I morse plockade en sjuksyster bort Ellas övervakningsmanick. Den har stått på sängbordet och larmat och låtit sedan vi hamnade i denna lya. Puls och andetag har dansat med blå siffror och yvig svans på skärmen. Sedan en tid tillbaka har tangon gått över till wienervals och siffran 100 har stolt lyst i rummet. Full pott på andetagen!
Klart jag har varit extra nojig i dag. Lyssnat, satt en hand framför näsan för att känna Sparvels utandning. Varit nära. Precis som alla föräldrar.
Men detta var ett steg till framåt, hemåt!
Dagen har också spontant bjudit på ett besök av den sjuksköterska som arbetar med tidig hemgång. Hon undrade om vi var sugna och kände oss redo. Vi ville förstås skrika, JA, kan vi dra nu?!, men fick tygla oss.
Det är doktorn som har det sista ordet, efter samtal och intagande av information från alla änglarna här.
Hörde ryktesvägar att 2 kg. var en sorts gräns, men Ella är ju en liten tjej, trots sina veckor, så sjuksystern sa att siffrorna kanske inte var avgörande denna gång.
Vi sover på saken, så får vi se vad morgondagen bjuder.
Hoppas förstås på fina siffror från dagens nakenvikt till att börja med.
Ett annat spontant besök var att mannen, helt plötsligt stod i dörren till rum nr. 10. Vacker, och lycklig i ett leende.
Det märkliga var att jag kände på mig redan i morse att han skulle dyka upp, utan förvarning. Det är ofta så när det gäller oss. Vi fungerar lite som tvillingsjälar, med insidorna utanpå.
Han hade förstås med sig middagen, spaghetti med köttfärssås. Sonens favorit, ja, det enda han egentligen riktigt gillar.
Fast i dag, när minsta storasyster fixade med middagen, åt han med god aptit upp hennes hemlagade hamburgare. Det är ett riktigt gott! betyg. Hon är lika bra i köket som sin far, men när det gäller sång, så slår hon honom med hästlängder. Vart skall det sluta? Idol och Masterchef- släng er i studioväggen, this is the real shit!
Nu sover Ella-tjejen i sin säng, nyammad, nöjd och näpen. Jag skall strax släcka lampa och dator.
Vi har fått rumskompisar. En liten punk-kille med svart, taggig kalufs sover i andra änden av rummet. Han är lite större än Ella, men fortfarande liten i en ny värld.
Mamman och pappan är coola och skittrevliga! Det hade blivit tufft annars att kollektiva så här i känsligt, nervigt läge.
Välkomna lilla nya familj!
.
Lämna ett svar