Ja, fast jag varit flitig och ammat, Sparvel tuttat på länge och bra, samt tillägg i sonden, stod vågen på 1788- bara 12 g. mer än i går. Så doktorn är inte helt nöjd…
Vi sondar nu på lite mer, och hoppas på bättre siffror framöver. Ja, man ska ju aldrig ropa hej…
Tiden är mer närvarande nu. Timmarna i rum nr 10 snurrar såsigt runt och retas.
Vi ammar, käkar, sondar, sover. Dag som natt.
Mobilen skramlar till. Andra gången denna natt. Dags för käk! Trött mamma och trött Ella sitter uppkrupna i sängen och trälar. Tutte och barn i ena handen, sond och mediciner i andra.
Bakom draperiet i rummet skramlar en annan mobil till. Ännu en trött mamma ska kämpa med tutte mot tröttheten. Först en vikt på lilla punk-killen, sedan amning, sedan nytt besök på vågen. Hur mycket fick han i sig denna gång?
Mönstret upprepar sig. Denna gång var det vi som fick dela rum nr 10.
Funderar över hur alla mammor haft det som kollektivat här tidigare. Hur tankarna snurrat timmarna igenom.
Och alla som kommer efter oss…
Nej, nu skall jag få lite barnvakt. Solen skiner och jag längtar så klart ut.
Kram från mamman
Såsiga timmar
Skrivet av
Kommentarer
Ett svar till ”Såsiga timmar”
-
Minns min och Theos rumskompis med glädje! Först två veckor själva i rummet, sen en annan mamma som flyttade in. Först enbart på dagtid, då stora sonen också behövde henne hemma, vår sista vecka hängde vi på rummet tillsammans. Vi pratade om alla upplevelser vi fått uppleva alldeles för tidigt i graviditeten, det blev en slags terapivecka. På sätt och vis sorgligt att säga hej då, men vi har träffats många gånger under de fem åren som nu gått!
Kram till er i ”vårt” gamla rum 🙂
Lämna ett svar