Det for en pirrig, glad, sprittande och varm ilning genom kroppen när jag åkte förbi min gamla högstadieskola i dag. Med ett stort flin i hela ansiktet gick en ”riktig punkare” gatan fram med stora Martens-kliv. Nu stundade helgen, det var nog därför han sken som en sol i det annars oktobertruliga. Finklädd som till fest i Klorin-blekta flammiga jeans, svart skinnpaj översållad med nitar och bandnamn och en hög tuppkam på huvudet i både svart och vitt!
Katrineholm är ju den lilla staden, och i dag, 2014 är just punkare inte så vanliga.
Tänk om jag hade varit lite mer våghalsig som tonåring, då kanske jag också gått Vasavägen fram i svart tuppkam och nylonstrumpbyxor med mer hål än nylon i. Jag minns att jag tyckte att de svartrockiga punkartjejerna var så grymt fräna. Ja, nästan lite farliga.
Hoppas vi ses igen, trevlig helg!
Klorinblekta drömmar
Skrivet av
Lämna ett svar