Fästingspruta i dag! 
Tårar och skräck. Klart det är läskigt med sprutor…
Men Norton var tuff och satte sig i stolen inne hos sjuksystern utan protest.
Pappan fegade ur och hade plötsligt mycket att göra på jobbet, trots att klockan passerat fyra…
Mamman tog också vaccinet, men fick dock nöja sig med ett vanligt hudfärgat plåster. Hade lätt velat haft ett ”Fästingplåster som Norton.
Ella får vänta några veckor, då hon nyss tagit ett annat vaccin i skolan. De kan tydligen ”krocka” med varandra på något sätt.
Tänk att vi inte gjort detta tidigare. TBE är min värsta skräck. Vet ju hur det slår ut kroppen och hjärnan totalt efter Nortons hjärninflamation han hade som 7-åring. Den hade samma symptom.
Tack för i dag, ses om 4 veckor för påfyllning!
Passerar denna glada soffa på väg till jobbet om dagarna och blir lika glad varje gång.
Tänk om alla parksoffor i vår stad kunde få nya kläder!

Jobbkaffet smakar extra gott denna magiska maj-månad. Gräset växer och blommar helt galet vackert.

Sitter kvar här och unnar mig en påtår…

 

Från och med alldeles nyss började ”mitt nya liv”.
Tänk va’ en måndag… ; ) Men det kom till mig så direkt och med en sådan intensitet. Jag kunde inte värja mig.

En titel kunde vara; livsnjutare.
Eller som mamma kallar mig: ett stundens barn. Här och nu liksom.
Inte senare, när disken är avklarad, tvätten hängd och den förra hopvikt och utplacerad i familjemedlemmarnas lådor/skåp/högar…

En ledig dag från avlönat jobb behöver inte alltid börja med prestation och duktighet.
Lust-vällust-njutning-för att jag känner för det- längtan. Sådant bör vara i topp på ledighetens lista.

I dag till frukosten hemma i ensamhetens lov, dricker jag det dyraste kaffet som stod på butikens hylla. För att det är det godaste.
Känslan av njutning smög sig tydligen på mig redan i går vid handlingen…

Och den där högen flärdfulla magasin och oöppnade böcker ska inte bli dammigare nu.
Kanske att jag korkar upp ett krispigt vitt i flaska! till dessa ; )

Hej livet, här kommer jag.
Det var länge sedan jag var ung och oansvarig.
Klokhet kommer tydligen inte med åldern!
I dag tänker jag förlusta mig.

Kaffe smakar förresten gudomligt här i solen på långhårig gräsmatta.
En stor bit Brie väntar bredvid det stekta ägget. Solen värmer, fåglarna sjunger vällustens sång. Jag hör det alldeles tydligt, för jag tar mig tid att lyssna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Längst upp på vinden. I rummet som skäms och längtar efter liv och lust har just i dag en blomma slagit ut.

Jag ställde ett par lite skraltiga krukväxter där i vintras, eftersom katterna inte kunde sluta tugga på dem.
Emellanåt har de fått en skvätt vatten.
Att slänga levande växter gör man bara inte. Det är något jag har med mig från min mor.
Hon som älskar att att ta hand om sorgliga spröt och har ett hem som prunkar av liv, lust och glädje i färgen grönt!
Det där med gröna fingrar kan tydligen gå i arv…

 

En Tusensköna med en bukett blått från trädgården.

Oj, så många buketter jag får.
På senaste tiden har det varit Vårlök, Vintergäck, Skilla, en och annan Snödroppe, och så förstås de oemotståndliga Maskrosorna. Dem är nog min favorit!
Vilda, vackra, stolta. Med starka, långa stjälkar som växer upp precis var de behagar.

 

 

 

 

 

 

Ikväll har mannen och jag varit på releasefest för fotoboken Rockholm.
Tänk att jag fick vara med och skriva i den. Det är stort i det lilla…
Coolt att se sitt namn tryckt i boken. 

Grym kväll med mycket bra musik från scenen.
Musik som gjordes då, ja för si sådär 35 år sedan… av unga tonåringar! Imponerande!
Några inlånade musiker från realtid.
Bäst rockade Slammers med sin rock’n roll/surf.
Knasigast var Suggesion.
Punkigast ett Clash-coverband!

Med mig hem har jag en maffig fotobok signerad av Lasse himself.
”Tack Jessica, den här boken kom till med hjälp av dig”
Stolt go’nattkram.
Nu sover jag garanterat gott.
Dock saknar jag redan mina barn, som jag egentligen nyss lämnat av hos bästa mormor/morfar. De kan faktiskt inte ha det bättre…

Kärlek!

 

 

Ella fick så äntligen åka ut till bästisen på landet. Ja, det kan ju kännas som en evighet hos litet barn, medan man själv undrar varför tiden så ofta flåsar i nacken.
När det börjar närma sig hämt-tid, plonkar det till i luren.
”Nu har flickorna städat hela rummet och bäddat för natten”, skriver pappan. Så det blir sova-över här. Ok?
Klart det är.
Tänk att ha en bästis i ett vitt hus på landet, alldeles bredvid en sjö.
Ingen trafik, inte något alls av stadens larm och puls.
Med kor och hästar som närmsta granne.
…och utan besserwisser storebror…

På gatan inne i staden blir kvällen lugn.
Tre till middag, framför Tv:n. Final i Mästerkocken med gott på faten.
Men så tomt i sängen, och ingen go’nattsaga.
Ingen mjuk liten arm runt min hals.

Sov så gott, min älskade unge.
Tiden rusar,
strax ses vi ju snart igen.

 

 

 

Om jag äger tiden en liten extra stund, så tvekar jag aldrig att ta den långa vägen till jobbet. Särskilt de dagar då solen stretar sig fram mellan molnen.
Här är en lördagsmorgon då en konferens önskade kaffe och mackor till klockan 09.00.

Hoppas det smakade! Jag bredde smörgåsarna med nypåfylld energi och ost.

 

 

Det märks att myran är en skoltjej på riktigt nu.
Det ljudas, stavas och läses för jämnan. På badkaret skvallras det om vem som för dagen tvagat sig…och vem som är en lortgris.

 

Vilken härlig dag det blev!
Den började lite grå i tonen, ja nästan lite tjurig.

Jag hade dock bestämt mig för att ta en löprunda. Skulle köra sena passet på jobbet.
Slirade iväg på gatan. Isfläckar och vattenpölar pockade på min uppmärksamhet. Det fick bli ett lugnare tempo.
Jag blev varm fort. Mössan åkte av. Så kom solen fram mellan molnen. Då åkte vantarna. Sedan mer moln… på med mössa.
Barmark på cykelbanan. Solen tillbaka. Öppnade jackan lite i halsen och lät sval luft svalka.
Fick ihop 8 km till tonerna av fågelkvitter. Dem skvallrade att våren faktiskt är på väg.

Eftermiddagskaffet på jobbet intogs med takdropp. Tänk så lycklig och upprymd man blir av solen!

Tack!

 

…och så bilhelvetet!  Som om man inte redan hade annat att ta tag i. Som typ stoppet i avloppet. Det som ramade in hela helgen som nu passerat i en bajsbrun kulör. Hela källargolvet låg spegelblankt.
Inte direkt någon doft av nygräddade bullar…
Ja, bilen ja.
Den som startar ibland, eller ja oftast. Men precis där utanför ICA , med veckohandlingen instuvad ihop med något barn där bak, då bara ”ju ju ju” när nyckeln vrids om. Läge!

Ringde bilverkstaden och i dag passade det att komma med aset.
Mannen kom förbi en snabbis på frukostrasten för att kicka igång den med startkablar. Men VAR sitter batteriet på jobbarbilen? Inte under motorhuven i alla fall. Vi kröp under, öppnade alla tänkbara gångjärnsförsedda luckor på bilen, men NEJ.
Så nu stod skiten kvar på tomten och glodde, fulare än någonsin.
Att det alltid…

Ringde efter en stunds fundering till gammal jobbarkompis. En klippa. En kloking. En genomsnäll själ. En räddare i nöden.
Och visst! Han skulle ju ändå ut och åka, ja och nästan förbi faktiskt.
3 minuter senare stod han utanför huset.
5 minuter senare stod min bil på tomgång.
Vad säger man, änglar visst finns dem!
Ibland iklädda svarta arbetskläder och för dagen ett tillhörande vackert leende.

Nu står bilen och skäms utanför bilverkstaden. Antagligen blir det asdyrt. Säkert tar det tid…
Men min tro på mänskligheten och att snällhet alltid vinner i längden gör att allt annat är struntsaker.
…även ett stopp i husets avlopp…
Och faktiskt kom det två änglar och fixade detta med i söndags. Men de frågade efter en faktureringsadress…

 

 

 

Kryper ner i sängen. På min kudde vilar redan en vacker varelse. Jag lägger mig nära och känner en sammetslen, varm fot mot mitt ben. Det kommer att bli ett krig om täcket, då den lilla inte vill ha medan mamman vlll. Den mjuka foten kommer att sparka och minst en arm fäktas. I morgon är det lördag. Ingen klocka som skäller i gryningen. Lintotten kommet att vakna och fundera högt vad som skulle smaka till frukost… bara en anledning att få upp en mamma ur sänghalmen. För någon frukostätare ör hon inte…

Tänk så trist och enahanda livet vore utan dessa väldiga, vackra, viktiga varelser!