-Det var jättekul att vara med Julia i dag, mamma, sa sonen och tittade upp för en kort, intensiv och ärlig stund från tv-spelet.
Mamman fick ett par städjobb mitt i påsklovsveckan och störstaste storasyster Julia ville gärna hänga med sin lillebror. Hon kom i sin lilla blåa bil och hämtade upp honom.
När han kom tillbaka var han blöt i håret och gladare än en solig sommardag.
Så klart att han badat i hennes badkar. Stort som havet i jämförelse med vår lilla baby-badbalja, dessutom utan en bråkig och mycket envis lillasyster!
I handen hade han ett gäng alldeles egentillverkade studsbollar, den i rosa/lila med glitterrand var till Ella.
Det bor ett sådant stort hjärta i den lilla kloka kroppen.
Ella fick hänga med farmor. Det funkar bra som alltid. När farmor tackade för sig och skulle åka hem sa liten: famoj inte åka hem.
Då gör det liksom inget att gå och jobba fast det är påsklov och allt…
Nu går jag och lägger mig med en vilsam bild på min näthinna.
Den föreställer mig själv på en turkos 50-tals pall i en hyreshushall. Mitt emot mig sitter en dam på en exakt likadan, hon en bit över 80.
Under våra fötter blänker ett nytvättat golv, lagom till påsk.
Det är min sista kund, så jag har inte bråttom. Och hon är ensam kvar.
Hon berättar om sina barn, barnbarn och faktiskt alldeles snart ett barnbarnsbarn!
Och om sin närmsta syster som hon aldrig kommit överens med, och om alla år som städare på sjukhuset.
Man vet aldrig vad som väntar bakom alla dörrar i de olika husen jag besöker. Det är alltid lika spännande varje gång.
Lämna ett svar