Det doftar morgon.
Kaffe, bacon, nybakt bröd.
Vita dukar, silverbestick.
Vackert porslin slamrar i stora salen.
Nu tänder jag alla ljusen. På borden, i fönster, öppna spisen, salongens små sammetspratgrupper.
Det är något visst med att tända ljus med tändsticka. Lite högtidligt, varsamt, stilla. Det får ta sin tid liksom.
Och så doften! Det luktar närvaro, gemenskap, stillhet en stund. Det luktar kyrkans barntimmar med fröken Rut… Jag var 4 då.
Nu kliver morgonen in till uppdukad fest. Jag smyger vidare med min lilla ask i handen. Bakom svängande serveringsdörrar väntar min arbetskamrat i restaurangens kök med nygjord havregrynsgröt. Hon och jag, med rårörda lingon. Nu börjar dagen varsamt med rosafärgad lingonmjölk i generösa fat.
God morgon.
Lämna ett svar