År: 2015

En lördag att njuta av på alla plan. Den blev nästan som en idyll på film. Fast bättre!
Grannar som hjälper varandra med diverse fix i trädgården. Glada vårrusiga ungar som springer mellan husen. Saft, kex, snor under näsor, gympaskor (äntligen!) och en kall öl emellanåt i trädgårdsstolarna, de som aldrig kom in i höstas.
Visst, det är fortfarande kallt i luften. Men så här, rakt i solen med huset i nacken, sluter jag mina ögon en stund, och tänk, då känns det nästan som om gräset borrar sig upp mellan nakna tår.
Skål vår! Kul att du kom. Med vintergäck, krokus och snödroppar sporadiskt i sovande gräsmatta.
Med grannar igen. Prat och skratt och ingen som helst lust att gå in och göra något ”nyttigt”. Det  var ju så länge sedan vi sågs. Ja, pratade och njöt spontant och utan att vara ”på väg”.
Nu vill jag inte skrapa isiga bilrutor på länge!

 

 

 

 

Var en sväng till Eskilstuna och Leos’ Lekland.
Efter flera rundor i lekhusets alla vrår och aktiviteter fick Ella syn på cyklarna…
-Jag vill cykla nu, mamma!
-Men de är för lite större barn. Cyklarna är stora och tunga att trampa runt.
Men Norton kanske kan skjutsa dig? Försökte mamman.
-Jag kan sälv.
Så stegade hon iväg med mycket ”bestämt” i hela den lilla kroppen.
Hon greppade raskt den första cykel som kom i hennes väg och satte sig tillrätta.
Visst var det långt, både ner- och fram till tramporna. Men hon satte sig allra längst fram på sadeln och tog i för kung och fosterland. Och tänk, cykeln började rulla. Efter en stund hade hon till och med vind i håret.

Jag har tänkt på det många gånger förut, men kanske inte förrän nu fått det bekräftat; likheterna med Lotta på Bråkmakaregatan är slående!
Ja, gisses vilket kraftpaket vi har i familjen. Både på gott och ont…!

Go’ natt, pappa. Jag älskar dej.
Kvällsmys i både gungstol och ”pam-pamas”

Norton rättar ofta Ella när hon säger ”fel” . Det är ju nästan lite synd. Det är ju så rart med de lite knasiga orden. Men han vill ju bara väl.
Ofta blir hon arg. Hon hör ju inte att hennes version är lite annorlunda. Men ibland snappar hon upp de nya orden direkt och vips har vi förlorat lite mer av den galopperande småbarnstiden.
Men fortfarande heter vår katt ”Semla” istället för Selma.

Skickade iväg Norton och pappan till biblioteket för en slöjdträff på temat träsnideri. Tyckte att de behövde lite tid med och för klyverier i dubbel bemärkelse.
När jag och Ella (som varit på Lyckebo-gympan), kom hem strax efter grabbarna, ”flög” den vackraste vårfågeln av alla i köksfönstret. Tror den tillhör släktet Gladlärka…

Räddade en liten varelse från vägen.

Bästisar.

Pommes är kul!

 

 

 

 

 

Kompisar i vått och torrt… grannflickan och Ella badar upstairs. De hade tydligen fått nej downstairs, men då är det ju så himla smidigt att springa upp en trappa och fråga den andra mamman…!
Man kan ju undra vad de diskuterar om i badet?

Fredagsfinfika i finaste servisen. Undrar vilken kopp som smakar godast?

-Jag vet vad Fish and Chips är på engelska, säger Norton.
– å ja vet att  kepuch heter Ella…!

Senare på kvällen blev det mer riktig och vällagad mat på Odins Väg då pappan stod vid spisen. Han gjorde världens längsta pasta, som sedan resulterade i kyckling och baconfyllda raviolisar. Vilken tur att vi slapp äta rätten ”pasta på Perstorpsskiva” !

 

 

 

Vi hann knappt stänga dörren bakom oss, så hördes en liten röst nere i hallen.
-Heeej! Titta vad jag har till dej, Ella!
Flickorna här hemma i huset har stenkoll på varandra. Så fort den ena kommer hem knackar den andra på. Så tar leken raskt vid och det skall lekas både Upstairs and Downstairs. Och oftast smakar kvällsmaten lite godare på bortaplan…

Ella rusar ut och möter Sofie i hallen. Det hon har med sig är en skatt! Ja, i alla fall om man som dessa två fröknar gärna byter om, smyckar och klär ut sig.
En jättestor påse med fantastiskt fina kläder landar alldeles framför Ellas fötter.
Hon börjar genast riva och välja bland allt det vackra. Så fiskar hon upp en prickig klänning med en ficka på magen. I den lilla fickan sticker en kanin nyfiket upp sitt huvud.
-Ååh, till mig! Den här vill jag ha.
Så fortsätter hon riva i jättepåsen.
-Eller den här, åh, titta!

Kläder och tjejer… Jag känner förstås så väl igen mig…
Var skall det sluta om det börjar redan nu…

Det blir många ombyten under eftermiddagen.
Tänk va härligt och så himla praktiskt att ha en bästis med så god klädsmak bara en fjutt-trappa ner!

Nu sover Ella i en mycket söt uggleprydd pyjamas. Vi kan väl gissa vad som rör sig i drömmarna denna natt…

 

Att öppna och stänga dörrar. Kliva in och ut i olika världar. De är så spännande.
Ella svepte snabbt förbi oss i köket. Där satt vi fortfarande, vi som dröjt kvar lite sådär skönt för länge vid kvällsmiddagen.
Hon hade solglasögon på den lilla nästippen och en väska under armen.
-Hej då, nu drar jag till farfar i spanien, så hon sedan alldeles självklart, vinkade och drog igen en av köksdörrarna bakom sig.

…Ja tänk va’ ! Spanien. Det vore faktiskt inte så dumt…

 

 

Älskade Norton, tack för den hjärtknipande alla-hjärtans uppvaktningen. Så rart av dig! Kärlek med stort K. Mammahärtat bultar snabbt och hårt.

Tur att storebror kommer hem efter skolan och käkar med liten syster. Det är bara han som får fart på hennes nästan obefintliga aptit. I dag blev det stuvad spenat, pommes och panerad fisk.
Lite roligare att hugga munsbitar med tandpetare.
– Ät citronen Norton, den är jättegod! sa Ella och sörplade utan att röra en min.

Efter maten blev det ”skolarbete” vid den nyss loppisfyndade gamla skolbänken.
Saxar är spännande. Ella kämpar på.
Jag minns hur svårt Norton tyckte det var att klippa. Tror det lossnade när han gick på 6-års…Kanske var det lite knepigt att vara vänsterhänt. Ofta är ju saxar ”inklippta” med högersvängen.
Det är så spännande att följa Ellas utveckling. Hon lär sig allt så mycket snabbare och tidigare än storebror. Snappar upp, härmar, vågar prova, ger sig helt orädd in i nya saker.
Är det hennes personligt eller för att hon är barn nummer två?

Norton skapar- Ella apar!

Älskar Nortons finurlighet. Här är det en bussmotorcykel som landade raskt på frukostbordet.
Det måste väl ändå vara det ultimata fordonet!? Två-hjuls-känslan med vinden i håret, trots att man är många!

 

 

 

Ella hade laddat sin lilla röda skurhink med vatten. Nu kom hon ut till mig i köket med såpaflaska och frågan: var är min mopp?
-Men Ella, vi ska inte städa i dag. Både mamma och du har feber och är snoriga. Det får vi göra när vi är friska och starka igen.
Och först måste man alltid dammsuga, sedan kan man moppa golven.
Fast jag visste ju såklart och så väl att hon som vanligt inte skulle vika en tum. Envisare än envisast.
Och moppa golv är ju kul!…

-Vi kan göra Nortons rum fint. ( Mamman som inte kan säga nej…). Det är lagom stort. Jag dammsuger, så får du svabba av det sedan.

När jag ändå hade eländet framme, så drog jag förstås en repa över vardagsrummet.
Sonen satt i tv-soffan och tyckte väl inte att det var jättekul när jag gjorde entre´.
När jag sedan vände mig om för att se varför dammsugaren inte följde med mig så fick jag upp två bilder i mitt huvud. Den ena på en glestandad 7-åring med bus i blick och långa smala ben på varsin sida av dammsugaren. Den andra på en liten rund pojke med bus i blick, ca 2.5 år med korta ben som inte når golvet.
Jag skrattade till.
-Nej, Norton. Jag tror faktiskt att du är för stor för att åka med på dammsugarturen.
-Ja, jag vet, sa 7-åringen och slängde sig i soffan.

Plötsligt saknade jag den där lilla lintotten. De nästan oändliga dagarna vi hade tillsammans, bara han och jag. Inga egentliga måsten eller tider att passa.

Fast 7-åringen smäller faktiskt högre! Det är så mycket kul och intressant som snurrar runt inne i det fantastiskt vackra huvudet. Och jag får ta del av det mesta! Det är magiskt.

Älskade ungar. Var sak har sin tid. Jag ska försöka att bättre ta tillvara på min tid med er. Jobbig, som rolig.
Och när kvällen kommer så är det ju med er jag allra helst delar kudde. Då somnar man så mysigt och med ett stort leende på läpparna.

 

 

 

 

I dag kom minsta storasyster Klara ”hem” från Norge. Spontan glädje, rakt ut, utan prut.
Det är så härligt att se hur småsyskonen bara tar för sig. Ella kryper nära och spelar på pianot med Klara. Norton står bakom och kramas. Sedan bus, brottning, soffhäng, dans och några obligatoriska klädbyten för Ella.
Klara hade med sig presenter, då hon jobbat alldeles för mycket och tjänat en hel del norska. Ella blev överlycklig för en rosa dansdräkt med massor av tyll i volangen, till detta en tiara beströdd av skattkistans alla juveler. Norton fick en stor legobyggsats med Star Wars. Bortskämda med kärlek OCH presenter…

Lite senare kom även storebror Oskar över och stora storasyster Julia med Johan. 5-barns-pappan bjöd på pasta med torsk och förstås en sagolik citronsås.
-Är det ok att bara äta sås? frågade Johan. Det var nog den godaste jag ätit!
Norton myser när alla är samlade runt köksbordet. Och Ella sitter gärna i olika knän.
Liten och stor bror bestämde att de skulle ses i morgon efter sina skolor för att bygga ihop den nya legobyggsatsen. Jag tror att de faktiskt är lika eggade båda två!

Mamman njöt störst av att få smita ut en stund ensam med Norton till vår nästan egna pulkabacke. Vi har hittat en hemlig sådan på baksidan av åsen. Skogen är så magiskt vacker i skymningen. All den vita snön och så de smala svarta, kala träden. En bit bort anar man civilisationen, stadens och livets larm, men inne i skogen är tystnaden nästan kompakt.
Jäklar vad snabbt det gick nerför backen. Lite sådär farligt utan kontroll. På  mitten fanns ett gupp, pricken över i:et! Norton skrattade störst när mamman gjorde vurpor.
Tänk va’! En egen backe och en egen prins i skogen, det räcker så!

Tack alla för en onsdagskväll med massor av glädje och kärlek!

 

 

-Snipp snapp snus, så var sagan slut, säger Ella som vanligt och stänger igen boken. (För så tror hon bestämt att man säger).
Ikväll var det sagan om Anders och hans stora bror av Kerstin Thorvall. Det är alldeles fantastiskt fina teckningar i den, ja som i alla hennes verk. Känslan och uttrycket är nästan levande- med bara några snabba blyertsstreck!

Så släcker vi sänglampan och det blir alldeles mörkt omkring oss. Men efter en kort stund ser vi varandras konturer.
-Mamma, vet du en sak? Jag tycker om dej…och pappa och Norton.
Så lägger hon de mjuka armarna runt min hals och trycker sin panna mot min.
Då stannar världen och livet upp. Inget annat än just detta ögonblick betyder något. Total kärlek. Genomborrad, inträngd, upphälld och elegant serverad i all sin lilla, stora enkelhet.
Ååh, jag älskar dej, mest av allt! …och pappa och Norton!