle jag snart få höra hur vandringen gått och få njuta av en mysig julmarknad på scouters vis. Det passar ju mig alldeles utmärkt!

Det är tvära kast mellan sol, tårar, storm, ja orkaner och riktiga åskväder.  En liten myra på fyra kan ju allt så bra själv. Och inte bara kan, vill även bestämma vad som skall göras, hur det skall framföras och kanske framförallt när. Med ett bredbent, armarna i kors- uttryck självsäkert och orubbligt styr hon skutan eller ja, jollen över de virvlande vågorna. Tänk att något så litet och rart kan explodera så hårt!

När kvällen sedan kommer och vi ligger i sängen med sagan och nallen säger mamman att i morgon måste vi vara snälla mot varandra. Inget bråk, inte skrika och vara arg.

– Nej då, mamma, jag lovar vara snäll säger hon med de allra blåaste ögonen rakt in i mitt hjärta.

-Kom, mamma, ligg på min arm, säger hon sedan i nästa andetag och tråcklar in sin lilla mjuka, runda arm under min nacke. Så kryper hon ännu närmare, ja så att vi ligger kind mot kind. Jag känner hennes korta, varma andetag i mitt öra och snart snart drar vi vidare ut över ett just nu alldeles stilla hav.

Krattar ihop sommaren. Lägger på hög, samlar, tar in. Vad trevligt vi hade! Och tänk att solen nästan alltid var med på alla trädgårdsfester! Vid min sida stretar en stark arbetsmyra på fyra. Samlar långa pinnar och cyklar lite emellanåt. Nu luktar det återigen grill i vår trädgård. Solen dansar en stilla vals, strax över trädtopparna och himlen färgas Rosé. Det är en söndag i November och jag njuter varenda minut! På återseende!

Pyjamas, paket, pappan och Norton. Ella älskade hela konceptet med födelsedag. Synd att mamman var tvungen att jobba på Knytts 4-årsdag.

Efter kvällsmaten plockar Ella fram ritblock och pennor. Helt plötsligt framträder en bild som faktiskt föreställer något. Tidigare har det varit virr/varr i olika färger. Dock  föreställande i hennes värld… Ikväll ritade hon Norton. Jag tycker att hon fångade hans snälla ögon på pricken!

– Mamma, titta kattguld!
Pojken kommer inrusande i köket med en svart, kantig och lerig klump i en fortfarande ganska så liten hand. Ögonen glittrar ikapp med stenen. Det är allvar nu. På riktigt typ.
En skatt i vår trädgård! En alldeles vanlig dag så här i slutet av oktober.
-Den här ska du och jag dela på, fortsätter han ivrigt!
Åååh, tänk att det var mamman som han direkt tänkte på när skatten skulle delas…!

Vi har höstlov allihopa här hemma nu. Det fanns en tanke i somras, då när dagarna aldrig riktigt ville blomma ut fullt, om att kanske kanske komma iväg till farföräldrarnas hus i spanien just denna vecka.
Men det fick stanna vid just en tanke, tänkt av så många fler sol och badtörstande svenskar. För resorna blev onödigt dyra, lönen inte något särskilt överraskande och hålen att fylla igen ganska konstant många här hemma på gårdsplanen.
Så vi tar en dag i sänder och låter vädret bestämma vart vardagsäventyren tar oss.
I dag blev det sol och en sväng till sjukhuslekparken med Theo, Leia och mamma Malin. Ja, hon som även är Nortons fina fröken.
Och tänk så härligt och skönt med lekkamrater med till alla! Mammorna kunde mest spatsera omkring i den rödguldiga, prasslande hösten med varsin kaffekopp i näven och bara ta in allt det vackra vi är i just nu.

Kvällen avslutades vid vårt köksbord med Rotmos, köttkorv och en kall öl ihop med de två flickorna i lägenheten under. Pappan deras jobbade kväll…
På köksbänken glittrade en sten av guld. Tänk va’, en riktig skatt i vårt kök!
…och några mindre men ändå så mycket större, fnittriga på rad i kökssoffan.

-Ta med nallen nu, så läser vi gonattsaga, säger jag. Han är så skön att krama.
-Jag behöver inte honom, mamma. Jag har ju dig! Du är den allra, allra finaste. Jag älskar dig så mycket!
Liten Ella. 3 år och så klok. Mammahjärtat drunknar.
Så kryper hon nära och stryker över mitt hår.
Just här pausar jag gärna en stund. Mitt i allt det kloka, i alla känslor och hoppas, ber och önskar att jag aldrig någonsin kommer att glömma dessa minuter.

I bakgrunden hör jag en tokskrattande son och pappan. De ”läser” gonattsagan genom att kolla knäppa klipp på Youtube. Nästan alltid med knasiga katter och jag vet faktiskt inte vem som skrattar mest.
Go natt världen, i kväll sover vi gott och mycket lyckligt!