Helgen sparkade igång med oskrivna blad i almanackan. Det är lyx, trots att vi ibland saknar de fullklottrade… så knasiga vi är, livet i ett nötskal, typ!
På lördagen kom min barndomsallrabästvän Åsa och hälsade på med barnen Alfred och Ellie. Det är ju tur att Stockholmsmänskorna har sitt torp i Vingåkersskogarna, annars skulle vi nästan aldrig ses.
Lilla Ellie på ett halvår var nu uppe i 8 kg, då förstår man att vår Ella på 9kg och 2 1/2 år är liten som en myra, en envis och stark sådan!
Vi försökte fika och prata i köket mellan blöjbyten, gråt, välling och vilda glad barn. Det gick, men jag minns inte riktigt vad vi pratade om… Men trevligt och kärleksfullt som alltid var det. Tänk att vi har hängt ihop i snart 40 år!
Dagen avslutades på älskliga, vackra verandan. Mannen hade gjort middag för både gom och öga (som vanligt!) Laxplanka och vin på flaska! Kul och konstigt att äta på en träplanka, och faktiskt gott tyckte barnen.
-Såsen var verkligen god pappa, kom det spontant från den minsta munnen. Det är för härligt…
Söndagen startade med en skitstor och illaluktande disk. Men när den var avklarad så begav sig en liten och en stor tufsig prinsessa till stadens bibliotek. Där vankades det dansföreställning för barn med tillhörande ”Workshop”.
-Mamma, nu vill jag gå in, sa myran otåligt.
Dubbeldörren till Hörsalen blängde på oss med bestämd tilltäppt min. Men när väntan var nästan sprickfärdigt olidlig, så öppnades dörren och ut fladdrade en helvit fjäril med färglada vingar. Hon frågade om vi ville följa med och om vi kunde röra på våra vingar. Vi övade tillsammans en stund, sedan svepte flera stora och små fjärilar in till ett fantastiskt äventyr. Ella satt alldeles stilla under hela den fina föreställningen. Modern dans med humor, sorg, spänning och bus.
Efteråt flög vi hemåt och ”genade” över bibliotekets lekpark.
”Sväng in ” vid Talltullsrondellen stod för söndagslunchen, och sedan somnade den vackraste fjärilen av alla i sin hjulförsedda puppa. Fjärilsmamman var upprymd och glad efter den vackra dansföreställningen och svepte stolt gatorna fram med sin dyrbara skatt.
Kvällen närmade sig och det var dags för sonen att gå på ”gympan”. Det blir en trevlig stund även för mamman, då det blir helt ostört prat med andra gympamammor vid sidan om. (Ibland någon pappa…)
Pojkarna i Nortons grupp är ända upp i elva års-åldern och har tränat flera år, men det verkar inte störa honom. Han kör sitt race och är fullt koncentrerad på det. Det är så härligt att se.
När vi kom hem doftade det som vanligt gott från grytorna i köket.
Åsa hade dagen innan haft med sig kantareller från Vingåkersskogarna, nu hade dessa fått sällskap av andra godsaker i det lilla köket på Odins väg 11.
Söndagen är nu inne på sista varvet och jag kurar skymning med den allra sista vinskvätten vid köksbordet. Barnen leker med varandra, det funkar emellanåt, trots de nästan 5 åren.
Tack för en skön, varm och storstilad helg på hemmaplan. Här är gudagott att vara!
Lämna ett svar