Går mot hemmet med sonen. Solen är varm i nacken. Mars månad. Som vi längtar. Efter ljuset, värmen, utetid, ja våren typ. Fredag
i dag. Lite bråttom. Det är disco på skolan för alla 2:or. Sonens klass är arrangörer. Finns att styra med innan vi slår upp dörrarna och säger välkomna, kom in, va kul, va fina ni är!
Så plötsligt ser jag tecknet. Ett hjärta har lämnat asfalten och fladdrat vidare. Men Norton och jag fick en bit. Oj vad det värmde.
– Det här blir en bra fredag, eller hur, säger jag.
Och visst blev det! Vi dansade Limbo så knäna gav vika. Körde Dans-stop med formationer, Lite grabb-brottning på discomattan emellanåt och långa köer till båda kioskerna. Disco för 9-åringar och nästan bara glada miner. Tårar torkar så fort i den här åldern…
Ella fick förstås vara med. I klänning och med dans/musik i blodet. Alla barnen på skolan är alltid så snälla mot henne. Hon var med. En i gänget!
Det här måste vi göra om. Det finns väl inget som värmer hjärtat så mycket som glada, rusiga och lyckliga barn!
Lämna ett svar till Malin Avbryt svar