Sov sött

Ammar liten Ella-tjej i sovrummet. Sen kväll, men fortfarande ljus. Sonen saknar mamman. Vad gör hon, var är hon? Kommer så tassande och kryper nära.
-Sschh, viskar jag och pekar på litet knytt. Ella sover nästan. Vi ler i samförstånd. Han är stor, klok och förstår så bra, men samtidigt så liten. Vill vara nära, vill vara med. Svårt att dela med sig av mamman. Trots stor kärlek till mycket liten syster.
Ella vill inte sova. Jag bumpar henne i rumpan, smeker liten mage, håller ivrig hand.
Sonen ligger stilla.
-Ja vij vaja bjevid dej, mamma.
Stryker hans panna med andra handen. Hans ögon blir tyngre. Somnar in medan Ella gnyr.
Han vet hur hon låter när hon är trött. Det berättade han för de vuxna som var på mammans födelsedagskalas nyligen.
-Hon vij sova, sa han, när allt tröstande inte funkade. Så rätt han hade.
Nu sover liten prins och prinsessa i lite för liten dubbelsäng. Nära, trygga, varma, med gemensamma andetag.
Snart ansluter sig honan och hanen till flocken. Det blir trångt. Ett kraftpaket i mörka natten.
Sov sött, vi finns här, alldeles nära. Ses på andra sidan drömmarna.
Kärlek.