År: 2017

Fick ett sms på telefonen av mannen i dag. Blev så lycklig, stolt och glad ! Nu kommer jag att jobba på lätta fötter  resten av dagen!  Så här såg det ut:                                        Älskar att vakna i samma säng med dig❤️du är min stora kärlek ! Älskar dig till månen o tebaks oändligt

Fredagsbuketten från finaste flickan.

Ekollon i väntrummet hos tandläkaren.
Rotpoesi…

Avverkningskonst på väg till jobbet.

På väg hen från jobbet möttes jag av denna idyll.
Ett alldeles naket och naturligt skönt inlägg i den lokala debatten-att komma ut…

Någon gång i livet äter man sin första sockervadd…
Den internationella matmarknaden på stan gav sött åt sött.

Pappan åt en torr burgare från något märkligt Australien-djur, mamman slevade i sig en Gulasch från Ungern och di barna föredrog Englands matlagningskonst (?) i form av Fish ´n´Chips…
Återigen konstaterades att den godaste maten nog i alla fall görs ute eller inne på Odins Väg 11… i alla fall när det är mannen i huset som kockar.

Söndagen summerar vi som så, att husets 5-åring från och med nu cyklar alldeles själv.
Mannen drog ett par hett efterlängtade repor längs gatan på precis hopskruvad Sportster. Knappt att den tillfälliga lacken torkat…
Så nu väntar övriga i familjen på att bakskärmen blir ditsatt med en sockerbit på, för söta små rumpor…

 

 

 

 

Nu har mannen hittat tillbaka till brandstationen.
Ett nytt inträdesprov avverkades förra veckan, och i dag startade utbildningen.
Skolbänk blandad med sträckbänk och kanske styrkebänk…
Men än kan gubben…! Envis som få med en vilja av stål.
Tänk att jag är gift med en brandman.
…Av bästa kärligaste sort!

Dessutom skämmer han bort mig emellanåt… ja,och inte bara med middagar!
Tur att jag är en sån jävel på att diska…

 

 

Så kom den då, den där så innerligt längtade dagen. Som vi fått vänta!
Vinterkläderna har åkt på och av med någon dags mellanlandning i lite vårligt. Martens-kängor med raggisar eller Converse utan strumpor.
I dag blev det kortbyxor och linne!!
Ledig dag i skräpig, brunfnasig trädgård.
Kaffe i termos, lördagens DN.
Sekatör, torra grenar från sommaren som passerat.
Blomjord och krukor med större omfång.
En sväng till affären med sonen på Longboarden.
Tänk vad sol och värme kan göra med en trött själ.
Hej och välkommen! Jag tror faktiskt att jag älskar dig!

…och Ella ger nu fart på gungan alldeles själv!

 

 

Ute snöar det åter. Luften är fortfarande kall och de två solstolar jag släpade fram för några veckor sedan, ja då solen värmde en trött själ en kort stund, står blöta och blänger på förbipasserande som hukar i snålblåsten.
Inne lyser dock solen. I köket poserar en Rapunzel.
-Ta en bild, mamma. Vi skickar den till Freja!
Ella fick ett gäng prinsessklänningar av fina Freja för några år sedan. Glittriga, slinkiga saker i tyll, spets, brodyr och glitter. Magiska tygstycken att bli förtrollad av. Ett stort kliv in i sagans värld på tå och med minst två piruetter.

Efter en stund kliar dock de frasiga tygstyckena.
-Mamma, titta. Nakenfis!
Då passar det ju alldeles utmärkt med ett bad.

Så nu fortsätter leken vidare i det lilla sittbadkaret som passade in i en vrå i husets gamla badrum, eller ja badutrymme…
Det är Ella och badsvamparna i form av olika djur som leker i nästan en oändlighet.
Då sätter sig mamman, som är så lycklig med en solstråle i huset, och skriver några rader på bloggen.
I morgon är det måndag. Nya tag på jobb, fritids, förskola och skola.
Fick en kallelse från Ellas förskola i mailen. Den skvallrade om inskolning till 6-års-förskoleklass på Nortons skola. Jisses! Liten myra…
Men va’ kul och spännande det blir!
Älskar dig, till månen och tillbaka 1001 gånger, som Storebror Norton sa för några år sedan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänk va* att liten Ella var stalltjej för en dag…!
Hon, som till alldeles nyss varit livrädd för hästar… OCH för hundar.
Denna påskdag skötte hon ”sin” ponny på ridskolan som om hon inte gjort annat.
Tusen tack finaste Molly för att du så omtänksamt ordnade så att Ella fick den minsta hästen, ja med allt fix inför hela denna stora dag för liten myra.
Repris tack! Ella pratar nämligen väldigt intensivt om ”Ridskola på riktigt”…

 

 

 

Avslut, bokslut, tack och hej då…

Att säga hej då till något invant, tryggt, säkert, rörigt, jobbigt och tungt känns skönt,  befriande, skrämmande men någonstans ändå rätt.
När något nytt väntar runt hörnet. Ganska så oskrivna blad med okänt antal sidor.

Byter jobb.
Egentligen ju bara ett jobb. Några timmar av dygnet. en tid i livet, men ändå en nödvändighet. Ekorrhjulet kostar pengar. Enklaste vägen för att få det att snurra hyfsat jämnt är med ett jobb. Pengar in på kontot, en stund…

Det jag kommer att sakna grymt mycket är alla promenader till jobbet i gryningen.
Bara naturen och jag. Väder i olika kostym, alltid i spännande skärning och nytt snitt.

Bilden ovanför tog jag på påskaftons morgon, på väg till näst sista jobbardagen. ”Min” frulle, 45 gäster som just nu fortfarande låg och sov i sköna sängar på herrgården, men om en stund skulle inta matsalen med stora, hungriga kliv…
Tänk att världen alldeles utanför kan vara så galet vacker och stilla!
Till höger om bilden, på en sten i vattnet satt ett fågelpar. De blev på något sätt en påminnelse om vad som är viktigt i livet.

Tack!

 

 

 

 

 

 

 

Sen middag med hyresgästerna på älskade verandan. Grillat förstås! En arbetsvecka/dagis/skola är till ända. Vi är väl alla lite trötta, eller ja, mer loja. Fredagslunken. Njuta av stunden. Inga måsten.

Ella kryper upp i mammans knä. Partyfin i ljusrosa tyllklänning, gråa strumpbyxor och ett par ärvda klackskor som egentligen är några nummer för stora…
-Jag vill ju vara fin när du kommer hem från jobbet, mamma!
Ååh, älskade, finurliga unge!
Söt som socker, god som choklad och med ett hjärta av sommarsoliga smultron.

Vi gungar i den gamla knarriga gungstolen. Myser som när du var pytten.
Och tänk, nu sover liten, stor Ella i mammans famn. Och vad smakar egentligen godare?!

 

-Nu pratar vi inte mer om det, för då kan jag drömma mardrömmar hela natten…
Tänk så klok hon är, liten men ändå stor myra.

Vi har precis släckt lampan efter go’nattsagan.
Liten frågar mamman om hon vet varför Nalle Brun heter just Nalle Brun.
-Ja, det är väl för att han är just brun. Björnarna som bor i skogen är bruna, medan isbjörnarna som lever där det är snö och kallt är vita.
Men vi har inga björnar just här i vår skog. Här bor bara snälla djur.
-Vargar, frågar Ella.
Nej, inte här. Men dem är nog mest rädda för oss människor.
-Rävar?
-Rävar är snälla…och så söta! Eller hur?!
Ella ryser till och fäller just den inledande repliken. Så borrar hon in sig djupt i den väldiga Nalle Brun. Efter 30 sekunder hör jag hur hon snarkar.
Go natt, kloka, märkvärdiga unge. Åååh, vad jag älskar dig!

 

 

Frukosten är just avslutad på jobbet. Står i köket och viker pålägg till morgondagens gäster. I periferin hör jag något välbekant från den gemensamma spelanläggningen. Det är ABBA.
Helt plötsligt passerar min barndom som på film i huvudet. Blond, tandlös, 6-åring. Platåträskor, jeanskjol, gul batikt-shirt. ABBA i flickrummet hos klasskompisen Lotta. Hon med långt, lockigt hår till midjan. En självklar Agneta. Med hopprep som mic tar vi oss igenom de stora hitsen på svengelska.
Åter till köket.
Tänk, alla här, oavsett ålder har en relation till ABBA. Vi nynnar med i låtarna. Alla med SIN film i huvudet.
Kocken i köket är 22 år. Kallskänkan 35. Jag 46, en vaktmästare på 60… alla har vi vår version och nynnar glatt med i refrängerna.
Det är ganska så imponerande och häftigt.
Dessutom rätt så svårslaget.
Musik är magiskt.
Hjärnan är fantastisk.
Tänk att spara på dessa texter i så många år.. till vilken nytta…?!
Välbefinnande, gemenskap, igenkännande. trygghet, glädje…
Inte så pjåkigt med andra ord.
Thank You for the music
the songs I´m singing.
thanks for all
the Joy the bringing.