Tar ett kvällsdopp, sonen och jag. Skjutsar honom på pakethållaren ner till Duveholmsbadet. Där kan han hoppa från bryggan. Hela! Det är pålitligt, inte djupt någonstans.
Ensamma. Bara en andfamilj som undrar om vi kanske har något gott med oss.
Sonen klär av sig i farten.
-Måtte ja ha badbyckjoj, mamma?
Tror inte änderna bryr sig om ändorna…
Jag sätter mig på en sten vid vattenkanten och tittar på lyckan.
Känner mig vuxentråkig. River raskt av mig kläderna jag också. Fast hoppar i bikinin innan sjön.
Så blev det lite bus och bad även denna dag. Härligt!
Fler ansluter sig till det vi så hett längtar efter under året.
Plötsligt någon som känner oss:
-Hej, hur är läget? Vill ni också ha grillad korv?
En familj som är kompisar med våra kompisar kisar mot oss i kvällssolen.
En grabb i grabbens ålder. Mamman yngre och så även pappan. Det visar sig att hon är kompis med min barndomsvän. Hon som jag hängt med sedan 1975.
Vi bestämmer att tillsammans åka ut till det faluröda, rara torpet och hälsa på nå’n dag.
Med solen i blöta nackar cyklar vi hem i julikvällen.
Mannen bjuder på kaffe med lyxköpefikabröd och visar stolt det framskridande köksprojektet. Det blir förstås kalas.
Ser framför mig hur vackra alla gamla plåtburkar jag sparat på mig sedan tonåren kommer att te sig där inne på hyllorna.
Hur jag gläntar på skafferidörren medan kaffebryggaren puttrar sitt crescendo i det vita köket och jag generöst plockar fram hembakt ur dessa till fina fikavänner vid köksbordet.
På fällen, på de nyslipade, linoljade golven rör sig en mycket liten, envis prinsessa. En nyponros i husets varma hjärta.
Påtår?
Ja, tack gärna!
Lämna ett svar