Strax före att julen 2010 skulle tåga in i våra hem, med röda sidenband, för mycket mat och en hel del tingeltangel, så brakade den kombinerade kylen och frysen samman.
Mannen gav sig ner på byn för att hitta någon ersättning med rätt mått. Men gick bet.
Det blev då till att handla i någon nätbutik, och liksom i blindo.
Ett schabrak landade i snön och fyllde sedan större delen av hallen i vår rätt lilla lya.
Mannen åkte dessutom på ryggskott av kraftpaketet.
Nu hade vi typ en Merca i hallen och en uttjänt Volvo i köket.
För det var inte bara att slita ut kökspaketet, för bakom fanns en ofärdig vägg…
Tiden rusar, och vi fortsatte att sätta upp viktig papper med magneter på kylskåpsdörren i köket.
Men i går, när vi hade kompisar från Stockholm på besök hände det som så, att när mjölken till kaffet skulle fram öppnades den gamla kylen av häpen mamma.
Tomt i kylen? Ja, rätt så…
Då klack det antagligen till i mannen. För när jag och sonen kom hem från premiärcykelturen, möttes vi av en sunkig kyl och frys på tomten, samt ett överskåp.
Inne i köket bland överskåpsattiraljerna på golvet, stod den semesteraktuelle mannen med tumstock i näven och sifferveck i pannan.
-Ett skafferi, här i hörnet, sa han och måttade med tumstocken. Med en gömd dörr… precis som i gamla torp.
Det luktade projekt i hela köket. Nytt virke stod i ett hörn och bara väntade på att bli tataget i.
-När jag ändå håller på så tänkte jag slipa golvet. Snart börjar väl lilla fröken att krypa på de ruffa, stickiga och välnötta plankorna. Jag tänkte att vi kör med linolja och lite vit färg, precis som på verandan, sa mannen sippandes på en semesterfolkis.
-Tack älskade man!
Klart att en liten och alldeles ny prinsessa behöver sammetslena golv att öva på. Mjuka händer och fötter, runda ivriga knän som vill och tar spjärn.
Ja, snart är det dags.
Såg här om dan att när Ella låg på mage så försökte hon få upp och med sig benen. Men det är svårt på fällen. Klart det blir bättre på oljade, snälla golv!
Lämna ett svar